Härligt, härligt men farligt, farligt

I dag tog vi oss äntligen till stranden. Vi hittade en riktigt bra plats med strandgräset bakom oss, fri sikt ut mot vattnet men ändå lite mer privat än att ligga mitt på stranden.

Det fläktade ljuvligt på stranden så vi insåg genast att här fanns det risk att bränna sig. Jag slabbade på solskydd och vi satte en tidsgräns för vår strandvistelse.

Jag tog mig också ner i vattnet. Äntligen! Båda förra somrarna var det något jag sett fram emot men som av olika skäl inte kunde hända. Den här sommaren var precis rätt tid för mig att äntligen få ge mig ut i havet.

Det är riktigt långgrunt vid den här stranden med en botten av fin sand som får ett sånt där vackert vågmönster som det är så skönt att gå på. Normalt, om det ändå är ganska svalt i vattnet kan det vara lite jobbigt att det är så långgrunt. Men i dag var det precis lagom temperatur på vattnet. Varmt nog att det bara var skönt att promenera ut och låta vattnet gå längre och längre upp på kroppen. Men ändå svalkande.

Vi höll oss till vår tidsgräns och stannade i knappt två timmar. Trots det och solskydd är nu både Steven och jag vackert rosafärgade. Men det var det värt. Nu har jag fått min perfekta strandvistelse och hamnar jag där igen är det bara en bonus.