Hår « Kate Reader Diversifierad

Platt fall

maj 5, 2012 kl. 2:31 e m | Publicerat i Funderingar, Hår | 5 kommentarer

Vad är det med frisörer och deras fixering vid att långt hår ska vara platt?

Jag vill ha fylligt, rufsigt, busigt hår, men när jag kommer från frisören ligger det platt, platt mot huvudet.

Visserligen blankt och fint – färgen blev bra – men platt.

Kort är det också. En hel decimeter klippte hon på längden.

Nu räcker det ju bara till midjan.

Nu har det blivit fel igen

maj 5, 2012 kl. 9:41 f m | Publicerat i Funderingar, Hår, Jobb, Väder | Lämna en kommentar

Det blir lite fel ibland.

Som i min hjärna till exempel.

Jag sov jättegott i natt. Troligen för att jag i går kväll när jag gick och la mig var medveten om att framför mig låg en helg som inte skulle vara späckad av jobb.

Så vad händer?

Jo, när jag vaknade hade jag huvudet fullt av jobbidéer och ville nästan hoppa upp ur sängen och starta upp jobbdatorn. Men jag behärskade mig.

Annat som blir fel ibland är ju det här med vädret.

Flera dagar den här, visserligen korta men ändå arbetsveckan har det varit fint väder. Så fint väder att folk suttit ute och ätit lunch på jobbet.

Men i dag när det är helg och jag har tid att vara ute är det grått och ruggigt. Det är ju helt fel.

Fast det spelar inte så stor roll för jag har tid hos hårfrisören. Något som gör mig lite nervös eftersom hon insisterade på att klippning skulle vara inblandat i proceduren.

Jag menar; klippning? Håret räcker ju inte ens ner till knäna ännu.

För långt hår

mars 20, 2012 kl. 6:28 e m | Publicerat i Ålder, Funderingar, Hår | 9 kommentarer

I boken som jag läser nu beskriver den kvinnliga författaren en av de kvinnliga personerna i boken som ”en kvinna med för långt hår för sin ålder”.

Författaren är säkert tio år yngre än jag och har en snygg pagefrisyr som slutar i nacken. Personen hon beskriver i boken är i min ålder och har inte på långa vägar lika långt hår som jag har.

Så jag tar åt mig förstås. Tänker att så tänker väl alla omkring mig. Att jag har för långt hår för min ålder.

Men så tänker jag att det struntar jag i. För håret är ju inte det enda med mig som är ”för”.

Jag är för tjock också. Och mina kläder är säkert för ungdomliga. Jag läser för många deckare.

Fast i övrigt är jag perfekt. För min ålder alltså. Det vet man ju hur gamla kärringar är.

De fattar inte hur gamla de blivit och tycker att de som menar att ålder är något annat än en siffra är unga och dumma.

Eller bara dumma.

Det växer ut

februari 18, 2012 kl. 9:46 f m | Publicerat i Funderingar, Hår | 8 kommentarer

När jag skulle gå och lägga mig i går kväll upptäckte jag att det fortfarande satt hårfärg på huden runt hårfästet uppe i pannan och vid tinningarna.

Det kliade också igen, som efter första gången jag färgade på den där salongen, i min hårbotten så att jag höll på att bli tokig.

Dessutom såg min lugg knasig ut. Det var inte bara ekonomiklippningsvarning på den, det vill säga för kort. Den var också alldeles urtunnad och låg platt och konstig mot pannan.

Så nu i morse när jag vaknade studsade jag, trots att jag hade huvudvärk, upp ur sängen och in i duschen. Schamponering och massor med balsam, lite mojs i luggen och en snabb blåsning av densamma.

Det känns så mycket bättre. Luggen är kanske lite kortare än jag skulle önska, men den har lite lyft i sig nu iallafall. Och jag är nöjd med färgen.

Om nu bara huvudvärken ville släppa ska jag sminka mig också och försöka ta mig ner på stan. Lika bra att passa på när håret är nytvättat.

Aldrig så vacker

februari 17, 2012 kl. 7:12 e m | Publicerat i Funderingar, Hår, Utseende | 5 kommentarer

I dag har jag faktiskt varit utanför dörren. Trots att Steven försökte se till att jag skulle hålla mig hemma genom att låsa överlåset när han gick till jobbet i morse.

Jag har varit hos frisören. Jag är säker på att jag kommer att vara mycket nöjd med att jag gick dit. Om ett tag. När jag fått tvätta och fixa håret själv.

Och lyckats förtränga hur jag såg ut i spegeln där hos frisören. Framför en spegel från golv till tak och i en tusenwattsbelysning var jag tvungen att glida ner och fram i stolen, vilket fick förödande konsekvenser för kroppskonturerna och hakan.

Att håret dessutom packades in i folie så att jag såg ut som någon som försöker skydda sig från att bli hjärntvättad av utomjordingar förbättrade inte på något sätt utsikten.

Jag är aldrig så vacker som hos frisören. Och om ni inte förstod att det var ett sarkastiskt uttalande bifogar jag ett bildbevis.

Ett kungarike för en hårborste

december 1, 2011 kl. 5:11 e m | Publicerat i Funderingar, Hår, Jobb, Kläder och skor | 3 kommentarer

Jag har fortfarande inte lyckats komma i riktig julfeststämning.

Vilket betyder att jag egentligen har ganska trista kläder på mig. Svart, svart, svart.

På lunchen åkte jag till Täby Centrum i ett försök att hitta något som kunde piffa till det hela.

Jag hoppades hitta någon läcker sjal. Eller ett maffigt smycke av något slag.

Jag kom tillbaka till kontoret med en glittrig tröja, en väldigt cool mobiltelefonsväska, en tuperingskam och en liten flaska hårspray.

Det är inte klart, ens för mig, hur jag tänkte egentligen.

Tröjan är för oprovad för att jag ska känna mig trygg i den. Mobiltelefonväskan är visserligen som ett smycke men lite för stor för att ha just som smycke.

Det jag inser nu att jag behöver mest av allt är en hårborste. Och något läckert att sätta i håret.

Fast en tomteluva skulle också kunna fungera. Synd att jag inte såg det tipset från Peace in Mind förrän efter jag redan varit och handlat.

Men en fest är ju en fest och gratis mat är per definition gott.

Skillnaden är hårfin

november 10, 2011 kl. 11:27 f m | Publicerat i Funderingar, Hår | 15 kommentarer

Nu har jag tvättat håret och tagit en ny bild med webkameran här på jobbet. Eftersom den enda före-bilden jag hade var den jag tog när jag skulle visa nya glasögonen. Och den tog jag så. För att underlätta bedömningen har jag nästan samma kläder på mig.

Skillnaden är inte precis stor, men jag tror faktiskt att jag gillar den nya färgen bättre. Den känns mer som jag. Och luggen har nu samma färg som längderna.

Min frisör förstår mig inte!

november 9, 2011 kl. 5:58 e m | Publicerat i Funderingar, Hår | 7 kommentarer

Innan jag gick till frisören förra gången var det flera år sedan jag gick till en riktig frisör sist.

Jag valde att testa en frisör som finns inte alltför långt hemifrån, så att jag till exempel ska kunna gå dit och få luggen klippt lite snabbt.

Hon är verkligen rar min nya frisör. Hon försöker inte övertala mig att klippa mig och klagar inte alltför mycket på hur jag sköter håret.

Men hon förstår inte riktigt vad jag menar när jag försöker beskriva hur jag ville färga håret.

Jag har ju inte mycket till frisyr. Mitt hår är långt, väldigt långt och jag har lugg. Oftast hänger håret bara rakt ner.

Så jag ville vara lite busig när det gällde färgen. Jag ville att håret skulle skifta i flera färger, gärna i distinkta skiftningar.

Men hon gjorde slingor på ett, i min mening, mer gammaldags sätt. Håret skiftade verkligen i färg, men på ett diskret sätt. Snyggt, men inte vad jag tänkt mig.

Dessutom tyckte jag förra gången att det blev lite för ljust, lite för kopparrött uppe på huvudet och i luggen.

Så nu när det var dags att förbättra bottenfärgen föreslog jag att vi kanske också kunde göra några slingor, mer som strimmor, kanske så där sju stycken, uppe på huvudet i en mörkare brun färg.

Det tyckte hon var en bra idé. Vi bestämde att göra slingor i en brun färg liknande den jag hade i längderna, några i en varm ton och några i en kall ton.

Redan när hon började arbeta med färgen tänkte jag att det nog inte skulle bli som jag tänkt. Men så tänkte jag att hon ju sagt att hon förstått och det säkert var jag som inte förstod. Det är ju trots allt hon som får betalt för att frisera hår, inte jag.

Dock tog jag mod till mig och frågade om det fortfarande skulle synas av det röda. Och det skulle det.

Och ändå gick jag därifrån med ett mörkbrunt hår. Ett som skiftar i olika toner, möjligen med några koppartoner. Det känns mer som jag än det kopparrödbruna, det är snyggt, men det är inte som jag tänkt mig.

Men jag ska avvakta med att bestämma mig för vad jag verkligen tycker till i morgon. Då jag har tvättat håret och kan ta en bild och titta på den. Problemet är bara att när jag nu tittar på bilder på hur det såg ut innan tycker jag att den färgen ju var riktigt fin.

Men jag hade ju andra planer!

november 8, 2011 kl. 9:47 e m | Publicerat i Funderingar, Hår, Jobb, Tid | 5 kommentarer

Vissa dagar får man känna på att det var sant som Lennon sjöng:

Life is what happens to you while you’re busy making other plans.

Tydligen har flera påstått samma sak, även innan Lennon, men det gör det ju inte mindre sant. Tvärtom.

I dag skulle jag ha en av mina mest fullspäckade dagar på jobbet.

Trots det hade jag tänkt att jag skulle klämma in både en uppfräshning av frisyren och en träff med härliga Miss Upsey Daisy.

För att mina planer skulle gå i lås krävdes att dagens tidsplanering skulle flyta på och klaffa som tänkt.

Alltså började dagen med att jag vaknade med en huvudvärk som fick mig att se i kors och vägrade ge sig förrän jag stoppat i mig tre Ipren.

Efter att den sista Iprenen fått effekt fick jag upp farten och allting flöt på bra. Kanske skulle jag komma ikapp morgonens något långsammare takt. För säkerhets skull skippade jag lunchen.

Men när det var dags att ge sig av till frisören hade jag ändå inte hunnit med det jag satt som mål för mig själv.

Vilket gjorde det desto mer irriterande att frisören blivit försenad och det var 45 minuter efter min bokade tid som jag äntligen satte mig i stolen.

Sedan tog det förstås längre tid än jag trott att fräscha upp mitt hår. Så när jag kom hem var det redan 40 minuter efter att jag skulle ha varit i en annan stadsdel och träffat Miss Upsey Daisy.

Och jag som inte ätit någon lunch var alldeles matt och darrig. Så det blev till att stanna hemma, få i sig lite föda och avsluta det arbete som låg kvar på att-göra-listan.

Jag hade mycket hellre suttit i en mysig hotellbar och deltagit i trevlig konversation, men lika väl som det är viktigt att inse sin obegränsning är det nödvändigt att ibland inse sin begränsning.

Jag hoppas bara att Miss Upsey Daisy hade en toppentrevlig kväll trots min oförmåga att få mina planer att gå i lås.

Jag blir tokig(are)

oktober 12, 2011 kl. 9:00 e m | Publicerat i Funderingar, Hälsa, Hår | 3 kommentarer

Ända sedan jag var hos frisören och färgade håret har jag både tappat mycket mer hår än normalt och fått en hårbotten som kliar så att jag blir tokig.

Det är därför jag inte kan blogga. Fingrarna är upptagna med att klia mig i huvudet.

Nästa sida »