Steven är ju en lång karl. Och som många andra långa människor händer det att han får problem med ryggen.
Då kunde han ta med sig min fön till sängen. Den satte han då på varmaste läge och lade under täcket så att den blåste på hans rygg.
Det är svårt att vara ogin mot en person med ryggskott, men jag framförde nog att jag inte trodde att det var meningen att en fön skulle användas på det sättet.
Och mycket riktigt, en dag såg fönen ut som på bilden här bredvid. Skarven på ovansidan hade gått isär och ytan var alldeles bucklig. Men den fungerade faktiskt fortfarande.
Tills för ett tag sedan. Då blåste den plötsligt bara kalluft. Det är ju inte så att jag har någon frisyr som kräver att jag utför en komplicerad föning. Jag vänder upp och ner på huvudet och blåser håret torrt underifrån och formar luggen lite.
Men det börjar ju bli kallt nu så jag vill helst inte gå ut med blött hår. Därför köpte jag en ny fön i helgen. Och den blåser inte bara varmluft. Den blåser med orkanstyrka. Jag håller fortfarande på att lära mig att använda den, bland annat hur jag ska undvika att håret sugs in på baksidan av fönen.
Så om ni ser någon på stan i Stockholm som ser ut som ett galet troll i håret, bli inte rädda. Det är antagligen bara jag.
Det här är den kriminalroman som alla som vill kunna påstå att de vet vad som influerat utvecklingen av dagens kriminalromaner måste läsa. Dennis Lehane menar att Crumleys bok som skrevs 1978 var vändpunkten för hur genren kom att utvecklas. Den har varit en stark påverkan både för honom, Michael Connelly och George Pelecanos.