Fönster mot gården

Jag bor ju i stan, i en gårdsfastighet. Det är fyra fastigheter som har fönster och balkongdörrar mot samma öppna yta bildad av fyra innergårdar.

Nu när det är så varmt är det många som sitter ute på gårdarna, och de flesta av lägenheterna har minst ett fönster eller en balkongdörr öppen. Nyss klingade vackert pianospel över gårdarna och jag kom ohjälpligt att tänka på Alfred Hitchcocks film Fönster mot gården.

Till skillnad från James Stewarts karaktär sitter jag inte och observerar mina grannar genom fönstret, men alla ljud tycks förstärkas och genom mina öppna fönster tar jag ändå del av deras liv.

Jag har hört gräl och gråtande småbarn. Jag har hört skratt och uppsluppna samtal. Jag har hört ena änden av telefonsamtal. Jag har hört hamrande, sågande och slipande. Jag har hört allehanda typer av musik.

Eftersom jag hittills inte hört något som fått mig att misstänka att ett mord begåtts har det för det mesta känts ganska trivsamt. Åtminstone så länge ljudnivåerna hållits rimliga och klockan inte blivit för mycket.

För några kvällar sedan var jag dock tvungen att kliva upp ur sängen och smyga ut på balkongen och be några glatt diskuterande nattsuddare att vara tystare. Det var intressant för det räckte att jag viskande bad dem att vara lite tystare för att de skulle höra det trots att de satt fyra våningar ner på gården – så väl förmedlas ljudet.

Sent igårkväll var det någon annan som lät sitt missnöje bli hört. Men till skillnad från mig bad han inte snällt och viskande om en lägre ljudnivå. Han ropade något och lät så arg att jag bara hörde just det – att han lät arg – inte vad han egentligen bad om.

Men man måste nästan säga ifrån. För att stänga fönstret eller balkongdörren är ju inget alternativ i den här värmen. Det är svårt nog även med öppet fönster att få tillräcklig svalka för att kunna sova. Inte för att jag klagar; jag vill att det ska fortsätta vara så här varmt när min semester äntligen börjar.

Så att jag kan nattsudda med vin och glatt sällskap på gården och hålla grannarna vakna. Nej, stryk den sista biten – jag ska nog kunna njuta av livet utan att hålla grannarna vakna.