Svensk så att hjärtat sjunger?

Med anledning av att BBC snart börjar sända sin Wallander-produktion med Kenneth Branagh filosoferar Stephen Armstrong i The Sunday Times. Han skriver om olika detektivtyper; om Raymond Chandlers kriterier för en detektiv och jämför Wallander med Ian Rankins Rebus och Colin Dexters Morse. Han funderar kring hur en person och handling som han upplever så svensk har blivit en sådan stor internationell succe.

The Stockholm-born Henning Mankell writes Wallander as so damn Swedish, it makes your heart sing. Strindberg or Bergman could have created this man with ease.

Han återger Henning Mankells tankar runt Wallanders uppkomst samt svårigheterna i att göra en brittisk version av något så svenskt. Producenten till BBC-produktionen berättar sedan om hur ny kamerateknik ska få Sverige att framstå som drömlikt, fientligt, rått och klaustrofobiskt.

Artikeln är intressant och nu är jag ännu mer nyfiken på hur en brittisk Wallanderfilm ska te sig. Hoppas den visas här i Sverige så småningom.

Kategorier TV

Brunette Goddess

Jag köper dyrt schampo och balsam. Nu har jag dessutom köpt det i storpack. Jag skyller på mitt långa hår, att det krävs riktigt bra schampo och balsam för att det ska se åtminstone något sånär ok ut. Och att det här märket finns på praktisk pumpflaska och doftar ljuvligt av smörkola.

Men sanningen är att det jag gillar bäst är flaskornas budskap. När jag kliver in i duschen på morgonen; känner mig trött, blekfet och med musfärgat hår, då säger flaskorna något annat. ”Brunette Goddess”, säger de. Och det är därför jag alltid känner mig mycket läckrare när jag duschat och har nytvättat hår.