Svårt att bräcka verkligheten

Patricia Cornwell skrev några riktigt bra böcker om rättsläkaren Kay Scarpetta (för att sedan spotta ur sig sämre och sämre böcker). Nu uttalar hon sig i The Guardian om hur hon anser att kriminallitteraturen börjat bli för grym.

It’s too realistic in many ways, it has transitioned into something rather frightening, something rather savage, and maybe it needs to revert back a little bit to being a little more deductive and civilised and cerebral

Det är ironiskt eftersom många av hennes egna böcker mycket väl kan betecknas som realistiska, skrämmande, och till och med bestialiska. Men det är ju också så att hur grym kriminallitteraturen än kan tyckas lyckas den ändå inte överträffa verkligheten.

Historien om Josef Fritzl hade nog upplevts som för fantastiskt om den kommit ut som kriminalroman. Nu har den redan blivit en bok, och det lär nog bli fler.

Eller historien om den 44-årige man från Laholm som fördes bort av bland andra sin före detta flickvän. Bland annat misshandlades han, fick spikar inslagna i armbågar, knän, fotknöl och lår. Hans före detta flickvän fimpade en cigarett i hans öga och tvingade honom äta en bit av sitt eget öra. Stuart MacBride närmar sig detta scenario i en av sina böcker, Martyn Waites likaså. Men ingen av dem vågar sig på ett riktigt lika grymt scenario som detta från verkligheten.

Och den mest häpnadsväckande boken jag läst på ett tag var The Adversary av Emmanuel Carrère. Det är den sanna historien om Jean-Claude Romand som levde hela sitt vuxna liv i en lögn. När han insåg att lögnen oundvikligen skulle avslöjas mördade han sin fru, sina barn och sina föräldrar innan han tog sitt eget liv. Boken finns på svenska som Doktor Romand.

Så till de som möjligen tycker att jag läser alldeles för otäcka böcker kan jag bara säga att det är mycket läskigare att läsa nyheterna.

Hairy (non) news

knorvlar

Det här är bara för att Malin bad om det… Jag lyckades ta en bild med mobilen av knörvelfrisyren, två faktiskt men jag lyckas bara få över en till datorn. Kvaliteten är inte så bra, men jag tror man får en idé om varför folk hajade till.

Festfrisyren lyckades jag inte få någon bild av, men imorse fick Steven ta några bilder av ”dagen efter-frisyren”. Inte så lockigt längre, men ganska stort och vilt.

Dessvärre visar ju dessa bilder för alla att jag verkligen är i starkt behov både av Malins frisörsax och nya tag med GI-ätande. Men det får jag väl bjuda på.

Down to here
Down to there
Down to where
It stops by itself

The Bone Garden av Tess Gerritsen

bonegardenJulia Hamills äktenskap är över och hon har köpt ett hus. Hon är fast besluten att odla en egen trädgård och i sina mödor att gräva upp jorden hittar hon en dödskalle. Skelettet visar sig tillhöra en kvinna som måste ha dött någon gång före 1840.

I slutet av 1830 befinner sig Rose Connolly i Boston. Hon har följt efter sin syster Aurnia dit från Irland. Nu ska Aurnia ha sitt första barn, men förlossningen förlöper inte som den ska och systrarna är nu på sjukhus. Samma sjukhus där Norris Marshall, en fattig bondson, studerar medicin. Runt omkring dem dör kvinnor i barnsäng, och efter att hennes dotter förlösts går Aurnia samma öde till mötes.

Julia Hamill blir kontaktad av en släkting till den förre ägarinnan av hennes hus, Henry Page. Han har hittat brev från Oliver Wendell Holmes, som studerade tillsammans med Norris Marschall. Henry tror att om Julia kommer och besöker honom kan de hitta ledtrådar till den döda kvinnans identitet i den förra ägarinnans efterlämnade papper.

Tillsammans letar de fram brev efter brev från Oliver Wendell Holmes och historien om Norris, Rose, Aurnia och Aurnias dotter och den serie av otäcka mord som tog sin början efter hennes födelse rullas upp.

———————–

Jag blev positivt överraskad av den här boken. Baksidestexten är kort, och nämner Dr Maura Isles som är huvudperson i flera av Gerritsens andra böcker. Men hon är faktiskt knappt med i den här boken överhuvudtaget.

Största delen av boken utspelar sig 1830 och den delen av boken är fantastiskt välskriven. Språket är anpassat för att förstärka känslan av den tiden, utan att kännas helt främmande. Formuleringarna är träffande och fyndiga.

But once one has set foot in the house of one’s host, it is the height of rudeness to immediately flee from it, screaming.

Boken innehåller en del blodiga beskrivningar, framförallt från sjukhusmiljön och den beskriver en verklighet som för många var nödtorftig och skitig. Men framförallt är det en fascinerande historia, med ett mysterium att lista ut och mångdimensionella karaktärer att bry sig om och hålla tummarna för. En bok som det är svårt att lägga ifrån sig innan den är slut.

Jag rekommenderar den här boken utan förbehåll.

Här finns Tess Gerritsens officiella hemsida.

Damm Förlag har översatt två av Gerritsens böcker, men ingen verkar finnas att tillgå just nu (iallafall inte på Bokus).

Här kan ni läsa om Oliver Wendell Holmes Sr som fanns på riktigt och revolutionerade vården efter studier i Paris genom att införa en så enkel rutin som att läkare tvättade sina händer mellan undersökningar av patienter.