Jag är en liten humla jag

Jag har svårt att skriva ett blogginlägg i kväll. Kommer ni ihåg den där getingen, eller humlan, eller biet, som tjuren Ferdinand satte sig på? Ena stunden en till synes fridfull varelse som i nästa klipp ser så otroligt arg och hämndlysten ut.

Så känner jag mig i dag. Jag är helt oresonligt arg och jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är som gör mig så arg. Det har med jobbet att göra, så mycket kan jag säga.

I vilket fall går all min energi åt att tygla mig själv så att jag inte gör någonting jag skulle ångra. Visste ni till exempel att hur jag än googlar kan jag varken hitta en bild på det där arga biet eller texten till den där ”Jag är en liten humla jag, bzz, bzz”-låten?

Jag tänkte att den var idiotisk nog att sjunga om och om igen tills jag kollapsar av utmattning.

Och bara därför hittade jag den:

Humlorna
(Melodi: Här kommer Karl-Alfred)

Vi äro små humlor vi, bzz-bzz,
vi äro små humlor vi, bzz-bzz.
Vi äro små humlor som tar oss en geting …………..,
vi äro små humlor vi, bzz-bzz!

Kaffe och makaroner

Vi ville ta med oss fikabröd hem till min syster i går. Min systerson Viktor är glutenintolerant så jag brukar försöka att bara köpa glutenfritt så att vi inte ska vara tvungna att neka honom något av det som dukas fram.

Det finns en hel del glutenfria versioner av fikabröd, men glutenfritt mjöl ger ofta en speciell konsistens som jag inte riktigt tycker om. Så det blir ofta skumbollar, vilket ju är underbart gott.

Men den här gången bestämde jag mig för att slå två flugor i en smäll och äntligen prova ett bakverk som hyllas regelbundet i flera bloggar jag läser: Macarons.

De är verkligen ljuvligt vackra, och förvånansvärt lätta i konsistensen. Jag hade nog trott att de skulle vara mer kompakta, som mandelbiskvier.

Jag blir nog ändå ingen regelbunden macaronätare eftersom de var – hör och häpna – lite för söta för mig. Till Viktor kommer jag helt säkert att köpa dem fler gånger för den min av absolut förtjusning han bjöd på när han åt sin var underbar.

Katarina + Marcus = Kanske

Så jag hittade ett nagellack som var nästan vad jag letade efter. Jag hittade det på Make Up Store. Det är blå-grönt, lite mörkare än vad jag egentligen hoppades hitta men en vacker färg.

Make Up Store har döpt det till Marcus. Marcus bor just nu på mina naglar, både tånaglarna och fingernaglarna. Jag har inte bestämt mig för om vi passar ihop ännu.

Färgen matchar iallafall både en del kläder, smycken och sjalar jag har och skulle säkert vara ännu snyggare om jag var lite solbränd.

En sommardag i förorten

Absolut underbart sommarväder har vi haft i dag här i Stockholmsområdet. Så vi åkte ut till Åkersberga och lånade min systers barn och trädgård.

Barnen var glada och pigga och lekte sommarlekar. Allting var grönt och blommande, jag njöt framförallt av doften av äppelblom.

Efter en hel dag i frisk luft och solsken känner jag mig både stärkt och trött. Men framförallt glad.

Förändringsfientlig

Balkongdörren står vidöppen. Kvällssolen lyser på huset mitt emot och ger det en varm medelhavston. Jag ser lavendeln jag köpt till balkonglådan på fönsterbrädan bredvid den öppna balkongdörren.

Jag känner mig tillfreds. Ljuden som kommer in är trivsamma och inte påträngande. Trots det vet jag att bara några kvarter bort kan hitta fullsatta uteserveringar.

För ett litet tag sedan fick jag veta att en etagelägenhet som vi tittat på i Råsunda just nu är gott och väl inom vår budgetram. Den lägenheten uppfyllde egentligen allting på min önskelista; två badrum, stort allrum och en takterass i solläge.

Men i min mage sitter ett troll och viskar om hur bra jag ändå trivs här. Att man vet vad man har men inte vad man får. Att det är slitigt att flytta.

Och för att göra det ännu svårare är jag kär i ett hus också. Ett hus som egentligen ligger alldeles för lantligt, men åtminstone på rätt sida om stan den här gången. Ett hus som är både för stort och lite för dyrt, både att köpa och att äga.

Du kan alltid köpa det och visar det sig att du inte trivs är det bara att sälja och köpa lägenhet igen.

Sa en kollega när hon fick se huset. Men jag tycker inte att det är så bara. Jag tittade på runt 100 lägenheter innan jag hittade den här.

Jag önskar att jag var modigare. Mer förändringsbenägen. Så jag tar steg i den riktningen. Jag har kontaktat en mäklare för att få lägenheten värderad. När jag har värderingen ska jag kontakta banken och skaffa mig ett lånelöfte.

Men egentligen önskar jag att jag kunde glömma att det finns något som heter Hemnet. Planera en renovering av lägenheten. Fortsätta att göra balkongen fin inför sommaren. Fylla den med lavendel.