Måla utanför!

Jag lärde mig måla naglarna av min kära vän Åsa som jag känt sedan vi var bara sex år gamla i Sollefteå. När jag var tio flyttade min familj ner till Stockholm.

Åsa och jag höll kontakten genom brevväxling och när jag var 15 eller 16 tillbringade jag några sommarlovsveckor hos henne. Jag hade då äntligen slutat bita på naglarna och Åsa invigde mig i nagelmålandets sköna konst.

Det absolut viktigaste jag lärde mig av henne var att det är ok att måla utanför. Om man inte tänkt gå på fest direkt vill säga. För man ska inte försöka ta bort det överflödiga nagellacket förrän det är riktigt torrt.

Då ägnar man sig åt handdisk, eller duschar och tvättar håret och sedan är det lätt som en plätt att pilla bort nagellacket som hamnat på huden runt nageln.

Man ska dock passa sig för att måla alldeles för tjockt så att mellanrummet mellan nageln och huden svämmar över av nagellack, det blir sällan snyggt.

Här är vad som fungerar för mig:

  • Jag väljer ett nagellack med en ganska bred borste så att jag slipper måla alltför många gånger för att täcka nageln. Det blir svårare att få ett jämnt lager ju fler penseldrag som krävs för att täcka nagelns yta.
  • Jag stryker av borsten på vägen upp ur flaskan så att det bara är färg kvar på den sida jag tänker lägga an mot nageln.
  • Jag målar hellre flera tunna lager än ett tjockt. Dagens nagellack torkar så snabbt att det totalt inte tar längre tid att måla två – tre lager som får torka emellan än att torka ett tjockt lager.
  • När jag undrar om nagellacket är torrt nog för nästa lager klickar jag naglarnas ytor lätt mot varandra. Om det inte känns som om de vill fastna i varandra utan friktionsfritt är det dags för nästa lager.
  • Jag är inte så nervös för att måla utanför utan siktar istället på att få ett jämnt och fint lager över nageln. Jag har ganska smala naglar med raka sidkanter så jag föredrar att måla hela nageln medan en del vill lämna omålade kanter längs sidan.

Vilket nagellack som kommer att sitta bäst beror på vilken nageltyp man har tror jag. Mitt favoritmärke var Revlon som tyvärr inte finns i Sverige längre. Nu är mitt nya favoritmärke OPI. Jag målar naglarna högst en gång i veckan så ett bra nagellack för  mig är ett som sitter kvar minst så länge.

Pffft-pschschsch-grrrr

Obegriplig rubrik, tycker ni? Inte då. Det är onomatopoetikon. En skriftlig beskrivning av hur jag låtit i eftermiddag. Jag tror minsann att det kan ha kommit lite rök ur öronen också.

Jag har nämligen letat efter något att sätta på mig. Det jag framförallt behöver är ett par hyfsat snygga byxor. Gärna vita eller någon karamellig, somrig färg.

Jag har letat ett tag nu och min definition av ”hyfsat snygga” blir vidare och vidare. Nu kan jag tänka mig ett par vita jeggings.

Men jag har ett krav som jag vägrar släppa. Jag vill att det ska vara ett par långa byxor. Ett par byxor som går ända ner till foten.

Uppenbarligen har jag ingen som helst känsla för mode för tjockisar. Varenda byxa jag hittar, oavsett modell slutar någonstans mellan mitt på vaden och strax under knäet.

Så det blev inga nya byxor, det blev hopbitna käkar, underliga ljud, möjligen rök ur öronen och några nya toppar jag ändå inte kommer att kunna använda eftersom jag inte har några byxor som passar till.