Hissen stal min jacka!

Vilken dag! Full fart på jobbet vilket gjorde att jag kom därifrån senare än jag tänkt.

Så fastnade jag i bilköer på vägen hem.

Där fick jag visserligen en parkeringsplats på en gång eftersom jag kom hem precis efter att parkeringsförbudet på grund av städning var över.

Men sedan fanns det inte en taxi att få tag på oavsett vilket företag jag ringde.

Så jag tog bussen vilket gick förvånansvärt smärtfritt. Gott om sittplatser och inga större problem med trafiken.

Jag kom fram till studentmottagningen fashionabelt sent, en timme efter utsatt tid. Det gjorde ingenting, det fanns gott om champagne och mat kvar.

Umgicks och schmoozade och hade trevligt tills jag kände att jag höll på att flyta bort i värmen. Då gav jag upp och begav mig hemåt. Nu fanns det taxi. En sval och luftkonditionerad taxi.

Taxin fick stanna vid lokala 7-11 där jag köpte några Ramlösa Smultron och två Café Cooler, smakar mest choklad milkshake men ska vara cappuccino.

Av någon outgrundlig anledning hade jag haft med mig min jacka. En lång grå parkasliknande sak som jag haft i flera år men som jag älskar.

Eftersom det var så varmt hade jag den över vänstra armen. I min vänstra hand höll jag påsen med Ramlösaflaskorna och i den andra höll jag de två muggarna med Café Cooler.

Plötsligt kände jag att något drog i min jacka – den hade fastnat mellan hissen och hissdörren. Jag hade inget annat val än att låta den fara och den försvann ner.

Och hissen stannade mellan två våningsplan. Det är en av mina värsta mardrömmar att fastna i en hiss. Jag tryckte på knappen där det står Nödsignal. Inget verkade hända.

Sällan har jag varit så glad att jag har mobiltelefon. Den använde jag till att ringa Steven. Steven kom skuttande nerför trapporna och tryckte in någon slags spärr med en skruvmejsel. Uppsåtet var att försöka öppna dörren.

Inte för att jag förstod hur jag isåfall skulle komma ur hissen eftersom det var mer än en meter upp till närmaste golvplan. Det förblev dock ett teoretiskt problem eftersom han inte fick upp dörren.

Jag ringde då Hissjouren som tyckte lämpligt mycket synd om mig som var fast i en hiss och lovade att skicka ut en serviceperson på en gång.

Då kom Steven på den briljanta idén att jag skulle prova och se om hissen kanske gick igång igen om jag tryckte på något våningsplan. Så jag tryckte på knappen för bottenvåningen och minsann om inte hissen åkte ner.

Efter att ha njutit av den känsla av absolut lycka som infann sig när jag kunde kliva ut ur hissen ringde jag Hissjouren och avbeställde akututryckningen. Även om jag sa att de gärna fick komma hit och hjälpa mig få tag i min jacka när de har tid.

Men hur tråkigt jag än tycker att det är att hissen stulit min jacka är jag mycket glad att jag sitter tryggt här i min soffa nu. Och att jag slapp kissa eller något ännu värre i hissen.