Du må tro jag jobbar bra

Jag är egentligen aldrig lat vad det gäller mitt jobb. Annat än på ett, vad jag tycker, sunt sätt som gör att jag alltid söker de smartaste (jag påstår inte att jag alltid hittar dem) lösningarna som ska göra mitt jobb smidigare. Jag har alldeles för mycket prestationsångest för att våga lata mig på andra sätt.

På sistone har jag dock varit exceptionellt flitig. Söndag, måndag och tisdag kväll satt jag och jobbade till midnatt eller senare. Och jag tyckte det var roligt och kände mig inspirerad. Visst blev jag trött, men inte av arbetet utan bara av att inte hinna sova tillräckligt mycket.

Vad gäller städning är jag normalt väldigt mycket lathund. Jag prioriterar nästan vad som helst framför städning som jag tycker är otroligt tråkigt. En anledning att jag tycker städning är tråkigt är att man ju alltid måste göra om det ganska snart igen. Och igen. Och så vidare. Men imorse for jag fram som ett troll på speed och plockade undan, dammtorkade, dammsög, och våttorkade där nödvändigt.

Jag har försökt analysera vad det är som gör att jag hamnat i detta onaturliga tillstånd. Det är nästan lite pinsamt att inse att det som inspirerar mig att jobba är smicker och det som får mig att städa är en bra morot. Under slutet av förra året och början av detta har jag känt att olika kollegor verkligen vill arbeta med mig och under konferensen fick jag en del oväntat beröm. Jag känner mig delaktig och uppskattad och så enkelt är det alltså att få mig att vilja arbeta rumpan av mig.

Anledningen till städlusten var att jag skulle få fint besök. Väntat besök är nästan det enda som får mig att städa. Sedan tycker jag förstås att det är otroligt härligt när det är nystädat hemma, men det förtränger jag snabbt. Lösningen på det måste ju vara att regelbundet bjuda hem folk. Alltså har jag bjudit hem min norske och danske kollega på middag och tv-spel nästa torsdag.

Nu kan vadslagningen avseende hur länge jag kommer bete mig så här börja.

Nakenskanner och våg?

Det är ju redan ganska omständligt att flyga. Eller åtminstone att ta sig in på flygplatsen och ombord på flygplanet. Men än så länge känns det inte integritetskränkande.

Men det kan kanske bli värre. Och nog är det rätt tid att försöka få ordning på kroppen.

Snart kan man bli tvungen att gå igenom en nakenskanner på flygplatserna.

Och vissa flygbolag har redan börjat ta extra betalt av överviktiga passagerare. I Sverige skulle det inte ses som diskriminerande, så det skulle kunna bli så här med.

Jag undrar lite hur det går till. Anger man sin vikt när man bokar sin biljett? Eller vägs man vid incheckning och blir då ålagd att betala för eventuell övervikt? Som det är med bagaget nu.

Nu hoppas jag förstås att jag aldrig ska bli så stor att jag behöver två flygstolar. Tvärtom hoppas jag ju bli mindre än jag är.

Men om jag skulle bli så stor. Och bli tvungen att betala för två stolar. Då får de allt se till att det verkligen går att sitta bekvämt på två stolar samtidigt.