Jag inbillar mig gärna att jag fortfarande är ung till sinnet. Men så ibland, som nu till jul, när jag umgås med tonåriga tjejer hör jag mig själv säga något som får mig att undra om jag borde ställa mig i kö för en plats på ålderdomshem.
– Men jag förstår inte varför ni som är så unga och har så fin hy lägger på så tjockt med smink och puder?
Så fort jag hörde orden komma ut ur min mun ville jag korsa armarna, knäppa med fingrarna och försvinna. Och den referensen förstår nog bara de som är minst lika uråldriga som jag.