Lipsill

Det är inget bra på tv.

Så jag tittar på film på DVD.

”Sex and the city – the movie”

Och gråter.

Jag tror jag äter för lite. För det är inte PMS och så himla sorglig är den väl ändå inte.

Faktum är att jag gråter mest över de lyckliga återföreningsscenerna.

Pinsamt. Tur att ingen vet om det…

9 reaktioner till “Lipsill

  1. Ja det måste vara något annat, jag blev bara irriterad på ytligheten i den miffade filmen :-). Kände mig som om jag slösat bort pengarna. Har diskuterat detta med Ylva min svägerska som inte alls håller med. Om någon vill ha den så ger jag gärna bort den.

  2. Smultron – Tusan också. 😉
    Malin – Men… det är en modern Jane Austen ju. Vad vinner dagen; förnuft eller känsla? Hur förstår man sig på mäns beteenden? 😉
    Skämt åsido gillar jag den faktiskt. Den var dessutom ett utmärkt avbrott mot den extremt mansgrisiga boken jag läser just nu.

  3. Hann bara se en halvtimme av den (den gick på TV idag) och grät inte alls. Men så har jag ätit ordentligt också. En halv chokladkaka slank visst ned under den där halvtimmen också…

  4. Åh jag vet inte hur jag skall svara Katarina… du vet att jag respekterar din intelligens och alltid har gjort det så nu försöker jag i efterhand ge den en chans och fundera över om den har lite omständigheter som jag missat men det enda jag minns är Samanthas skumma beteende och den där garderoben i slutet och på något vis så retar det mig att den där jäkla assistenten skall bli så himla tacksam för smulorna från ”rike mannens bord” = väska.

    Nåja – jag gråter för allt möjligt nu för tiden och själva känslogrejen måste man respektera – den behövs. Men säg till när du vill låna Lost in Austen så kan du få se vad jag gråter (och skrattar över.)

  5. Anna – Åhå. Så du vet också. 😉
    Karin – Där har vi det. Chokladbrist är det förstås. Massor av ämnen i choklad som gör en lycklig.
    Nilla – Ja. Helt ute. Eller bara väldigt gammal. 😉
    Steven – Mmmm, Johan Falk. Eh… Jag menar: Mmmm, Steven. 😉
    Malin – Jag menar inte på något vis att ”Sex and the City – the movie” är en klassiker. Det är varken mer eller mindre än ett långt ”Sex and the City”-avsnitt. Jag hade nog blivit besviken om jag sett den på bio, men på dvd fungerar den för mig. Men så gillade jag tv-serien också.
    Jag tycker det är intressant med de fyra vännerna som egentligen är fyra olika arketyper av kvinnor. Jag kan inte relatera fullt ut till någon av dem, men har delar av samtliga i mig. Jag kan tänka mig att Samantha är svårast att förstå i filmen utan att ha serien i backfickan så att säga.
    Jag har ju redan sett Lost in Austen, och tyckte mycket om den. Jag ser den gärna igen. Vi lurar iväg alla männen, stora och små, på någonting och har en Austenhelg. Räcker det med en helg – du har väl två versioner av samtliga Austen-filmatiseringar? 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s