Utan strumpor och skor

Plötsligt har det börjat dyka upp en reklamfilm på tv med människor som är barfota i olika sammanhang.

Någon cyklar barfota mitt i stan, en annan är barfota hos bilhandlaren och köper en bil, några sitter barfota på restaurang, andra står barfota på Arlanda och så vidare.

Det visar sig vara reklam för ett nytt ställe att låna pengar i från. Det heter något med det engelska ordet för frihet i namnet och har ett barfotaavtryck med ett glatt ansikte som symbol.

Jag förstår hur de tänkte. De satt och tänkte på kreativa sätt att illustrera frihet.

Och det är säkert många som kopplar ihop känslan av att gå barfota med känslan av frihet. Framförallt känslan av bekymmersfrihet.

Men inte jag. Jag är inte alls så förtjust i att gå barfota. Det finns nästan inget underlag då jag inte tycker att det är obehagligt. Antingen för att jag känner att jag blir smutsig, eller riskerar att trampa på något skadligt eller otrevligt, eller att det helt enkelt gör ont.

Utom möjligen på en riktigt fin sandstrand, eller en privat gräsmatta som är garanterat fri från djuravlämningar av olika slag.

Dessutom kan jag bli lite motvallskärring av såna där kreativa reklamgrepp. Innehållet i reklamfilmen har ju egentligen ingenting att göra med företaget den gör reklam för.

Så jag kan ju inte låta bli att komma upp med en egen slogan för det här kreditföretaget:

Låna hos oss. Så dyrt att du inte längre har råd  med strumpor och skor.