Konsekvenser « Kate Reader Diversifierad

Tung dag

december 2, 2011 kl. 9:05 e m | Publicerat i Funderingar, Konsekvenser, Mat | Lämna en kommentar

Det här var sista gången jag är nykter på en fest i ett försök att se till att jag ska må bra dagen efter.

Min mormor sa alltid att man måste ta en nubbe när man äter julmat och än en gång har det visat sig att hon hade rätt.

Jag tyckte inte att jag tog så mycket mat men jag borde förstått att jag var mätt när jag knappt rörde assietten med julgotter.

Så först var jag alldeles för mätt för att gå och lägga mig och släckte inte lampan förrän vid 1-tiden.

Sedan vaknade jag vid halv fem och mådde urdåligt. Inte kräkdåligt utan med den där övermätta känslan och halsbränna.

Så med knappa fyra timmars sömn i bagaget har jag ändå försökt arbeta i dag.

Förmiddagen gick bra eftersom den ägnades åt ett trevligt möte med en kollega.

Eftermiddagen var motigare och att jag knappt fick i mig någon lunch gjorde knappast saken bättre.

Efter avslutad arbetsdag somnade jag i soffan och det var väl ok eftersom Steven ändå inte är hemma. I kväll är det hans tur att vara på julfest.

Men slutsatsen blir iallafall att om jag ska må så här dagen efter kan jag lika gärna se till att festa loss ordentligt så att det är värt det.

Gult är fult

november 7, 2011 kl. 7:34 e m | Publicerat i Funderingar, Jobb, Konsekvenser, Parkering, Tid | 6 kommentarer

I dag har jag arbetat hemifrån.

Det finns en sak man måste komma ihåg när man ska arbete hemifrån – Att gå ut och betala parkeringsavgiften.

Och det brukar jag alltid komma ihåg.

Dock har jag blivit lite slarvig med att se till att vara ute till prick klockan 9 eftersom Securitas oftast kommer hit när det är städtid i kvarteren, det vill säga efter 13.

Så jag prioriterade att avsluta en brådskande arbetsavgift och sände iväg den innan jag började göra mig redo att gå ut.

Precis då ringde en av cheferna. Så jag blev kanske en halvtimme senare ner på gatan.

Naturligtvis hade parkeringsvakterna hunnit vara där just under den tiden.

Det är nu jag ska bestämma mig för om jag är en sån människa som tänker att den här veckan började dåligt eller en som tänker att den här veckan bara kan bli bättre.

Men vad sjutton, jag är inte knusslig. Jag tänker både och.

Inga problem alls faktiskt

november 5, 2011 kl. 10:15 f m | Publicerat i Funderingar, Konsekvenser | 2 kommentarer

Klockan 02.47 vaknade jag i soffan och insåg att det där med att kunna sova efter att ha sett till och med bara en del av The Shining inte var något problem alls.

Det värsta med att vakna i soffan 02.47 brukar vara att efter att jag släpat mig runt lägenheten och släckt lampor, tvättat mig och borstat tänderna brukar jag inte kunna somna om.

Men det var inga problem med det heller.

Det var egentligen bara vid ett tillfälle som jag riskerade att trilla av sömntåget. Det var när jag började fundera på om jag verkligen kommit ihåg att stänga toalettlocket eller om jag skulle få sällskap av råttor under natten.

Jag övervägde att stiga upp och kontrollera, något som garanterat skulle få mig att vakna på riktigt, men bestämde mig för att chansa och fick tack vare det följa med sömntåget ända till slutstationen.

Vad har jag gjort?

oktober 30, 2011 kl. 10:17 e m | Publicerat i Funderingar, Konsekvenser, Parkering | 4 kommentarer

Jag brukar ju själv tro på karma. Att det goda man gör kommer att belöna sig på något sätt, någon gång.

Och jag läser då och då om något som tydligen kallas Attraktionslagen. Att det man tänker, hur man tänker drar till sig skeenden i linje med det.

Det är tilltalande saker att tro på. Tills det börjar hända en mindre positiva saker. Då kan man ju bli tvungen att skuldbelägga sig själv. Fråga sig vad man gjort eller tänkt som gjort att man förtjänar det som händer.

Det som satt igång det här tankegångarna är ingenting allvarligt. Men jag har fått en ny buckla på bilen. Jag som precis fått tillbaka bilen från plåtverkstaden.

Steven skulle precis passera min parkerade bil när han såg hur några för hand försökte skjuta in en släpkärra på parkeringsplatsen bredvid min. Grinden på kärran for upp och gav passagerardörren på min bil en kyss.

Jag kanske inte gjort något riktigt fruktansvärt, för det var iallafall tur att Steven var där. Enligt honom försökte de först säga att det inte blivit något på min bil, sedan att det skulle gå att putsa bort när det faktiskt blivit en riktig buckla.

I vilket fall som helst tänkte jag försöka vara nästan läskigt god framöver. I ett försök att bryta den här olycksvågen innan något riktigt otäckt händer.

Men det kunde vara värre

september 29, 2011 kl. 5:31 e m | Publicerat i Funderingar, Hälsa, Konsekvenser, Trafik | 4 kommentarer

Det värsta med bilar och trafik är ju att hur bra man än själv kör bil och försöker ta hand om sin bil så kan det ändå hända saker.

Och då får man ju vara glad om det bara är bilen som skadas.

I dag fick vi veta att vår chef råkat ut för en bilolycka och var inskriven på sjukhus för utredning.

Så mitt i allting annat som pågått i dag har vi oroat oss för honom.

Precis innan jag skulle åka hem fick jag veta att han fått komma hem från sjukhuset så förhoppningsvis är det bra med honom nu.

Men det sätter verkligen saker i perspektiv, att höra att någon man tycker om råkat ut för något potentiellt riktigt illa.

Vad gör väl en buckla på bilen så länge de man tycker om får må bra?

Söndagsmat

september 11, 2011 kl. 7:49 e m | Publicerat i Funderingar, Konsekvenser, Mat, Politik | 2 kommentarer

Det har känts som en lång och sorglig dag i dag. Det är ju ofrånkomligt att tänka tillbaka på 9/11 (med detta avser jag alltså terrorattackerna 11:e september 2001) för tio år sedan.

Det sorgligaste tycker jag är att vi inte egentligen kommit någon vart sedan dess, inte byggt några broar mellan människor med olika övertygelser utan genom att bekämpa våld med våld låter mönstret fortgå.

Vi har som oftast på söndagar tvättid och jag ägnade dessutom några timmar tidigare i dag åt att göra riktigt rent i köket. Så när middag kom på tal kände jag inte att vi riktigt hade tid till matlagning och ville också till varje pris undvika att mitt glänsande kök skulle befläckas.

Så det fick bli pizza. För min del en med parmaskinka, grillad aubergine, kronärtskocka och ruccola. Jag orkade inte hela men den var god. Och på många sätt perfekt söndagsmat.

Var det så här det var?

augusti 6, 2011 kl. 12:16 e m | Publicerat i Funderingar, Jobb, Konsekvenser | 2 kommentarer

Sitter i soffan och funderar på om det ska vara så här nu.

Intensiva arbetsveckor då all ork går till att jobba.

Illamående av stress redan på torsdagseftermiddagen. Utmattad på fredagskvällen och lördagen, ingen energi till annat än att sitta i soffan.

Förhoppningsvis lite piggare på söndagen, men då tvättid.

Om det till råga på allt ska vara så att det är underbart fint väder under veckan och gråmulet på helgen kan jag inte påstå att jag ser fram emot hösten.

Förhoppningsvis var det den här veckan som var extrem. Jag minns att förra året var jobbigt, men hoppades ju att det till stor del berodde på mina åtaganden gentemot bostadsrättsföreningen.

Nu ska jag göra mig en kaffe och läsa en stund. Att läsa en bok är ju också en sorts utflykt.

Söndagskarma – på tv och i Birkastan

mars 27, 2011 kl. 7:11 e m | Publicerat i Funderingar, Konsekvenser, TV | 8 kommentarer

När jag och Steven var i Nykvarn sist såg Malin till att jag fastnade för Kanal 1s tv-serie Downton Abbey. Själv har jag en stående date med J B Fletcher på lördagskvällarna så jag hade inte börjat titta på riktigt.

Eftersom jag inte vill dumpa J B bara så där, hon stått mig bi många lördagskvällar, brukar jag titta på reprisen av Downton Abbey på söndagsmorgonen. Steven ligger oftast fortfarande och sover då.

Den är ganska händelserik, den här tv-serien. Spännande och ibland lite grym. I morse var det flera stycken som drabbades av karma. Det intressanta var dock att de som jag upplever som verkligt onda inte, åtminstone inte ännu, råkat ut för några kännbara effekter av sina elaka handlingar.

De som egentligen är ganska goda människor men som ger efter för en ingivelse att vara elak, de fick tillbaka flerfalt. Jag fick ont i magen både av det de gjorde och det som sedan drabbade dem. Och är förstås nu ohjälpligt fast i serien, för hur ska det här ordna sig egentligen?

Sedan innan det var dags att inleda tvättpasset kämpade Steven och jag mot vår egen karma. Vi försökte hitta ett nytt ställe här i kvarteren att inta en mysig och god söndagsbrunch. Vi tittade in på ett flertal trevliga ställen men det var fullt överallt.

Så vi hamnade till slut på Bönor & Bakat. Igen. Vi hade vår allra första date där och har nu varit där så många gånger att de vet vad vi vill ha innan vi själva hinner säga det.

Och det är väl inget fel på att ha ett stamställe. Men nästa helg har vi det sena tvättpasset och då tänker vi försöka ta oss ner på stan för en brunch på ett nytt ställe. Rekommendationer mottages tacksamt.

Inte nu igen…

mars 17, 2011 kl. 6:24 e m | Publicerat i Funderingar, Kläder och skor, Konsekvenser, Mat | 4 kommentarer

Påminner mig själv om saker man inte ska äta när man har vit överdel:

Sushi
(problemet är förstås inte själva sushin utan sojan)
Köttfärssås
(behöver väl inte kommenteras?)
Indisk mat
(alla de där gula och röda kryddorna i deras dessutom såsiga rätter riskerar att lämna bestående fläckar)
Choklad
(speciellt choklad som smular det vill säga sådan som täcker till exempel kokosbollar, kakor, kexchoklad med mera)
Kaffe
(inte något absolut nej, men ändå riskfyllt)
Tomatsoppa
(vet inte om jag blivit darrigare men alltför ofta smiter lite på vägen från skålen via skeden in i munnen)

Något mystiskt är det också som gör att jag kan inta vad som helst av ovanstående utan att få några fläckar om jag har vilken färg som helst på mig utom vitt. Men så fort jag har vitt på mig är det kört.

Nåja. Gjort är gjort och nu får den vita blusen och det vita linnet vila i tvättkorgen till på söndag. Kanske jag också måste på tokshopping i helgen?

Väck inte den mage som sover

mars 15, 2011 kl. 1:14 e m | Publicerat i Funderingar, Konsekvenser, Mat, Tid | Lämna en kommentar

Jag hade ett möte på förmiddagen som gjorde att jag var ganska djupt försjunken i mitt arbete när kollegan föreslog lunch.

Vis av erfarenheten frågade jag när han tänkt sig att vi skulle gå ner till matsalen.

- Om två minuter?

Det enades vi om och jag lade in frånvarobesked till växeln och låste datorn.

Femton minuter senare stod jag fortfarande och väntade medan kollegan skrev på ett e-postmeddelande och min mage skrek att den minsann blivit lovad lunch för minst tretton minuter sedan.

Jag kanske inte dreglar lika tydligt som Pavlovs hundar men signaleras det lunch är de inre fysiologiska reflexerna minst lika kännbara.

Nästa sida »