Hur menade han nu?

Det är intressant det här med kollegor. Det är inte så många av dem man verkligen lär känna. Iallafall inte när man kommit upp i min ålder.

De flesta andra i min ålder har nämligen redan ganska fulltecknade liv. Familj, hobbies och vänner. På jobbet är det också hektiskt och med vissa blir även lunchen mest ägnad åt arbetsrelaterat prat.

Visst finns det kollegor som funnit varandra på olika sätt. Människor som insett att de har gemensamma intressen. De där som hänger med på veckans innebandy.

Och de som klarar att släppa kontrollen och bli lite glada i hatten även i jobbsammanhang. Själv saknar jag, tyvärr och tack och lov, förmågan att göra det. Jag kan inte glömma att jag förväntas vara pigg och aktiv dagen efter, och är inte villig att ta risken att jag skulle bete mig på ett sätt som jag kanske kommer att ångra senare.

Så jag bildar mig en uppfattning om de flesta av mina kollegor baserat på hur de utför sitt arbete och relaterar till mig och andra kollegor i jobbsammanhang. Samt det privata som avslöjas under luncher och fikaraster.

Ibland blir det en konflikt mellan hur jag uppfattar en person som kollega och hur jag uppfattar samma person som människa. Då tenderar jag att låta min bedömning vila på personens professionella beteende eftersom det är det som påverkar mig mest.

Nu har jag plötsligt börjat bli ”vän” med kollegor på Facebook. Det har i olika mån gett ny insyn i de kollegornas liv. Vissa delar öppet och frimodigt med sig av sina tankar och sitt liv på Facebook. Andra verkar väldigt medvetna om vilket publikt forum det faktiskt är och skriver enbart noggrant genomtänkta inlägg. Några skriver i princip ingenting alls.

Jag har nog trott att jag är något av en hybrid av de två förstnämnda. Ganska öppen och ärlig, men ändå medveten om hur stor spridning det man skriver på Facebook kan få och därmed lite försiktig ändå i mina uttalanden.

Så jag blev lite förvånad när en kollega på lunchen i dag sa att ”Man får en ganska tydlig bild av vem du är av det du skriver på Facebook”.  Och så log han lite. På ett mycket mystiskt sätt.

Den stora frågan som jag brottas med just nu är alltså: Vem tror han att jag är egentligen?

8 reaktioner till “Hur menade han nu?

  1. Usch, jag har blivit den där tredje sorten som just inte skriver något. Facebook är nog inget för mig.
    Be din arbkompis noggrant redogöra för vem han tror du är, det kan bli intressant!

  2. Jag tror att han retas med dig. Är han en retsam typ? Själv har jag bara före detta kollegor som vänner på Facebook. Ska man kanske starta en hemmafruklubb på fejjan? Och jag vill väldigt gärna bli vän med Nilla också. Undrar hur man ska hitta henne?

  3. Annika – Jag har så dåligt samvete för det här med läsandet. Jag är inne i en period när jag inte har ro att läsa. Men nu när jag blivit personligen uppmanad vågar jag inget annat än att hoppa med i jerkan. 😉
    Nilla – Jag är lite av en periodare på Facebook. Och splittrad eftersom jag både har svenska och utländska vänner där; ska jag skriva på svenska eller engelska? Det senare känns lite för pretentiöst men förstås av alla och det första lite oartigt mot mina utländska vänner.
    Och jag kommer inte be honom berätta för jag är nog mest road av uttalandet. Jag vet ju inte ens själv riktigt vem jag är så det är knappast troligt att han listat ut det av vad jag skrivit på Facebook. 😉
    Åsa – Jag tar det som en komplimang att han ens läser det jag skriver på Facebook. 😉
    Spader Madame – Jag har förstått från kommentarerna på Nillas blogg att det är flera som försökt hitta henne på Facebook, men att hon är mycket motsträvig. 😉 Jag åker liksom bara med på Facebook så jag har inte försökt själv. Mitt råd är att fråga Nilla.
    Och jag tror att det finns ett inslag av retsticka i personen i fråga. 🙂
    Anna – Jag vet faktiskt inte om han läser min blogg. Jag tvivlar på det, den är nog inte tillräckligt fokuserad för honom. 🙂
    Och jag skulle tro att man får en bättre bild av mig i bloggen. Fast det är ju den riktiga Katarina som skriver på Facebook med. Men inte lika mycket som i bloggen. 🙂

  4. Jag hade frågat. Hur menar du då? Jag ogillar att ha kollegor på FB. Har tyvärr en chef där för hon blev chef senare och jag bara tramsar på FB . Seriösa saker skriver jag inte där utan där blir det mer hejsan hoppsan. Men vi är alla olika..

  5. Miss U D – Jag har inte tidigare ägnat mig så mycket åt att lägga ut statusrader, det är först nu på senare tid som jag försöker hitta på något då och då.
    Det besvärar mig inte så mycket att ha kollegor som vänner på FB, tvärtom tycker jag att det är ganska kul.
    Då är det värre att det finns ett okänt antal kollegor som läser bloggen. Jobbet är ju en stor del av mitt liv och ibland skulle jag vilja orera om sagda jobb och det går ju inte då.
    Att jag tramsar på min fritid förväntar jag mig att både chefer och andra kollegor ska kunna stå ut med. Jag kan nog vara rätt tramsig på jobbet med ibland. 😮

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s