Dag 31

Frukost: Två kokta ägg, en skiva Wasa Sport, Kalles Kaviar

Förmiddagslyx: En caffe latte

Lunch: Fiskpiccata, tomatsås, 3/4-dels tallrik med rårivna morötter och isbergssallad

Eftermiddagslyx: En caffe latte

Mellanmål: Ost, blandade nötter

Middag: En kolbazs, en halv Chorizo, keso, körsbärstomater

Kvällslyx: Två bitar mörk choklad

Dom-dum

Jag läser en bok. Det har börjat kännas som om jag hållit på att läsa den här boken i evigheter. Allting i boken konspirerar mot att jag ska avsluta den.

Typsnittet är pyttelitet så jag kan inte läsa den i mitt favoritsoffhörn – det är för mörkt där.

Översättningen får mig på villospår. Bland annat stod det:

…”företag x” är ett helt annat djur än ”företag y”…

Då kom jag av mig. På engelska är det förstås ett helt vedertaget uttryck, men säger vi verkligen så på svenska? Vad skulle man istället ha kunnat säga på svenska? Har vi något motsvarande uttryck med samma andemening? Funderingar som sysselsatte mig länge.

Men värst är ändå de och dem. Jag har börjat tro att jag inte har någon språkkänsla och inte lärde mig något på svenskalektionerna. Jag har googlat och fått fram följande ”regler”:

De hör till samma grupp som jag, han och hon.
Dem hör till samma grupp som mig, honom och henne.

Alltså: De kommer därborta. Jag pratar om dem.

Men så kommer det svåra: ”Jag pratar om dom som kommer därborta”.

Jag hittade följande regel:

De är subjektDem är objekt.  Till exempel ska det alltid vara objektsform efter preposition (till, från, av, på osv.). Det heter t ex. ”Vi skriver till alla dem som ska med på resan”.

Och då är det kört. Jag vill skriva, min magkänsla säger att jag ska skriva: ”Jag pratar om de som kommer därborta”, men nu är jag osäker. Jag tror att jag borde hålla mig till ”dom”. Jag får helt enkelt acceptera att jag är dom-dum.

Säg nu inte att jag ska lägga ifrån mig boken och läsa något annat. Ämnet är faktiskt intressant. Och dessutom fick vi den av vår chef. Så jag ska uthärda kapitel dedikerade till att beskriva olika typer av House-musik. Jag ska läsa ut den. Åtminstone innan jag går i pension.

Ta det onda med det goda

På fritiden försöker jag få utlopp för de talanger som jag inbillar mig att jag har, men som jag inte får nyttja så mycket på mitt jobb. När jag blev övertalad att sitta med i styrelsen för min bostadsrättsförening var det i en roll som inte precis fick mig att hoppa jämfota av förtjusning. Min fritid skulle krympas ytterligare av något som handlade om siffror och att vara ordningssam.

Men smickret var vackert, någon måste göra det och jag såg en möjighet att också få material att jobba med i mina fritidsprojekt. Så jag tackade ja. Och på det första styrelsemötet anmälde jag mig som frivillig att skriva föreningens nyhetsbrev och utveckla en hemsida.

Så nu har jag fått jobba med text och bild, layout och färger. Jag är redaktör för ett nyhetsbrev som läses i 33 hushåll.

Problemet är bara att jag också är ansvarig för distributionen. Vi har tre trappuppgångar med fem våningsplan, varav en trappuppgång saknar hiss.

Jag får helt enkelt skynda mig att göra färdigt hemsidan. Fast det är klart; det är vissa som tycker att jag istället borde ge ut nyhetsbrevet minst en gång i veckan och gå uppför samtliga trappor. Någonting i linje med rumpor av stål nämndes…