Längtan till London

londonlängtanJag är drabbad av en svår längtan till London.

Dels har jag läst om samtliga av Mark Billinghams böcker som översatts till svenska och genom dem besökt London; jag har besökt välbekanta platser, platser jag blivit nyfiken på att besöka i verkligheten och platser jag vill undvika till varje pris.

Sedan har jag haft kontakt med några av de vänner som fortfarande bor i London. Jag trodde att vi skulle fortsätta ha regelbunden kontakt trots att jag flyttade hem till  Stockholm, men så har det inte blivit. Nu blir det korta hälsningar på Facebook och kanske ett telefonsamtal en gång i halvåret eller så. Jag saknar dem.

Som grädde på moset har jag precis blivit bjuden till ett 40-årskalas i London. En av mina vänner som har flyttat till Australien kommer hem till London för att fira där. Jag skulle vilja åka och fira henne om hon så valde att fira sin födelsedag i en gulag i Ryssland. När hon väljer att förlägga festandet till London är det ju i det närmaste oemotståndligt.

Men jag kommer inte att kunna åka. Jag som brukade ha mer tid än jag visste vad jag skulle göra av med är plötsligt uppbokad till i mitten av oktober. Men kanske efter det. Om jag vinner på Lotto eller så. Tills dess fortsätter jag fantisera om promenader i London och tröstar mig med att besöka Wagamama när jag är på jobbresa i Köpenhamn om några veckor.