Här har vi minsann inte tur med vädret

Vid 21.20 igårkväll var vi äntligen framme i mitt älskade Stenlandet utanför Örnsköldsvik efter ca 55 mils bilkörning. Vädret var genomgrått och regnet vräkte ner.

Men min morbror hade tänt i öppna spisen så vi grillade korv och hade det riktigt mysigt i vilket fall. Då är det lite tråkigare att det även idag är grått och trist väder. Speciellt som det är första gången Therese är här och jag verkligen vill att hon ska tycka om att vara här.

Fördelen är ju att jag hunnit blogga ikapp om Gotland, trots att jag håller tummarna för att vädret ska bättra sig vilket skulle kunna göra det svårare att skriva.

Nu åker vi in till Ö-vik och provianterar och köper lite böcker till tonåringen. Här finns nämligen ingen TV. Det ska bli spännande att se hur lång tid det tar tills hon får lappsjuka – speciellt som både hon och Steven håller på att sluta röka just nu.

Hamnkrogen i Herrvik

Min mamma erbjöd sig generöst att vara barnvakt så på fredagskvällen skulle vi ha en vuxenkväll. Malin sa att om hon fick önska sig något skulle hon vilja sitta på en restaurang vid vattnet och äta god mat. Efter att ha frågat runt och googlat lite hittade vi Hamnkrogen i Herrvik, Östergarn där vi bokade bord på terassen.

Herrvik är fortfarande en fungerande fiskehamn och här finns också gästhamn och några av fiskebodarna är omvandlade till små försäljningsställen.

Efter att ha strosat lite satte vi oss till bords. Menyn erbjöd många spännande maträtter och till varierande priser så att alla säkert kan hitta något som passar både mun och plånbok. Vi fick vänta lite på vår mat, men när den kom visade den sig väl värd att vänta på. Vi blev dessutom mycket generöst kompenserade för vår väntan.

En musikertrio med bland annat xylofon spelade en repertoar som sträckte sig från All of me till Det gåtfulla folket. Solen gick sakta ner och insvepta i fleecefiltar njöt vi utsikt, musik, mat och dryck och trevligt sällskap tills den helt försvunnit och det var dags att åka hem.

Hamnkrogen i Herrvik har hamnat på min lista över ställen jag måste åka till när jag är på Gotland och jag rekommenderar alla som har möjlighet att besöka den. Under högsäsongen har den öppet dagligen, under hösten och över julborden har den öppet varje helg, sedan helt stängt under januari till mars och därefter varje helg till juni. Om jag minns rätt, bäst att ringa och kontrollera.

Folhammar – raukar och stenlabyrinter

Efter besöket på Ljugarns Strandcafé & Restaurang åkte vi upp till naturreservatet Folhammar för att Erik och Johan skulle få uppleva raukarna.

Här finns raukar i alla de storlekar och formationer, några med små tunnlar som barn kan krypa igenom. Inte heller vuxna kan motstå frestelsen att klättra upp.

Promenerar man lite längre bort kommer man till stenlabyrinter att gå bort en stund i, sig själv går man ju som tur är inte bort eftersom man när som helst kan kliva ur – jag blev iallafall lite snurrig när jag började närma mig mitten.

Vattnet här är vackert turkos och det finns bänkar och grillplatser så det är ganska många som gör utflykter hit. Tydligen ska man dock inte bada här eftersom havet stupar djupt utanför raukarna och strömmarna här kan vara mycket starka.

Ljugarns Strandcafé & Restaurang

Om jag var en smal och tjusig beach babe skulle jag sola och bada i Ljugarn. Här är det riktig rivierakänsla med en lång sandstrand, beachvolleybollnät, minigolf (kanske inte förekommer på rivieran?) och inte minst Ljugarns Strandcafé & Restaurang.

Steven och jag var där tidigt och tog ett bord i solen – det vill säga jag satt i solen och Steven i skuggan – där vi läste och njöt av en god caffe latte. Stället ligger precis vid stranden och för att förstärka utomlandskänslan fanns där till och med en palm.

Lagom till lunch kom Malin och Ronnie och pojkarna. Då flyttade vi till ett bord i skuggan där vi åt Strandburgare, Lammfärsburgare och Caesarsallad. Allting smakade utmärkt; lunchmenyn är utomordentligt passande för ett strandcafé och hade även barnalternativ för 55 kronor. Även kvällsmenyn såg lockande ut.

Jag rekommenderar absolut Ljugarns Strandcafé & Restaurang, speciellt om vädret är så bra att man kan sitta ute – då är det ett underbart ställe. Inomhusdelen såg dock lite trång ut så jag vet inte hur det skulle vara att sitta där.

Bilmuseum i Vibble

Eftersom vi hade två extremt bilintresserade personer i sällskapet – och då menar jag inte Erik och Johan – ägnade vi en eftermiddag åt att besöka Bilmuseum Gotland i Vibble strax söder om Visby.

Här skulle det finnas veteranbilar, mc-samling, traktorer, radiostyrda bilar och båtar, go-cart, elbilar för barnen och café. Jag kände mig lite smått misstänksam, men det var faktiskt ett riktigt trevligt ställe. Lagom stort för att barnen skulle orka med samtidigt som männen inte kände sig lurade utan att det faktiskt fanns ganska mycket att se och fundera över.

Man körde in i vad som kändes som ett ganska vanligt villasamhälle men själva muséet var en gammal bondgård där samlingarna var inhysta i före detta ladugårdar och det fortfarande hölls höns och tuppar. Vädret var vackert så efter att ha tittat på samlingarna satt vi i den lummiga trädgården och fikade på hemgjorda goda bullar medan Erik körde elbil.

Sedan körde alla killarna, även (eller framförallt?) de vuxna, radiostyrt – först radiostyrd bil och sedan radiostyrd båt. De radiostyrda båtarna var inga racerbåtar utan fina fiskebåtar och runt vattnet var uppbyggt fiskebodar och en fyr. Man kunde även be att få slussa om man så önskade.

En mycket lyckad utflykt.