När Ned är ung är han bästa vän med Charlotte ”Chuck” Charles som bor i huset bredvid. Förutom att hon är Neds bästa vän är hon också hans första kyss.
En dag dör Neds mamma men när Ned rör vid henne vaknar hon till liv igen. Efter att hon väckts till liv av Ned dör plötsligt Chucks pappa. När Neds mamma sedan kysser honom godnatt dör hon igen.
Neds och Chucks vägar skiljs nu åt. Chuck bor kvar i sitt hus, nu med sina excentriska fastrar Lily och Vivian som tidigare uppträtt som en vattenbalettduo The Darling Mermaid Darlings. Ned däremot hamnar i en internatskola för pojkar.
Det är på pojkskolan som han lär sig hur hans speciella talang fungerar. Om han väcker någonting till liv och låter det leva mer än en minut dör något annat. När han väckt något till liv kan han inte röra vid det igen utan att det dör. Han lär sig också att det är bäst att hemlighålla denna speciella förmåga.
För att återskapa en känsla av ”hemma” börjar Ned baka pajer och som vuxen öppnar han The Pie Hole. Här arbetar Olive som är hopplöst förälskad i Ned. Privatdetektiven Emerson Cod upptäcker Neds speciella talang och engagerar honom som sin medhjälpare. Tillsammans besöker de bårhuset där Ned återuppväcker mordoffer så att de kan tala om vem som mördat dem.
Men när Chuck har mördats på en kryssning och Ned återuppväckt henne kan han inte förmå sig att döda henne igen. Ned har återfått sin stora kärlek, men han kan aldrig röra vid henne igen. Tillsammans med Emerson fortsätter de att lösa mordfall och försöker hitta ett sätt att leva med sina speciella omständigheter.
—————————
Min chef lånade mig hela säsong 1 av den här serien i våras och jag såg den nästan i ett sträck. Nu hade han lånat mig säsong 2 och eftersom Steven var på rockkonsert igår ägnade jag kvällen åt en Pushing Daisies maraton. Jag är fullständigt förälskad i den här serien och mycket ledsen att den nu är nedlagd.
Skaparen Bryan Fuller ville att serien skulle ge samma intryck som en illustrerad barnbok eller tecknad film så färgerna är kraftfulla, arkitekturen och kläderna är stiliserade. Varje scen är förstärkt med specialskriven musik och varje karaktär har sin egen signaturmusik.
Serien är fylld av hyllningar till andra filmskapare, bland annat några tydliga och några mer subtila referenser till Alfred Hitchcock, och även musiken har ibland kopplingar till andra filmer. Jag tyckte att serien hade mycket gemensamt med filmen Amelie från Montmartre och i extramaterialet i den här cd-boxen bekräftade Bryan Fuller att den filmen varit en viktig inspiration förhonom.
Jag tycker att det här är en otroligt charmig TV-serie och tänker köpa mina egna cd-boxar. Jag tror att det här är en serie man kan se igen och upptäcka nya detaljer att häpnas över eller le åt varje gång.
Pushing Daisies amerikanska fansite
Kate Reader Diversifierad 