30 dagar: Det här saknar jag

Dag 28 av 30 dagar: Det här saknar jag

En gång i tiden hade jag huggit på den här rubriken som en oceanhaj på en tysk turist. Jag hade skrivit en lång lista över saker jag inte har men tycker att jag skulle behöva. En MacBook Pro, en iPhone, en digital systemkamera, ett högtalarsystem till tvn, en bra och snygg golvlampa till soffhörnet med mera, med mera.

Sedan dess har jag blivit äldre och förhoppningsvis klokare. Min definition av saknad omfattar inte längre prylar. Visst kan jag fortfarande tänka att jag skulle vilja ha, eller till och med behöva det ena eller det andra. Men min ekonomi tillåter att jag i så fall antingen köper det eller börjar spara för att köpa det.

I dag skulle jag snarare säga att jag saknar andra människor. Jag saknar människor som inte längre finns med mig. Ibland är det en bestående saknad för att den jag saknar försvunnit för gott. Ibland en saknad jag kan göra något åt då den bara beror på att vi inte hörts eller setts på ett tag. Tyvärr kan jag ibland vara dålig på att ta tag i att åtgärda en sådan saknad även om jag känner den starkt.

Men det jag saknar allra mest i mitt liv är människor som aldrig blev till. Precis som de flesta andra har jag nog alltid trott att jag en dag skulle bilda familj. Men min målbild handlade just om det, en familj – inte bara barn. När det då inte blev så att jag träffade rätt man i rätt tid för att bilda familj så föll det mig inte in att jag kanske skulle skaffa barn på egen hand.

Jag kan inte påstå att jag ångrar att jag inte gjorde det. Det var inte vem jag var och för mig hade det nog inte fungerat. Men jag kan känna en stor saknad efter egna barn. Jag älskar mina syskonbarn och tror att de både tycker om mig och känner en viss trygghet med mig. Men jag är inte deras mamma och det gör all skillnad i världen.

Jag känner mig ändå lyckligt lottad som har mina syskonbarn. Och även Malins barn som jag älskar och får tillbringa tid med. Ibland kan jag inte låta bli att vara lite uppfostrande men för det mesta utnyttjar jag min icke-föräldraroll och är den tokiga tanten som köper presenter och konspirerar mot mamma och pappa.

Du behöver inte bli orolig, Maria. Jag tänker inte ge Matilda en kattunge i julklapp. Även om jag är sugen.

9 reaktioner till “30 dagar: Det här saknar jag

  1. Lillemor – Jag borde förstås ha haft ett foto där även Douglas var med, och brorsans bonsudotter Marie-Charlotte, men Nykvarnspojkarna står liksom inte stilla tillsammans länge nog för att fastna på bild allihopa samtidigt. 🙂

  2. Tror du hade blivit en underbara mamma, men att du nu är den där underbara tanten som kommande blogginlägg eller böcker skrivna av barnen kommer att handla om. Det här blogginlägget speglar verkligen den inre värmen du äger! KRAM!

  3. Tant T – Jag hoppas du har rätt. Kram!
    Spader Madame – Oj. Tyvärr tillbringar jag inte så mycket tid med dem att jag tror att det kommer att vara sant. Det är inte bara jag och föräldrarna som har mycket att göra – barn är så otroligt upptagna nu för tiden. Men tack för komplimangen. Kram!

  4. Det är inte så ofta man har chansen att träffa alla 3 på en gång. Douglas omgås gärna med sina kompisar, så det är inte alltid han är hemma när jag är där.

  5. Lillemor – Till och med Matilda som bara är sju är lite så redan. Det är både lite tråkigt och samtidigt helt rätt på något sätt.

  6. Åh Katarina vad fint du skriver. Jag gillar det här temat – men även dina vanliga inlägg. Kom och ät lite gräddsås och annat med oss snart. Vi saknar dig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s