Kate Reader Diversifierad

Ljuv musik

november 5, 2009 at 10:03 e m | In Händelser | 8 Comments

Idag när Steven kom hem från jobbet fylldes lägenheten av ett ljud som var som ljuv musik för mina öron.

Han dammsög.

Jag börjar undra vad han har tänkt önska sig i julklapp egentligen. Först städade han ur kylskåpet och nu dammsög han.

Valkampanj efterlyses

november 4, 2009 at 6:39 e m | In Funderingar, Hälsa | 7 Comments

Jag pratade i telefon med en kär vän igår som bland annat berättade om ett läkarbesök. Ett besök hos en doktor som faktiskt lyssnat, tagit in och kommit med råd som varit förlösande.

Det påminde mig om att jag inte valt ännu. Vi har nämligen fritt vårdval här i Stockholm nu. Vi får visserligen inte välja doktor men vi ska välja vilken vårdcentral vi vill tillhöra.

På Stockholms Läns Landstings Vårdguiden kan man välja olika vårdcentraler och jämföra dem med varandra. De parametrar man kan jämför är:

helhetsintryck av vård och behandling
bemötande
delaktighet i beslut om vård och behandling
information om sjukdomstillstånd
tillgänglighet på telefon

Så det har jag gjort. Men jag kan ändå inte välja. Alla vårdcentraler borde vilja att jag valde just den. Jag har inga kroniska sjukdomar och går nästan aldrig till doktorn – de får betalt för mig utan att jag tar särskilt mycket av deras resurser. Så jag vill att de ska slåss om mig. Jag vill ha en valkampanj.

Jag vill veta vilka vårdcentraler som serverar caffe latte eller andra drycker i väntrummet. Var jag kommer att få en klubba eller ett bokmärke efter att jag varit hos doktorn. Vilken vårdcentral som kommer att ge mig en liten present för att jag valt dem och sedan inte besökt dem under en viss tidsperiod. Och så vidare.

Skämt åsido så vill jag ju veta hur duktiga doktorerna är. Och hur trevliga. Jag undrar om jag skulle få springa runt och göra några testbesök. Leta upp några sjukdomar med diffusa symptom och se vilka doktorer som ställer rätt diagnos eller åtminstone beställer rätt prover. Upptäcka vilka doktorer som tar sig tid att verkligen lyssna på mig och som faktiskt verkar bry sig om hur jag mår.

Vi kvinnor kan ju få just diffusa symptom som bara en doktor kan råda bot på.

Dyr tröja

november 4, 2009 at 6:17 e m | In Händelser | 2 Comments

Jag hade ju stora shoppingplaner i helgen. Planer som gick om intet.

Idag blev suget i shoppingtarmen för stort och jag svängde in till Mörby Centrum på vägen hem från jobbet.

I Mörby Centrum är det så fånigt att om man parkerar på vissa ställen är det gratis. Men där jag gillar att parkera kostar det pengar.

Idag var det redan mörkt, det blåste rejält och regnade när jag klev ur bilen och gick bort till parkeringsautomaten. Som inte ville kännas vid mitt kreditkort. Och jag hade inga kontanter, åtminstone inte tillräckligt.

topp Så jag gick in och till Bankomaten. Eftersom väldigt få butiksägare är sugna på att bara växla pengar kände jag att jag måste köpa något för att få tag i mynt.

Så jag gick in en av mina favoritaffärer och köpte en Odd Molly topp. Det kan hända att det tog lite längre tid än jag tänkt att bestämma mig för vad jag skulle köpa.

Så när jag kom ut för att äntligen köpa en parkeringsbiljett hade jag redan fått parkeringsböter.

Det blev inget mer shoppat efter det.

Karma?

november 3, 2009 at 7:21 e m | In Händelser | 3 Comments

Jag vet inte om det var en belöning för att jag varit modig idag, men när jag kom hem hade jag fått ett stort brev.

Det var ett korrektur på en text som jag skrivit. De har gjort lite ändringar, men inte så mycket att jag behöver skämmas tror jag.

Jag har varit så nervös för det här, varje dag har jag väntat på ett meddelande där de beklagar att mitt stycke varit för dåligt för att kunna användas.

Istället fick jag alltså ett korrektur. Och det ser så proffsigt ut, jag kan nästan inte fatta att det är jag som skrivit det. Fast då jag förstås bara tittat på det och inte läst det noggrant. Men ändå.

Idag har varit en väldigt bra dag.

Just idag var jag stark

november 3, 2009 at 6:54 e m | In Funderingar, Jobb | 3 Comments

Idag kom min chef in när jag redan varit där en timme. Han kom inte bort och sa hej.

Efter världens längsta halvtimme kände jag att jag inte orkade mer. Jag tog mod till mig och gick bort till hans skrivbord.

Jag hade funderat på vad jag skulle säga för jag ville inte börja med att försöka förklara mig och hamna i en lång diskussion. Så jag sa:

Can we make up?

Och det kunde vi. Det gick väldigt smärtfritt faktiskt.

Sedan när vi var sams åt vi en make up lunch.

För man kan ju inte ha make up sex med sin chef. Hur skulle det se ut?

Men jag förstår konceptet – det är otroligt frigörande att bli sams med någon och kroppen fylls med energi.

Så eftermiddagens arbete gick som en dans och jag är fortfarande pigg nu trots att det är becksvart ute.

Jag tror ändå att jag ska försöka undvika att göra samma misstag igen. För det var inte roligt att vara osams.

Moget

november 2, 2009 at 7:44 e m | In Funderingar, Jobb | 2 Comments

Jag var ju lite nervös när jag gick till jobbet idag. Undrade hur arg min chef egentligen var på mig.

När jag kom till jobbet var han ännu inte där och eftersom idag var första dagen i en ny månad hade jag massor att göra.

Vid lunchtid hade han fortfarande inte dykt upp så jag gick och åt med några andra kollegor. Efter lunchen gick jag direkt tillbaka till min plats och fortsatte jobba.

Efter ett tag hörde jag min chefs röst och insåg att han måste ha varit där hela tiden sedan jag kom upp från lunchen. Jag funderade på om jag borde resa mig från min plats och gå bort och säga hej.

Men jag insåg också att han måste ha hört mig prata när jag och kollegorna kom tillbaka från lunchen och ändå inte kommit bort och pratat med mig, låtit mig veta att han var på plats.

Så inleddes tysta leken. Jag hade visserligen massor att göra men normalt hade jag nog ändå gått bort och pratat med honom. Men för varje sekund som gick utan att vi pratade med varandra blev jag mer nervös och kunde inte komma på vad jag skulle säga om jag gick dit.

Han i sin tur passerade min plats flera gånger utan att säga någonting heller. Till slut gick han hem utan att ha sagt ett enda ord till mig.

Jag är otroligt arg på mig själv för att jag lät min nervositet göra så att jag missade chansen att gå fram direkt jag insåg att han var på plats. Låtsats som ingenting och frågat hur helgen varit.

Nu får jag ont i magen bara jag tänker på att försöka prata med honom imorgon. Men jag måste gå till jobbet. För annars måste jag ringa till chefen och berätta varför jag inte finns på plats. Och jag vågar ju inte prata med honom.

Ibland undrar jag om jag någonsin kommer att bli vuxen.

Jag måste svära mer

november 1, 2009 at 10:05 e m | In Funderingar, Hälsa | 2 Comments

Jag har alltid lite dåligt samvete för att jag är så slö, men nu har jag läst i den senaste Vi i Vasastan att jag i själva verket förlänger mitt liv genom att spara energi.

Och att jag inte städar oftare än jag absolut behöver gör att jag minskar risken att bli allergisk.

ovanor Nu måste jag bara börja svära mer och öka på läskintaget så blir jag både smärtfri och slipper bli dement.

Den här typen av hälsoartiklar tycker jag är mycket trevligare än all skrämselpropaganda om svininfluensa och vinterkräksjuka.

Inte särskilt utförlig eller vederhäftig kanske. Men livsbejakande och trevlig.

Bloodline av Mark Billingham

november 1, 2009 at 9:44 e m | In Böcker, Författare B, Mark Billingham | Leave a Comment

Kriminalkommissarie Tom Thornes liv har varit mer harmoniskt än på länge den senaste tiden. Nu har dock något hänt som kan sätta press på hans relation med Louise Porter.

Samtidigt får han ansvar för utredningen av ett fall som till att börja med ser ut som ett rutinfall, men som utvecklas till en mycket komplicerad utredning med stor tidspress. En kvinna har hittats brutalt mördad i sin lägenhet. I kvinnans hand hittar brottsplatsutredarna en plastbit som så småningom identifieras som en bit av en röntgenbild.

När fler mordoffer hittas med liknande plastbitar förstår polisen att de fått en seriemördare på halsen. Nu måste polisen lägga pussel inte bara med plastbitarna utan även med offrens bakgrund. När man förstått mördarens motivation blir utredningen inte bara en fråga om att hitta honom eller henne utan också att förhindra ytterligare mord.

————————————

Det här är en mycket väl sammansatt kriminalroman. Jag drogs snabbt in i handlingen och hade därefter svårt att lägga ifrån mig boken. Den lyckas vara lättläst och spännande trots att den återger på ett realistiskt sätt det omfattande och tröttsamma rutinarbete som måste göras i en polisutredning.

Mördaren är slug utan att vara något övermänskligt geni. Handlingen innehåller precis lagom många oväntade vändningar. Karaktärerna är trovärdiga och intressanta, vissa mer engagerande än andra. För mig var det minst lika intressant att se hur Thorne skulle hantera den senaste komplikationen i sitt privatliv som att lista ut vem mördaren var.

De eventuella invändningar jag skulle kunna ha mot denna bok är få; jag är inte så förtjust i att få för stor inblick i mördarens tankar och här balanserar Billingham på gränsen. Jag tycker också att för den som liksom jag läst samtliga Billinghams tidigare böcker börjar något av ett mönster utforma sig och det var inte så svårt att förutse vissa händelseförlopp.

Men allt som allt rekommenderar jag mycket gärna den här boken. Både till de som redan läst Billingham och till dem för vilka detta skulle vara den första boken av honom.

Mark Billinghams officiella hemsida

Bloodline kommer på svenska som Tjockare än vatten redan i januari 2010.

Ett litet tack

oktober 31, 2009 at 5:02 e m | In Funderingar | 2 Comments

Den är dagen blev inte som jag tänkt. Jag ville ut på stan för att köpa lite nya kläder. Men jag hade ingenting att sätta på mig så jag stannade hemma. Mitt eget moment 22.

Trött var jag också. Förkylningen har inte gett sig helt och nu känns det som om jag har ont i höger öga och det skrämmer mig.

Efter att jag läst ut en bok, när eftermiddagen var mörkgrå kände jag för att titta på en film. Så jag satte på Moulin Rouge.

För mig är det en riktig underhållningsfilm. Dramatisk, känslosam, storslagen, färgrik och genomtänkt in i minsta detalj.

När jag nu tittade på den igen kunde jag inte låta bli att häpnas över hur någon kunnat hitta på något så fantastiskt. Och vilken tur det är att det finns människor med så mycket talang.

Jag önskar att jag kunde tacka alla författare, musiker, filmmakare, skådespelare och konstnärer jag tycker om för att de berikar mitt liv.

Men om jag skulle räkna upp alla skulle det nog bli en väldigt lång lista. Och jag skulle säkert glömma någon.

Så jag går ner i tvättstugan istället. Det är ju lördagskväll trots allt.

Treats

oktober 30, 2009 at 8:22 e m | In Funderingar | 6 Comments

Jag har massor med olika Halloweengodis som jag fått av min chef. Dessa hade jag tänkt skulle göra sig bra i min nya vackra svarta skål den här helgen.

Men nu har jag slutat äta godis. Så jag vågar inte öppna påsarna. För jag är så otroligt nyfiken på hur candy corn och pumpkin spice smakar.

För att inte tala om de där små godispumporna.

Om det inte kommer några spöken, häxor, killar i målvaktsmask eller andra läskiga varelser och ringer på dörren får påsarna förbli oöppnade.

Ibland kan jag tydligen tänka efter före.