På rymmen från ålderdomshemmet

Jag inbillar mig gärna att jag fortfarande är ung till sinnet. Men så ibland, som nu till jul, när jag umgås med tonåriga tjejer hör jag mig själv säga något som får mig att undra om jag borde ställa mig i kö för en plats på ålderdomshem.

– Men jag förstår inte varför ni som är så unga och har så fin hy lägger på så tjockt med smink och puder?

Så fort jag hörde orden komma ut ur min mun ville jag korsa armarna, knäppa med fingrarna och försvinna. Och den referensen förstår nog bara de som är minst lika uråldriga som jag.

Vårt eget hotell

Vi bor på Ikea Värdshuset i Älmhult. Egentligen har de stängt, ända till 4:e januari. Men vi fick bo här ändå. Det är vad jag kallar service.

Men det är bara vi. Inga andra gäster. Ingen personal. Gemensamhetsutrymmena är nedsläckta och glasdörrarna som leder dit låsta.

Vi fick egentligen ett ännu mer minimalistiskt rum än förra gången vi bodde här. Då hade vi iallafall en liten fåtölj förutom sängen och det lilla skrivbordet. Inte så denna gången.

Men vi har ett eget rum och ett eget badrum. Jag tycker det känns skönare än att sova i någon annans utlånade sovrum eller på madrass i någons vardagsrum. Bli väckt av morgonpigga barn som vill testa sina nya leksaker.

Fast igårkväll när Steven varit ute och rökt påstod han att hissdörren gått igen precis innan han kom nerför trappan. Så nu är jag rädd att jag ska börja se saker i de långa (inte så långa  egentligen) korridorerna.

(Bilden är arrangerad. Korridoren är ifrån IKEA Värdshuset, ingenting annat.)

Julafton 2009

Vi har haft en mysig julafton med mycket god mat, trevligt sällskap, Kalle Anka, dansk (kvinnlig) tomte, mer mat, och leksaksmontering. Vi hade köpt den mest högljudda och irriterande julklappen – en helikopter till nioåringen. Allt som allt en julafton precis som den ska vara. Även om jag förstås saknade min familj, men det blir tid att träffa dem om bara några dagar.