Parkering « Kate Reader Diversifierad

Små gula lappar

april 6, 2012 kl. 10:27 f m | Publicerat i Funderingar, Parkering | 4 kommentarer

Jag vet inte om det är samma sak i hela landet men här i Stockholm har ju de stora, vita handskrivna lappar som förut fladdrade under vindrutetorkaren när man fått parkeringsböter bytts ut mot en ynklig liten gul remsa.

För en gammal långsynt tant som jag är det inte helt lätt att läsa vad som faktiskt står på dessa små meddelanden. Men förra veckan råkade Steven ut för något som visade på hur viktigt det är att faktiskt läsa vad som står.

Eftersom jag var i Basel hade jag sagt till Steven att han gärna fick använda min bil om han så önskade. Men då lade jag också till min vanliga förmaning om att den ovillkorligen skulle parkeras lagligt.

Så ville det sig inte bättre att en av dagarna när Steven lånat bilen hade han glömt något hemma och for hem snabbt för att hämta det. Eftersom han bara skulle snabbt springa upp och direkt ner till bilen igen dubbelparkerade han.

Han kunde inte tro sina ögon när han kom ner till bilen och en sån där liten gul lapp redan satt under vindrutetorkaren. Böter på 1000 kronor för 2 minuters dubbelparkering.

Stressad och resignerad, snudd på förtvivlad började han inleda betalning av boten när han kommit tillbaka till sitt jobb. En kollega tog upp lappen och började läsa.

- Ni har väl inte en Volkswagen?

Bilmärket på boten var fel och nu luslästes all text. Registreringsnumret var inte heller vårt, det var en helt annan adress och ett annat klockslag än då Steven varit parkerad.

Troligen hade någon som själv fått böter sett Steven dubbelparkera och tagit en rövare. Satt sin lapp på vår bil och hoppats att vi inte skulle läsa så noga utan bara betala.

Och det var så nära att det fungerade. Men nu har vi i alla fall lärt oss att även om det är svårt så ska man noga läsa den finstilta texten på de där små gula lapparna.

Obra början på 2012

januari 2, 2012 kl. 4:44 e m | Publicerat i Funderingar, Jobb, Parkering | 4 kommentarer

Nu försöker jag vara en sån där positiv person och tänka att det här året kan bara bli bättre och att det kommer att bli bättre för att inte säga bäst.

För det började inte särskilt bra.

Först sov jag knappt något alls för att jag låg och funderade på om jag kom ihåg alla de lösenord jag behöver för att kunna arbeta.

Sedan när jag gick ut för att flytta bilen så att jag inte skulle få parkeringsböter hade jag redan fått parkeringsböter. 900 kronor.

Fast jag kom ihåg alla lösenord jag behövde. Det var ju bra. Förutom att det förstås straffade sig på en gång och jag blev tvungen att byta ett direkt.

Det känns passande att de visar ”Fredagen den 13:e” på tv ikväll. Då kan jag se den och glädja mig åt att jag iallafall inte blivit bestialiskt mördad.

Ännu. Det är fortfarande flera timmar kvar tills den här dagen är slut.

Nykvarn revisited

december 3, 2011 kl. 11:55 e m | Publicerat i Funderingar, Parkering, Trafik, Väder, Vänner | 4 kommentarer

Ett tag var vi regelbundna besökare i Nykvarn. Av olika anledningar hade vi faktiskt inte varit där sedan i juni. Men nu var det äntligen dags igen.

Bilresan dit var en av de otäckare jag gjort på länge. Regnet vräkte ner, det blåste tillräckligt starkt för att då och då ta tag i bilen och det var mycket trafik. Jag kom knappt upp över 80 km/timme förrän vi svängt av på E20 vid Södertälje.

Men när vi väl kommit fram var det faktiskt målet som gjorde resan värd. Vi åt en mycket god middag, erbjöds sång- och dansuppvisning av Erik och Johan och hade över huvud taget en mycket trevlig kväll. Tack kära Malin och Ronnie!

Hemresan gick mycket bättre än ditresan, det regnade endast obetydligt och var knappt någon trafik alls. Väl hemma i Vasastan behövde vi inte leta i mer än kanske tjugo minuter innan vi hittade en parkeringsplats.

Visserligen låg den nästan i Solna, men den var laglig. Och eftersom det inte regnade längre var väl en promenad bara nyttigt.

Sån tur hade inte jag

november 17, 2011 kl. 10:25 f m | Publicerat i Bloggar, Funderingar, Parkering | 4 kommentarer

När jag kommer hem från jobbet har jag oftast hyfsat bråttom till toaletten. Jag bara är sån.

Härom dagen när jag kom hem tog det ett litet tag att hitta parkeringsplats.

Och när jag väl hittat en visade sig närmaste parkeringsautomat vara ur funktion så jag travade bort till nästa.

Där stod redan en karl med toppluva och höll på att betala. Det gick inte så bra för honom. Fast han tryckte på beloppsknappen för att betala mer reagerade inte maskinen.

Min tes, som jag föreslog, var att det berodde på att han tagit ur betalkortet redan. Han fnös åt mig och påstod att så gjorde han minsann alltid och att det minsann stod på maskinen att man skulle göra så.

Jag sa inget mer till honom utan lät honom gå därifrån med en parkeringstid som var mycket kortare än han tänkt.

Under tiden hade en cyklande ung man kommit fram till parkeringsautomaten och när surtypen (inte jag, han med toppluvan) var färdig säger cykelkillen andfått till mig:

- Kan jag gå före dig?

Jag förstår inte det där. Varför tar folk för givet att de har mer bråttom och en bättre anledning till att ha bråttom en andra?

Så jag frågade varför han skulle få göra det.

- För att du ser snäll ut och säkert skulle låta mig gå före.

Stackarn var ung och jag höll tillbaka för att inte förinta honom med den flammande blick som längtade efter att få skickas iväg från mina ögon.

Till slut kom det fram att han sökte något jobb. Jag kan bara anta att han sökte jobb som cykelbud och skulle bevisa hur snabb han var genom att ta ut p-lapper ur p-automater på olika ställen.

Han fick iallafall gå före och jag hann på toaletten ändå innan en olycka hände och allt det här var egentligen bara en onödigt lång förklaring till varför jag bara måste länka till Spader Madames inlägg Konversation i en kassakö på Konsum Kista vid lunchtid.

Innan jag läste det var jag på ett ganska så truligt humör, men nu är jag sprallande glad.

Förresten så står det inte alls på parkeringsautomaten att man ska ta ut kortet innan man tryckt på värdeknapparna. Snarare är det så att när man tryckt på värdeknapparna och inte bett om ett kvitto så säger den slutligen att man kan ta ut sitt kort. Det som står på parkeringsautomaten är att man inte ska glömma sitt kort. Det är en helt annan sak. Så det så.

Gult är fult

november 7, 2011 kl. 7:34 e m | Publicerat i Funderingar, Jobb, Konsekvenser, Parkering, Tid | 6 kommentarer

I dag har jag arbetat hemifrån.

Det finns en sak man måste komma ihåg när man ska arbete hemifrån – Att gå ut och betala parkeringsavgiften.

Och det brukar jag alltid komma ihåg.

Dock har jag blivit lite slarvig med att se till att vara ute till prick klockan 9 eftersom Securitas oftast kommer hit när det är städtid i kvarteren, det vill säga efter 13.

Så jag prioriterade att avsluta en brådskande arbetsavgift och sände iväg den innan jag började göra mig redo att gå ut.

Precis då ringde en av cheferna. Så jag blev kanske en halvtimme senare ner på gatan.

Naturligtvis hade parkeringsvakterna hunnit vara där just under den tiden.

Det är nu jag ska bestämma mig för om jag är en sån människa som tänker att den här veckan började dåligt eller en som tänker att den här veckan bara kan bli bättre.

Men vad sjutton, jag är inte knusslig. Jag tänker både och.

Vad har jag gjort?

oktober 30, 2011 kl. 10:17 e m | Publicerat i Funderingar, Konsekvenser, Parkering | 4 kommentarer

Jag brukar ju själv tro på karma. Att det goda man gör kommer att belöna sig på något sätt, någon gång.

Och jag läser då och då om något som tydligen kallas Attraktionslagen. Att det man tänker, hur man tänker drar till sig skeenden i linje med det.

Det är tilltalande saker att tro på. Tills det börjar hända en mindre positiva saker. Då kan man ju bli tvungen att skuldbelägga sig själv. Fråga sig vad man gjort eller tänkt som gjort att man förtjänar det som händer.

Det som satt igång det här tankegångarna är ingenting allvarligt. Men jag har fått en ny buckla på bilen. Jag som precis fått tillbaka bilen från plåtverkstaden.

Steven skulle precis passera min parkerade bil när han såg hur några för hand försökte skjuta in en släpkärra på parkeringsplatsen bredvid min. Grinden på kärran for upp och gav passagerardörren på min bil en kyss.

Jag kanske inte gjort något riktigt fruktansvärt, för det var iallafall tur att Steven var där. Enligt honom försökte de först säga att det inte blivit något på min bil, sedan att det skulle gå att putsa bort när det faktiskt blivit en riktig buckla.

I vilket fall som helst tänkte jag försöka vara nästan läskigt god framöver. I ett försök att bryta den här olycksvågen innan något riktigt otäckt händer.

Men det här var inte mitt fel

september 26, 2011 kl. 8:17 e m | Publicerat i Funderingar, Händelser, Parkering | 14 kommentarer

När jag gick ut för att lägga ny parkeringsbiljett i bilen upptäckte jag att det satt en liten handskriven lapp under ena vindrutetorkaren.

På den stod ett namn, ett mobiltelefonnummer och:

Ring mig! Jag körde på din bil.

Jag gick över till förarsidan och möttes av denna syn.

Jag ringde upp och lyckades vara snäll och vänlig mot personen i fråga trots att han sa saker som:

Alla är vi bra på olika saker och jag är inte bra på att köra lastbil.

Då ville jag säga att om han visste att han var dålig på det kanske han inte skulle ha gjort det, eller åtminstone inte försökt vända mitt på gatan utan kört upp till vändplatsen.

Men han hade ju tagit sitt ansvar och lämnat sitt telefonnummer så jag gjorde inte det. Istället tog jag de uppgifter jag behövde för att sätta igång processen att få min fina bil lagad. Men det kommer antagligen att ta tid, det fanns inte tid för skadebesiktning ens förrän nästa måndag.

Snart ska Steven och jag gå ner och se om det går att öppna och stänga dörren. Jag vågade inte försöka det själv. Jag var redan för ledsen och upprörd.

Elefantakrobatik

juni 14, 2011 kl. 5:25 e m | Publicerat i Funderingar, Hälsa, Jobb, Parkering | 3 kommentarer

Om jag är sjukskriven i morgon med ljumskbråck, diafragmabråck, diskbråck eller något annat som gör ont är det en arbetsskada.

Eller iallafall tack vare den trevlige kollega som parkerat så nära min bil att jag var tvungen att hoppa in på passagerarsidan och klättra över till förarplatsen.

Jag blir lika förvånad varje gång jag klarar det. Men det var inte lätt och att jag lyckades gjorde mig inte mindre arg på kollegan.

Som dessutom hade hur mycket plats som helst på sin förarsida eftersom det var gräsmatta vid sidan av den platsen.

Apropå fickparkering

maj 7, 2011 kl. 9:46 f m | Publicerat i Funderingar, Parkering | 4 kommentarer

Jag fick en kommentar om att det inte bara måste vara jobbigt att vara tvungen att leta parkering hela tiden, fickparkering var väl också en irriterande utmaning.

Det är faktiskt konstigt det där med fickparkering.

Man tycker att man skulle bli bättre och bättre på det eftersom man är tvungen att göra det så ofta. Och oftast är jag riktigt bra på det, men ibland får jag slängar av total oförmåga.

De tillfällena inträffar förstås gärna när jag cirklat runt kvarteret i 45 minuter eller så och äntligen hittat en plats som blivit ledig. Jag kämpar och rattar, kör fram och tillbaka men det är bara stört omöjligt.

När jag till slut gett upp och nästa gång kommer förbi samma plats har någon mycket större bil parkerat där. Men en halvmeter till godo både bakom och framför bilen.

Då känner jag mig inte så kaxig direkt.

Men andra dagar kan jag fickparkera på en plats där jag bara har femton centimeter till godo båda ändarna om bilen. Utan problem.

Och faktum är att flera gånger som det hänt har den plats jag senare hittat varit bättre, närmare hem till exempel. Så det kanske finns en mening med allt.

Man gör som man blivit tillsagd

mars 16, 2011 kl. 7:49 e m | Publicerat i Funderingar, Kläder och skor, Parkering | 6 kommentarer

Om man blir tillsagd att bege sig ut på stan och införskaffa något rosa så gör man förstås det. Iallafall om man är jag.

Ett tag såg det ut som om det enda rosa som skulle få följa med hem var ett nytt litet pennfodral och några nya pennor från Ordning&Reda.

En hel del andra saker lyckades påkalla min uppmärksamhet och följa med hem, dock inga rosa.

Till slut hittade jag iallafall en sjal som jag tyckte tillräckligt mycket om för att jag äntligen skulle slå till på något rosa som man faktiskt kan ha på sig.

Av allting jag gjorde av med pengar på i dag är jag minst nöjd med den där gula lappen. Jag var så säker på att jag betalat parkering för hela dagen i dag men det hade jag tydligen inte.

Det intressanta var att det inte bara fanns angivet på lappen att jag betalat till 09:40 utan också att det låg flera andra parkeringsbiljetter synliga i bilrutan. Kunde de inte ha dragit slutsatsen att här har vi en som minsann brukar betala för sig och låta mig komma undan den här gången?

I vilket fall som helst valde jag mellan två rosa sjalar och köpte den som var nästan exakt lika mycket billigare än den andra som parkeringsböterna kostade. Men inte därför utan för att jag gillade den mer.

Nästa sida »