Det var bättre förr?

mobiltelefonJag vill inte hävda något annat än att mobiltelefonen är en användbar uppfinning. Det har känts utomordentligt tryggt att ha den i bilen när jag kört ensam långa sträckor genom ödsliga skogar. Och visst har jag använt den till att ringa någon som snällt stått och väntat när jag trots mina bästa försök varit sen till ett möte.

Men jag är egentligen inte så förtjust i att prata i mobiltelefon. Det är inte att jag är rädd att få hjärntumör eller så, det är bara obekvämt tycker jag. Och när jag kör bil vill jag helst koncentrera mig på det. När jag har sällskap tycker jag det är direkt oartigt att prata i mobiltelefon och försöker låta bli. När jag går ner till lunch knappar jag in att jag är på lunch och lämnar mobilen på ljudlöst på skrivbordet. Och jag försöker verkligen hellre komma i tid till ett avtalat möte än tänka att jag alltid kan ringa om jag blir sen.

Men runt omkring mig ser jag människor med en helt annan attityd till mobiltelefoner. Jag ser folk som sitter och fikar tillsammans, men pratar i varsin mobiltelefon. Kollegorna reser sig direkt och lämnar lunchen om telefonen ringer. Häromdagen såg jag en mamma som tappert körde sin barnvagn med en hand eftersom den andra var upptagen att hålla mobiltelefonen. Igår körde jag efter en man som slingrade sig fram på vägen i varierande hastighet eftersom han inte bara pratade i mobiltelefonen utan också verkade anteckna uppgifter från samtalet.

Vad har hänt med oss när vi måste vara så tillgängliga och splittrade hela tiden? Visst kan det vara tråkigt att åka buss eller tunnelbana men är det egentligen så lyckat att sitta och prata högt och ljudligt om helgens fylleslag och ragg, underlivsbesvär eller irriterande kollegor? Hur många telefonsamtal är det egentligen som inte kan vänta till efter lunchen eller fikaträffen med kompisen? Och om man får ett så viktigt telefonsamtal att man måste ta anteckningar; kan man verkligen inte ta sig tiden att stanna bilen då? Eller varför inte utnyttja mobiltelefonens potential och be personen skicka detaljerna i ett sms?

Det här bekräftar väl bara att jag är en konservativ, tråkig gammal tant utan tillräcklig betydelse på jobbet för att behöva ta mobilen med på lunchen. Själv anser jag att det visar att jag är en omtänksam, tänkande person som vill ge personer och uppgifter min fulla uppmärksamhet och att jag tror att jag är betydelsefull nog att någon som inte får tag i mig på en gång kommer att antingen lämna ett meddelande eller ringa igen.

Nu ska jag kontrollera att min mobiltelefon är laddad. Bara utifall att jag får motorstopp på vägen till jobbet imorgon förstås.