Berg och dalbana

Den här dagen har gått upp och ned. Det började med ett e-postmeddelande på jobbet som nästan fick rök att komma ut ur mina öron. Min närmaste chef var inkopierad på den kommunikation som följde och när han kom in till kontoret skrattade han glatt och sa att han skattade sig lycklig för att han inte varit på kontoret den senaste timmen.

Sedan sa han att han hade något med sig till mig. Inte på grund av det som hänt, utan något som han gjort redan igårkväll. American chocolate cupcakes. Med chokladfrosting och olika toppings. Hur gulligt var inte det? Mitt humör gick raskt upp.

Sedan blev det stressigt värre. Jag ska ha semester imorgon och nästa vecka försvinner min danske kollega iväg på bröllop och smekmånad. Jag är tvungen att sköta några av hans arbetsuppgifter när han är borta och behövde få instruktioner från honom innan han försvinner. Egentligen ganska stimulerande eftersom det är en ny utmaning, men en liten nedförsbacke bara på grund av tidspressen.

Därefter hade vi ett stort informationsmöte och efteråt var vi några som stod och diskuterade hur vi skulle lösa ett procedurproblem. Då kommer högsta chefen fram till mig och inte bara hejar och frågar hur jag mår utan pratar om hur han gärna vill att jag ska vara delaktig i ett viktigt projekt som ska genomföras i höst. Humöret upp som en sol.

Och sol har det ju varit idag. Vilket är underbart. Om man inte som jag sitter i en glasbur. Oftast fungerar det bra eftersom vi har automatiska solskydd, något slags nätaktigt, som går ner utanför fönstret. Men idag blåste det och när det blåser för hårt så går inte solskydden ner eftersom de kan blåsa sönder. Så hela eftermiddagen har jag kisat mot dataskärmen för att kunna jobba trots att jag hade solen i ögonen.

Men jag jobbade på och lyckades avsluta samtliga de arbetsuppgifter jag föresatt mig skulle klaras av idag. När jag kom hem hade Steven, som dessutom städat badrummet igår, både dammsugit och våttorkat golven. Det luktade rent och gott här hemma. Och jag hade american chocolate cupcakes med mig hem. Så jag måste säga att dagen slutade på topp.

Förutom att ingen av bilderna jag försökte ta på cupcakesen blev särskilt bra. Ni får helt enkelt lita på mig när jag påstår att de såg lika läckra ut som de var goda. Om man gillar choklad vill säga. Och det gör ju varje normal människa.