Varde ljus, sa jag

Jag tycker att det är toppen att det nu finns lågenergilampor som är formade som klassiska glödlampor. Jag har nämligen en hel del lampskärmar av typen man snäpper på själva glödlampan.

Så allt eftersom byter jag till lågenergilampor. Men egentligen passar de inte för glömska, otåliga människor som jag. Jag trycker på knappen för att sätta på lampan. När ingenting händer tänker jag att jag nog ändå inte tryckte på knappen och trycker på den igen.

Och då händer förstås ingenting igen. Proceduren upprepas tills det slår mig att jag ju har en lågenergilampa där nu och att de inte tänds direkt. Hur många upprepningar som krävs innan jag inser det kan variera. Men när jag slutligen inser det gäller det att komma ihåg om den senaste gången jag tryckte var ”På” eller ”Av”.

Ibland kan jag bli stående i flera minuter och vänta på att energilampan ska komma igång innan jag bestämmer mig för att det nog ändå var ”Av” och trycker på knappen igen.

Den gamle och havet

Middagen med chefen och kollegorna intogs på Restaurang Den gamle och havet på Tulegatan i Stockholm.

Lokalerna hade en gammaldags känsla och jag tyckte det kändes charmigt där.

Maten är italiensk och alla i vårt sällskap var mycket nöjda med sina val. Personalen var hjälpsam och trevlig.

Jag rekommenderar absolut den här restaurangen.

Den gamle och havets hemsida

Upplysning i dunkelt rum

I går var jag på ett heldagsmöte på Frösundavik utanför Stockholm. Först var det tänkt att jag skulle vara där i två dagar, få sova över och gå på spa. Men så blev jag inbjuden på ett annat möte som skulle spänna över samma två dagar. Kompromissen blev att jag var med på Frösundavik i går, åt middag med det andra gänget och i dag var jag på möte med det gänget på kontoret.

Mötet i går var mycket bra. Jag fick lära mig mycket och deltog sedan i att lägga grunderna för en strategisk plan. Men någon gång vid 10-tiden gick plötsligt strömmen. Det är fascinerande hur beroende vi blivit av elektricitet. Nu kunde vi inte visa bilder via dataprojektorn utan fick klara oss med whiteboard och blädderblock.

Det fungerade bra, faktum är att jag tror vi blev mer kreativa av att arbeta så. Och även om det kändes mycket obehagligt att inte kunna kontrollera sin e-post eller koppla upp sig mot internet bidrog det säkert också till att vi var mer fokuserade på vad vi faktiskt var där för att göra.

Svårare var det att hantera att sitta i ett så mörkt rum, det enda ljus vi hade var det som kom in genom fönstren och det var ju mulet och trist i går. Imponerande nog lyckades restaurangen ordna fram mat åt oss genom att de tänt utomhusgrillen, men något kaffe fick vi inte. Så efter lunch var det lite trögt.

Men vi fick faktiskt kaffe på eftermiddagsrasten och när elen kom på igen klockan 16.07 kände vi oss redan pigga och upplysta trots att dagen spenderats i ett dunkelt rum.