Sedan fick jag för mig att jag skulle köpa någonting så att det inte skulle vara så mycket av lönen kvar.

Jag kikade in hos Swedish Hasbeens för att se vad de kommit med för något nytt och fint inför våren.

Där blev jag omedelbart svårt sugen på dessa läckra vita och rosa Saddle Shoe High.

Men sedan såg jag prislappen – 3 295 kronor! – och då kan man säga att jag tappade sugen.

För en stund åtminstone. Nu jobbar kalkylatorn i hjärna på högvarv för att lista ut hur jag ska ha råd att köpa dem trots allt.

Det har ju inte hindrat att jag längtat efter helgen och att få vara ledig.

Dessutom har jag undvikit rött kött så mycket jag kunnat den här veckan.

Som belöning skulle vi äta en riktigt god köttbit till middag i kväll.

Men nu när jag stängt ner jobbdatorn för dagen är det enda jag vill göra att sova.

Förhoppningsvis går det över efter att jag läst lite roliga bloggar.

I kväll körde Steven min bil till bilprovningen där den gick igenom besiktningen utan anmärkningar.

När han kom hem letade han parkeringsplats tills han hittade en laglig. Det tog säkert nästan en halvtimme.

Och sedan när han kom hem ställde han sig och diskade.

Undrar om det egentligen är min födelsedag och jag glömt bort det?

Men i dag har det varit en bra dag på många sätt. Vi har haft ett heldagsmöte som varit intressant och berikande. Dels insåg jag hur mycket jag faktiskt kan och dels blev jag inspirerad att ta tag i saker på ett lite annat sätt än jag kanske hade gjort innan den här dagen.

Visserligen torterade kökschefen mig genom att sätta fram våffeljärnen vilket betydde att alla omkring mig smaskade på nygräddade våfflor. Men jag fick en god lunch ändå. Det fanns avocado och biff stroganoff vilket var både gott och mättande.

Och visst misstänker jag att syrehalten i det lilla konferensrummet vi ockuperade hela dagen inte var så hög mot slutet av dagen. Å andra sidan gjorde det att jag uppskattade att bilen behövde borstas fri från snö när jag skulle hem så att jag fick lite tid att ta långa djupa andetag med frisk luft.

Vad gjorde du för tio år sedan?

För tio år sedan arbetade jag som projektledare på ett IT-projekt i London. Jag promenerade mycket, läste ännu mer och fick genom kompisar som jobbade på en deckarbokhandel vara med på bokreleasepartyn och träffa några av mina idoler. Jag besökte Starbucks så ofta jag kunde och en tidigare ganska ytlig bekantskap blev en mycket kär vän.

Vad gjorde du för ett år sedan?

För ett år sedan gjorde jag ungefär samma saker som jag gör i år. Och jag var precis lika trött som jag är nu. Men det var mer snö då så ibland ägnade jag tid åt att skotta fram bilen.

Fem snacks du gillar:

Snacks var ett svårt ord, det kan ju betyda flera olika saker. Och jag gillar många sorters snacks.

1. Chips och dip. Helst dilldip.
2. Nachos med guacamole.
3. Friterat tunnbröd.
4. Minimorötter.
5. Jalapeno poppers med honey mustardsås.

Fem sånger du kan texten till:

Jag tror gärna att jag kan en massa sångtexter, men det är inte alltid sant. Och ibland kan jag sångtexter som jag inte trodde att jag kunde. Ofta låtar som gick varma för länge sedan. Men jag tror att jag kan hela texten till de här fem.

1. Gröna små äpplen
2. Balladen om Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind
3. Visa vid vindens ängar
4. Take a chance on me
5. Himlen runt hörnet

Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär:

1. Bjuda massor med folk på en stor fest, kanske på annan ort, kanske utomlands
2. Köpa min brors drömbil till honom
3. Skaffa mig ett drömboende, kanske flera – ett för vardag och några andra för helger och semestrar
4. Se till att min syster och hennes sambo kan renovera sitt hus utan tanke på kostnaderna
5. Göra något fint för mina föräldrar, kanske en golfresa jorden-runt
6. Fondera pengar till mina syskonbarn

Det blev visst sex saker. Jag kommer naturligtvis göra ännu fler saker när jag blir mångmiljonär, som att resa, men det här är de topp-prioriterade.

Fem dåliga vanor:

Egentligen står det ju inte att det ska vara mina dåliga vanor. Bara dåliga vanor. Men jag listar väl några av mina.

1. Jag jobbar för mycket.
2. Jag skjuter upp saker till morgondagen. Efter morgondagen. Efter morgondagen…
3. Jag går och lägger mig för sent.
4. Jag tar åt mig av både uttalad och upplevd kritik och ifrågasätter mig själv istället för källan till/sanningshalten i kritiken.
5. Jag köper kläder utan att prova och behåller dem även om jag inte kan ha dem. Ibland ger jag dem till min syster eller mamma.

Fem saker du gillar att göra:

Det här blir antagligen en ganska motsägelsefull lista. Inte är den komplett heller. Jag gillar att göra en massa annat också. Som att resa till exempel.

1. Jag gillar att arbeta. Min hjärna älskar problemlösning och utmaningar och som tur är handlar mitt jobb åtminstone till del om det.
2. Jag gillar att slappa. Att bara vara och dagdrömma, slötitta på tv eller lyssna på musik.
3. Jag gillar att läsa böcker. Framförallt gillar jag deckare, men det är en inriktning som mitt läsande tagit på senare år och egentligen vill jag läsa även andra genrer.
4. Jag gillar att umgås. Med min familj, vänner, bekanta eller till med okända. Jag önskar att jag bodde större så att jag kunde ha middagsbjudningar. Eller att jag fick tummen ur och bjöd hem folk ändå till avslappnade sammankomster.
5. Jag gillar att vara en del av bloggosfären. Jag gillar att blogga själv och jag gillar att läsa andras bloggar. Det finns en ärlighet, kreativitet, humor, värme, stöd och uppmuntran som är helt fantastisk i de bloggar jag läser.

Fem saker du inte skulle klä dig i eller köpa:

Egentligen är jag tillräckligt gammal för att veta att man aldrig ska säga aldrig. Men just nu är det:

1. Päls
2. Stringtrosor
3. Stilettklackar
4. Kort-kort kjol
5. Haremsbyxor

Fem favoritleksaker:

1. Min MacBook Pro
2. Min systemkamera
3. Min iPod Touch
4. Min Xbox360
5. Eh… Nej, jag kommer inte på någon mer. Men jag skulle gärna vilja ha en KitchenAid. Eller en Nespressomaskin.

Fem personer jag skulle vilja se göra den här utmaningen:

Alla som vill naturligtvis, men fem vars bloggar jag läser och som brukar kika in här som jag ännu inte sett fått den här utmaningen är:

1. Yllet
2. Erika
3. Spader Madame
4. Anette/Fourmum
5. Nilla

I dag åt jag tonfisk som kom ur en burk. Det var inte alls lika gott.

Faktum är att det nästan var så att jag kunde förstå att Jessica Simpson undrade.

Det var så smaklöst att det lika gärna kunde varit torr strimlad kyckling.

Jag valde tonfisk det för att det inte är rött kött och det är proteinrikt. Och för att jag åt kyckling både till middag i går och lunch i dag.

Men nu har Mariannes Fisk öppnat igen efter sitt traditionella januariuppehåll så nästa gång blir det färsk tonfisk.

I vilket fall som helst hade de en sån där hurtig person där som tipsade om vad man kunde göra för att bygga in lite rörelse i sitt liv när man arbetar på kontor. Bland annat kunde man se till att skrivaren var i ett annat rum.

Det är precis därför jag har den här platsen. Den är nämligen mitt emellan de två skrivarrummen, jag har alltså så långt som man kan ha till en skrivare. Eller så var det bara en slump, men bra placerad är jag. Ur det perspektivet.

Problemet är väl bara att jag knappt skriver ut någonting. Jag föredrar ett papperslöst system och arkiverar och sparar digitalt istället. Det beror inte bara på trasslet med att hålla ordning på en massa papper utan någonstans i bakgrunden spökar väl det här med att rädda ett träd eller sju.

Men jag får allt lite kontorsmotion ändå. Jag sitter nämligen också så långt ifrån toaletterna som man kan göra. Och jag dricker minst åtta glas vatten om dagen. Mycket bra kombination. Förutom när man sitter i telefonkonferens. Då får jag göra knipövningar istället. Det kanske inte bränner så många kalorier, men det ska visst ändå vara bra för gamla tanter.

Den här friskvårdsmänniskan tyckte även att man skulle ställa sig upp och plocka äpplen lite då och då under dagen. Men hur jag än letat har jag inte hittat några äppelträd här på kontoret så det har jag inte börjat med ännu.

Jag kanske kan påpeka för personalavdelningen hur många träd jag sparar genom att inte skriva ut särskilt mycket, men hur skadligt det är för min hälsa och be om att få ett äppelträd vid min plats?

Fast om jag ska vara ärlig har jag inte särskilt stora förhoppningar för resten av den här veckan heller.

Jag har hur  mycket som helst att göra på jobbet och någon kväll måste jag ta tag i månadens räkningar.

Vilket påminner mig om att jag ju fick en parkeringsbot på 900 kronor som också måste betalas.

Dessutom är dagarna fortfarande så korta så att det känns som om jag lever i ett ständigt mörker.

Till råga på allt har makterna plötsligt fått för sig att vi ska ha snö. Snö och is som måste tas bort från bilen och stjäl mer av min tid. Halt och otäckt blir det också, både för bilåkning och promenerande.

Inte kan jag trösta mig med en kopp varm choklad med marschmallows i heller. Faktum är att jag knappt törs dricka caffe latte längre efter att ha gjort en ny djupdykning i GI-boken i går kväll.

På jakt efter en förklaring till varför jag inte fick på mig de grå jeansen. Hata de grå jeansen.

Ja, ni börjar väl förstå läget. Jag gillar inte den här veckan.

Men nästa vecka. Då blir det februari. Jag har stora förhoppningar för februari. Även om jag inte får äta semlor.

Det bästa med februari är ju ändå inte semlorna. Det bästa med februari är att det är en så kort månad.

Vips blir det mars och så blir det påsk och sedan blir det pingst och plötsligt är det vår.

Bara den här veckan tar slut så.

Men i dag har jag lagt till ett annat göromål. Jag övar mig i att känna mig bekväm i klädkombinationer som jag normalt inte har på mig.

Jag har ju äntligen hittat strumpbyxor som jag får på mig. Inte utan ett visst besvär och andfåddhet, men på kommer de och de räcker hela vägen upp till grenen och upp till midjan. Ett par från H&M tänka sig, som jag letat och provat den ena sorten dyrare än den andra.

Så jag har bestämt mig för att jag ska ha klänning på mig oftare. I dag övar jag på att ha klänning som klänning och inte tunika, det vill säga jag har strumpbyxor till och inte byxor.

Måste man verkligen öva på det, undrar säkert någon. Ja, det måste man och man måste ta kort på sig själv och försöka övertyga sig själv om att det inte gör något att ens ben är ungefär lika slanka som en elefants. Om man är jag och i det här fallet är det ju så.

Det är skönt med klänning, men jag är inte övertygad om att det här är den rätta klänningen. Den är lite för kort. Kanske med en läcker underklänning som är lite längre.

Och det där med benvärmare kanske inte var någon bra idé. Varmt och skönt, men de döljer ju den smalaste delen av benet och förstärker elefantprofilen.

Det blir nog till att öva några söndagar till innan jag visar mig offentligt i den här kombinationen.

Det är dåliga besked för mig. Dels tycker jag själv mycket om både nötkött, fläsk och charkuteriprodukter, men framförallt lever jag ju nu med en man som i princip inte äter någonting annat.

Jag får börja laga mer fiskrätter ändå. Om han väljer att inte äta det är det i alla fall inte jag som mördar honom. Och i dag fortsätter jag leva farligt, resterna av auberginelådan måste ätas upp.

Att slänga mat är ju också en synd.