Lördagssällskap

Steven åkte i väg för att hämta sin mamma på Centralen och skjutsa henne till sin syster. Sedan skulle han stanna där, umgås och äta pizza.

Så jag gick ner till 7-11 och skaffade mig lite eget lördagssällskap. Det passar mig bra med en lugn lördagskväll. Jag har tagit på mig min sköna rosa sjal och myser i mitt soffhörn.

Jag sparar mitt lördagsfirande till måndag då jag ska träffa en kär vän från Östersund.

I betraktarens öga

Facebook är ett intressant fenomen. Jag har haft som princip att inte hänga på några av de många uppmaningar jag får om att signalera det ena eller det andra i min statusrad. Inte så mycket för att det är en principsak utan för att det inte är hur jag vill använda Facebook.

Men i går fick jag en lite fånig men harmlös uppmaning från en person som alltid är så glad och trevlig. Det var ingen lång statusrad man ombeddes klistra in heller utan bara något eller några ord. Det var fånigt men harmlöst, jag hade inget bättre för mig så jag hängde med.

Den här uppmaningen var för övrigt bara för kvinnor. Så det dröjde inte länge förrän en av mina manliga Facebookvänner som är väldigt aktiv på FB och som gärna gör dramatiska utspel avslöjade bakgrunden till alla de kryptiska statusrader han sett. Tillsammans med ett uttalande om att det hela var extremt larvigt och att han funderade på att blockera alla som deltagit.

Antagligen var det för att jag ägnat kvällen åt att banna mig själv för att jag tänkt elaka tankar om andra människor som jag började fundera lite på hur han reagerade. Jag tar det egentligen inte så allvarligt att han gjorde det utspelet, han gillar att provocera och domdera.

Men det fick mig att fundera ännu mer på hur mycket i ens liv som faktiskt påverkas ens eget sätt att betrakta allting omkring en, det som händer, andra människors beteenden och till och med omgivningen i sig själv.

Om man väljer att hänga upp sig på brister och felsteg har man det säkert inte så roligt. Envisas man dessutom med att påpeka hur oacceptabla andras brister och irriterande beteenden är blir nog risken stor att man en dag står utan vänner.

Efter att (igen) kommit till denna djupa och revolutionerande insikt bestämde jag mig (igen) för att fokusera på det positiva i min omgivning. Man skulle tycka att jag inte skulle behöva påminnas om det om och om igen. Men jag är tydligen lite korkad på det sättet.