Att motionera med promenadband

Vare sig min pappa eller min bror ville som nämnt önska sig någonting. Jag kan på sätt och vis förstå det men det gör det ju lite knepigare för oss som vill uppvakta med någon slags present.

Eftersom pappa vägrade ge några tips blev mamma så klart tillfrågad. Men hon kunde inte heller komma på någonting.

Iallafall inte just då. Förra helgen ringde hon plötsligt. Hon och pappa befann sig i Täby Centrum och hon hade lyckats smita ifrån för att ringa och tipsa om saker de sett som pappa uttryckt sitt gillande över.

Bland annat hade han sett en diabildsscanner som han ville ha. Och så ville han ha ett sånt där promenadband som de nu säljer både på Clas Ohlson och Intersport nu.

Det var åtminstone vad jag tyckte att hon sa. Och eftersom hon gärna ville köpa diabildsscannern var det väl en bra idé om vi barn gick ihop och köpte promenadbandet. Tänkte jag.

Så i torsdags efter jobbet åkte jag förbi Täby Centrum och inhandlade ett dylikt. Jag blev lite tveksam när jag såg hur stor förpackningen var. Men tjejen som jobbade i affären menade att hon lätt bar omkring på den och att det inte skulle bli några som helst problem för mig att få hem den.

Till bilen var inga större problem eftersom jag fått låna en kundvagn. Paketet tog upp hela baksätetslängden och dolde halva bakrutan. Men det gick ändå problemfritt att köra hem.

Väl hemma blev det lite jobbigare. Jag fick visserligen en parkeringsplats hyfsat nära porten. Men här fanns minsann ingen kundvagn att tillgå så det blev till att försöka bära detta otympliga och ganska tunga paket från bilen upp till lägenheten.

Halvvägs var jag ganska svettig och darrig i armarna. Jag övervägde att sätta mig ned och vänta tills Steven skulle komma hem. Men dels skulle han inte komma hem förrän framåt åtta-tiden och dels var jag lite kissnödig så det var bara att kämpa på.

Väl hemma kände jag mig ganska stolt över min bedrift och ringde till mamma för att få lite beröm. Hennes reaktion var inte riktigt den jag väntat mig. Det visade sig att det inte alls var pappa som blivit intresserad av promenadbandet utan hon själv.

Och även om jag gärna ger mamma presenter var det ju pappa som fyllde år. Så vi barn fick tänka om och jag tror vi kom på en present som han faktiskt uppskattade.

Promenadbandet har jag lämnat tillbaka. Men jag väntade tills jag kunde få hjälp av Steven. Fast jag måste säga att jag inte förväntat mig att ett promenadband skulle kunna erbjuda så allsidig träning. Utan att ens bli uppackat ur sin kartong.

125-årskalas

I veckan som kommer fyller både min bror och min pappa år. Tillsammans blir de 125 år. Ingen av dem vill egentligen fira sin födelsedag och vägrar till exempel att önska sig något.

Trots det tror jag att de tyckte att det var riktigt trevligt i går. Fjorton stycken blev vi som samlades. Mamma hade som vanligt ordnat både vacker dukning och god mat.

Min bror och hans fru hade köpt vin. Hon är faktiskt utbildad sommelier och äntligen vet jag hur en sådan kommer ihåg vilket vin man ska köpa.

Eftersom vi skulle serveras italiensk buffet hade hon köpt ett vin från samma land. Hon hade också valt ett boxvin eftersom de ofta är lite mjukare och fruktigare. Hon valde det med en fotot på den snygga italienaren på kartongen.

Själv drack jag inget vin. Inte i lördags i Nykvarn och inte i går hos mina föräldrar. Alltså var det jag som vaknade med en huvudvärk som gjorde att jag nästan kände mig blind på ena ögat.

Men det blev sakta bättre under dagen och om det var gårdagens firande som var orsaken var det värt det. Jag trivs när vi är som en stor italiensk familj. Det är mycket mat, mycket prat och skratt och en härlig blandning på åldrarna.