Udda mänskliga beteenden

Det är kanske inte så extremt udda. Jag har sett det lite då och då.

Framförallt är det män som gör det. De sitter med tån i golvet och låter sitt ben liksom guppa upp och ner.

Jag blir alltid distraherad och rastlös när någon gör så.

Oftast tycker jag att det brukar vara yngre män som gör det.

Men idag när jag satt i ett heldagsmöte var det en man i 50-årsåldern som lät inte bara ett utan båda sina ben guppa på det sättet. Hela tiden.

Inget stillsamt upp och ned heller utan i en takt så snabb att jag inte ens kan komma på någon låt som går i så snabb takt. Och då har jag funderat igenom en massa punklåtar.

Som grädde på moset höll han då och då handen innanför byxlinningen.

Jag hoppas verkligen det var skönt för honom. För jag blev bara ofokuserad och irriterad.

Blinka lilla stjärna

Jag minns inte riktigt vad vi pratade om, men jag sa väl något om att jag numera tvättar händerna så ofta jag kan.

star1En kollega som arbetat som sjuksköterska frågade om jag sjöng ”Blinka lilla stjärna” också.

Det gjorde jag inte.

– Ska man det? undrade jag.

– De säger det, svarade hon.

Så nu sjunger jag ”Blinka lilla stjärna” varje gång jag tvättar händerna.

Och mitt problem är inte att jag sjunger när jag tvättar händerna. För om sanningen ska fram sjunger jag inte högt, utan bara inne i huvudet.

Nej, mitt problem är att jag börjar bli less på ”Blinka lilla stjärna”. Jag drar igenom den snabbare och snabbare på grund av det och tror att själva poängen med att jag skulle sjunga den gått förlorad.

Jag behöver en ny tvätta händerna-låt i lämplig längd helt enkelt.