Självkänsla « Kate Reader Diversifierad

Svarta hål

maj 16, 2012 kl. 8:22 e m | Publicerat i Funderingar, Självkänsla | 7 kommentarer

Jag tycker att jag borde ha blivit för gammal för att trilla ner i svarta hål av självförakt men tydligen inte.

Just nu utlöstes troligen fallet av en färd i en hiss med speglar runt om och den förestående klassåterträffen.

Varför är inte livet en dans på rosor egentligen?

Om självbilder

december 30, 2011 kl. 4:12 e m | Publicerat i Funderingar, Självkänsla | 6 kommentarer

Ibland är det svårt att skriva om det som snurrar i hjärnan utan att det ska bli ett milslångt inlägg. Och skriver man för kort blir det inte tillräckligt tydligt vad man egentligen menar.

Jag tycker förstås egentligen inte att jag är medelmåttig.

Men jag har alltid varit avundsjuk på de omkring mig som lyckas gå genom livet helt övertygade om sin egen förträfflighet och som tack vare sitt oomkullrunkeliga (jo, jag tror att det är ett ord) självförtroende och starka självkänsla ser till att bygga just det liv och den karriär de vill ha.

Själv kan jag nämligen inte låta bli att spegla mig i vad andra verkar tycka om mig och låter andra sätta begränsningarna för mig. Jag blir den pålitlige, kompetenta medarbetaren som man kan ha nytta av till både det ena och det andra och inte behöver bekymra sig för att förlora.

Jag försöker arbeta med det där, men det är alldeles för lätt för mig att tycka att andra människor är fantastiska, jämföra mig själv med dem och tycka att jag inte alls är lika bra.

Men jag är förstås riktigt bra på Wordfeud. Mot vissa i alla fall.

Tjockare skinn behövs

april 9, 2011 kl. 10:50 f m | Publicerat i Funderingar, Jobb, Relationer, Självkänsla | 9 kommentarer

Jag har dålig självkänsla. Det är otroligt irriterande och jobbigt. Jag är onödigt känslig och plockar direkt upp allting som skulle kunna vara ett tecken på att jag är en misslyckad människa som nästan ingen tycker om.

Nu när jag är så utarbetad och trött är jag förstås extra känslig. En tid då jag egentligen bara borde vara uppkrupen i soffhörnet och läsa bra böcker. Eller möjligen umgås med människor som jag känner mig helt trygg med.

Så vad gör jag? Jo, jag öppnar en applikation på Facebook där man röstar på vem man vill arbeta med. Och inser att alla andra fått typ miljoner röster och jag nästan inga alls.

Jag överdriver förstås. Det är det dålig självkänsla gör. Men även om jag vet det har jag inga bra tekniker för att hantera känslorna som väckts. Och just nu känns det otänkbart att gå till jobbet på måndag. Ingen där vill ju jobba med mig egentligen.

Fast jag fick förstås en kram från ett oväntat håll efter ett möte i fredags. (Nej, du behöver inte oroa dig, Steven, det var en kvinnlig kollega.) Och jag stör ju inte så många heller, där borta i mitt ensamma hörn. Så jag går nog dit ändå.

Men för säkerhets skull är det nog bäst att jag äter mycket choklad i helgen. Det borde man väl få tjockare skinn av?