Outgrundliga äro Facebooks vägar

Jag finns på Facebook. Sociala media är det nya ”Be there or be square”-fenomenet. Och om man redan är rund vill man ju inte vara fyrkantig också.

Men jag ska villigt erkänna att jag inte riktigt förstår mig på Facebook. Speciellt inte sedan den gjordes om. Jag missar numera inte bara de händelser jag borde se utan till och med att jag fått meddelanden eller vänförfrågningar.

Fast det värsta är ändå de vänförslag jag får av Facebook. Under en tid ägnade jag mig åt dejting via olika dejtingsajter. De allra flesta dejter var positiva upplevelser. Endast några enstaka gånger ångrade jag att jag gått med på att träffas ansikte mot ansikte.

En gång var det en man som blev så arg och elak när jag inte var intresserad av någon fortsättning på vår träff att jag faktiskt blev rädd. Han skrev sedan också några riktigt obehagliga meddelanden till mig innan han väl fick kontakt med någon annan.

En annan man var inte på något sätt otrevlig men han ville inte riktigt acceptera att jag inte tyckte att vi passade ihop och ville inte ge upp. Till slut blev jag tvungen att i princip bli otrevlig för att han skulle förstå att det verkligen inte skulle bli några fler träffar.

Så döm om min förskräckelse när Facebook föreslår att jag ska bli vän med just dessa två herrar. Det är för mig helt obegripligt. Den ena mannen tror jag inte ens jag visste efternamnet på, jag kände bara igen bilden. Ingen av dem borde kunna hela mitt namn. Och jag har inte några gemensamma vänner med någon av dem.

Det spelar förstås inte så stor roll. Nästa gång jag loggade in på Facebook föreslog de några andra människor som lämpliga vänner, ibland är det någon jag vet är vän till en vän, ibland någon jag inte har en aning om vem det är. Men det gnager ändå lite att just de där dök upp. Speciellt eftersom jag inte lyckats lista ut varför. Jag gillar inte olösta mysterier.