Flugornas herre anropas

Av någon anledning tycks flugornas herre ha bestämt sig för att vårt hus ska invaderas och koloniseras av hans folk. Jag har aldrig varit med om att det är så mycket flugor som just nu.

Vi tycker att vi för ett ganska framgångsrikt krig mot den invaderande hären men skulle nog ändå gärna inleda någon slags fredsförhandlingar. Bland annat kan vi tänka oss att bondgården inte långt härifrån borde vara ett mycket mer intressant objekt att inta.

Makabra strandfynd

En sann deckarälskare blir ju inte förvånad över att hitta ett människohuvud på stranden. Så ser ju verkligheten ut, människor mördas till höger och vänster och deras kroppsdelar måste hittas av någon. Förväntansfullt ser sig deckarälskaren omkring efter brottsplatsundersökare och poliser.

Bara för att inse att även på semestern finns det människor som tycker om att gräva ner sig i saker. Eller gräva ner andra. Eller bli nergrävda.

Jodå, jag läser

En stor del av njutningen med semester för mig är att kunna läsa mycket. Det är ingen skillnad i år. Jag borde skriva läsrapporter om tre böcker av Ann Cleeves, en av Michael Robotham och två av Håkan Östlundh.

Men om läsningen av böckerna är ren njutning är författandet av rapporterna lite av ett arbete. Ett kärleksarbete visserligen men när det är så varmt som det varit på sista tiden och uppkopplingen så långsam som den har varit här något jag gärna skjuter upp.

I dag har det visserligen varit svalare eftersom ett åskoväder drog in över Gotland. Men i gengäld var vi utan ström när jag kunde satt mig ned och skrivit lite. Så istället har jag börjat läsa Mons Kallentoft.

Men bokrapporter kommer. Vilket år som helst.

Härligt, härligt men farligt, farligt

I dag tog vi oss äntligen till stranden. Vi hittade en riktigt bra plats med strandgräset bakom oss, fri sikt ut mot vattnet men ändå lite mer privat än att ligga mitt på stranden.

Det fläktade ljuvligt på stranden så vi insåg genast att här fanns det risk att bränna sig. Jag slabbade på solskydd och vi satte en tidsgräns för vår strandvistelse.

Jag tog mig också ner i vattnet. Äntligen! Båda förra somrarna var det något jag sett fram emot men som av olika skäl inte kunde hända. Den här sommaren var precis rätt tid för mig att äntligen få ge mig ut i havet.

Det är riktigt långgrunt vid den här stranden med en botten av fin sand som får ett sånt där vackert vågmönster som det är så skönt att gå på. Normalt, om det ändå är ganska svalt i vattnet kan det vara lite jobbigt att det är så långgrunt. Men i dag var det precis lagom temperatur på vattnet. Varmt nog att det bara var skönt att promenera ut och låta vattnet gå längre och längre upp på kroppen. Men ändå svalkande.

Vi höll oss till vår tidsgräns och stannade i knappt två timmar. Trots det och solskydd är nu både Steven och jag vackert rosafärgade. Men det var det värt. Nu har jag fått min perfekta strandvistelse och hamnar jag där igen är det bara en bonus.

Telefonjack, ja tack!

De där charmiga männen som driver Telefonjack, nej tack!-kampanjen borde komma hit och försöka föra en konversation med mobiltelefon. Tre fjärdedelar av tiden går åt till uttalanden i stil med:

– Nu hör jag inte dig!

– Jag hör dig, hör du inte mig?

– Hallå? Hallå? HALLÅ?

– Jamen, jag hör dig nu. Nej, nu försvann du.

– Vad sa du efter ”gräslök”, det började låta jättekonstigt där?

Mitt mobila bredband fungerar trots det riktigt bra. Om man med riktigt bra menar en pinnes mottagning av fem möjliga. Det är väl inte den snabbaste uppkopplingen i världen, men jag har läst alla mina favoritbloggar, svarat på  kommentarer och så länge jag inte försöker lägga in några bilder går det bra att skriva egna inlägg också.

Trots det blir det inte några längre stunder vid datorn. Jag har inte riktigt tänkt på förut vilken värme den här lilla rackaren utstrålar. Och är det någonting jag inte känner behov av just nu är det extra värme.

Men jag måste säga att jag älskar den här sommarens värme. Det känns alldeles påtagligt som semester när det nästan är för varmt för att ha kläder på sig. När jag som längtar efter att bli lite solbränd ändå väljer skuggan framför solen. När det här med att duscha är helt bortkastat eftersom jag är lika svettig igen innan jag ens fått på mig kläderna efteråt.

Så det är ok att inte kunna prata någon längre tid i mobiltelefon. Eller sitta någon längre tid med datorn i knät. Det betyder att jag har semester.

Och så finns det flugor

Jag är på Gotland nu. Det känns härligt. Fast huset hade stått igenstängt ett tag i värmen och jag svär att det både luktade och kändes som en bastu när vi klev in.

Vi ställde upp dörrar och fönster och försökte vädra ut. Men när det är närmare 30 grader ute hjälper inte öppna dörrar och fönster så särdeles mycket.

Nu är det härligt svalt ute, men det känns inte så bra att ha dörrarna öppna längre. Här finns det nämligen massor med flugor.

Jag är inte rädd för flugor, men de är otroligt irriterande. Och lite obehagligt är det när de väljer att promenera på ens hud.

Fast inget av det här spelar ju egentligen någon roll. Jag har semester och behöver alltså inte sova på nätterna.

Värmetips

Om någon inte tycker att det är varmt nog kan jag rekommendera att spendera tid i en tvättstuga där torktumlaren och torkskåpet går för fullt. Eller att stryka lite kläder.

Men det är ok. Jag har semester. Jag vill att det ska vara varmt. I morgon en solstol i skuggan och en god bok.

Det löser sig

Nu kan jag spola igen.

Jag har inte kunnat spola på över två veckor.

Man skulle kunna tro att det skulle driva mig vansinnig att inte kunna spola.

Och i normala fall tror jag nog att det hade gjort det.

Men det vackra vädret har gjort att det inte bekymrat mig så mycket.

Trots det är det skönt att det fungerar nu igen.

Speciellt eftersom det kanske kommer att regna i morgon när vi är i Grisslehamn.

Jag pratar förstås om att jag äntligen fick min trasiga spolarmotor i bilen utbytt i dag och kan spola framrutan igen.

Vad trodde ni?

Det är inte pärlemor, det är metallic

Bara för att jag skrev någonstans att jag tyckte att det var tantvarning på pärlemor har vartannat nagellack jag köpt på senaste tiden haft en skimrande kvalitet.

Jag har således varit tvungen att fundera på om jag nu blivit tant. Men så hittade jag en ljuvlig tunika i siden i exakt samma färg som mitt senaste nagellack får när det hamnat på naglarna (det ser mörkare ut i flaskan).

Först tänkte jag att det var tantvarning även på tunikan. Den har en v-ringning kantad med något silveraktigt. Men jag tänker mig att med vita caprijeans och ett vitt linne under kommer den att vara jätteläcker. Dessutom har jag ett halsband som matchade precis.

Förvånande nog hade den bra storlek där jag var mest orolig att den skulle var för trång, över rumpan och låren. Istället är den lite trång över bysten så vi får se om jag törs ta den på mig på lördag.

I vilket fall kom jag på när jag insåg att nagellacket passade perfekt i färg till tunikan att jag inte alls blivit tant. Det är ju inte alls pärlemor, det är metallic. Jag är häftigare än någonsin.