I Can See You av Karen Rose

Eve Wilson arbetar extra i en bar ägd av en före detta polis samtidigt som hon studerar psykologi. Just nu arbetar hon på ett forskningsprojekt där personer med problem att relatera till andra i verkliga livet får rådet att öva upp den förmågan på internet.

Eve har själv gått igenom en period då hon isolerat sig efter att ha genomlevt två otäcka händelser som bland annat gett henne fula ärr på halsen och ansiktet. Hon oroar sig för sina studieobjekt och följer dem i den virtuella värld de rekommenderats trots att hon inte borde.

Noah Webster är en av detektiverna vid mordroteln. Han besöker ibland baren där Eve jobbar extra trots att han inte längre dricker alkohol. Han kallas till vad som verkar vara ett självmord, en kvinna har hittats hängd, men inser att han sett exakt samma scen tidigare. Samma typ av klänning, samma typ av skor som lämnats i exakt samma position.

En noggrannare undersökning av detta dödsfall och det tidigare visar att de inte var självmord utan mord. Båda offren visar sig vara med i Eves forskningsprojekt och Eve och Noah börjar arbeta tillsammans för att försöka förhindra fler mord.

—————————

Jag ids nästan inte skriva om den här boken, så irriterande tycker jag att den var. Receptet på en irriterande bok är som följer:

Kvinna överlever två otäcka händelser men har äntligen börjat bygga upp ett nytt liv. Kvinna känner sig attraherad av hedervärd man, men anser sig som skadat gods och inte god nog för honom. Hedervärd man har förlorat fru och barn i en bilolycka och hängett sig åt sin alkoholism. Man är nu nykter alkoholist men besöker trots det en bar för att han känner sig attraherad av kvinna. Man anser sig dock som skadat gods och inte god nog för kvinna.

Boken är som en blandning av en Harlequinroman och spännande seriemördardeckare. Hade Rose hållit sig till kriminaldramat och lämnat romansen och de sexuella frustrationerna utanför hade det här kanske kunnat vara en riktigt hyfsad bok. För den är spännande. Intrigen är intressant och komplicerad med flera parallella handlingar och möjliga misstänkta.

Men som den är nu kan jag inte rekommendera den här boken. Jag har läst andra böcker av Karen Rose tidigare och kom inte ihåg att de hade den här irriterande kompositionen.

Karen Roses officiella hemsida

I denna stilla natt av Mari Jungstedt

Det är sen höst på Gotland och utan alla sommarturister är tempot lugnare. Men snart har kommissarie Anders Knutas och hans kollegor fullt upp med ett mordfall och ett försvinnande.

Henry Dahlström hittas mördad i sin källare. Han var en gång en framgångsrik fotograf men de senaste åren har hans liv styrts av hans alkoholism. Precis innan han mördades vann han en större summa pengar på travet, och dessa pengar skulle kunna vara ett uppenbart motiv.

Fjortonåriga Fanny lever ett ensamt liv. Hennes mamma är också alkoholiserad och Fanny måste sköta sig själv. Fannys enda glädjeämne är den tid hon spenderar i stallet. Men en kväll försvinner hon spårlöst på väg hem därifrån. Polisen har svårt att få en bild av Fannys liv eftersom hon saknar egentliga vänner.

Det verkar dock som om någon visat henne ett särskilt intresse. Ett oväntat fynd hos Henry Dahlström pekar plötsligt på en möjlig koppling mellan mordet på Dahlström och Fannys försvinnande. Är Fannys liv också i fara?

————————

Innan jag såg Kommissarien och havet på tv som var baserad på Jungstedts böcker hade jag bara läst hennes första bok Den du inte ser. Nu när jag läst ännu en av hennes böcker förstår jag bättre den besvikelse som uttrycktes avseende tv-serien. Då trodde jag att den framförallt handlade om de dubbade tyska skådespelarna men böckerna har så många kvaliteter som tv-serien inte lyckades förmedla.

Personerna i den här boken är intressanta och mångfacetterade. Jag tycker att Jungstedt hittat en utmärkt balans i relaterandet av polisernas privatliv och yrkeshantering. Även relationen mellan journalisten Johan Berg och den gifta Emma Winarve känns relevant och intressant i boken.

Jag uppskattade också att boken inte utspelade sig under sommaren, boken beskriver grå och utsatta liv och det reflekterades utmärkt i de förvintriga miljöerna. Även brotten var uppfriskande grå och vardagliga, brott jag kan föreställa mig händer alldeles för ofta även i verkligheten. Vanliga människor som hamnar i situationer där de inte ser någon annan utväg än mord är mer skrämmande än överintelligenta, onda seriemördare eftersom risken känns större att själv komma i kontakt den första typen än den senare.

Jag rekommenderar gärna den här boken som en bra deckare och tänker själv läsa fler av Jungstedts böcker. Speciellt eftersom jag ska åka till Gotland i sommar.

Mari Jungstedts officiella hemsida

Albert Bonniers Förlags sida om Mari Jungstedt