Goda grannar

I torsdagskväll hade vi möte med bostadsrättsföreningens styrelse. Mötet i sig är inget att berätta om. Vi var inte så många så det blev ett riktigt effektivt möte som inte ens tog två timmar.

Men det fick mig att fundera på det här med grannar. En av de andra medlemmarna i styrelsen är nämligen han som bor i lägenheten precis under min. Och han berättade att de fått sin baby. För sju veckor sedan.

Jag såg inte hans fru en enda gång medan hon var gravid så att det syntes. Och jag har inte sett henne sedan bebisen kom.

Och en annan granne i min trappuppgång som har bott här sedan precis innan sommaren hade lämnat in ett ärende för styrelsen att bedöma. Jag insåg att jag inte har en aning om hur hon ser ut.

Det är inte det att jag skulle vilja att mitt liv var som i Svenska Hjärtan eller det australiensiska Neighbours (även om det fanns en tid när jag tyckte att Jason Donovan var en riktig läckerbit).

Men det skulle ändå vara trevligt att åtminstone veta hur alla i min trappuppgång ser ut. Kanske till och med kunna deras namn.

Och som vanligt undrar jag om det är jag som inte bjuder till ordentligt. Jag tror att mina föräldrar bjöd hem sina nya grannar när de flyttade till lägenhet.

Problemet är att i vår fastighet flyttar folk ut och in hela tiden. Jag skulle vara tvungen att ha grannbjudningar titt som tätt.

Jag tror jag ska ge upp den idén och istället ta mig i kragen och bjuda hem mina vänner lite oftare. Jag får nöja mig med att prata med grannarna allteftersom jag stöter på dem i tvättstugan.

Här lånar man ändå inte socker av grannarna. Det finns ett dygnet-runt-öppet 7-11 bara några minuter bort.