Kate Reader Diversifierad

Fluffy people unite?

Jag kom på en till ”tur i oturen”-grej från den här resan.

När jag skulle flyga hem i dag höll min norske kollega mig sällskap i gaten.

Vi pratade lite om att det tagit så lång tid att checka in och val av plats och om vi skulle få sitta trångt eller med en ledig stol bredvid.

Jag är ju vad som snällast kan beskriva som fluffig. Jag behöver mycket utrymme. Speciellt i rumpområdet.

I min gate fanns det två till personer som var minst lika fluffiga som jag. Ett par.

Så jag skojade med min kollega om att jag troligen skulle få sitta tillsammans med dem.

Men jag trodde egentligen inte det.

Så när jag klev på planet som en av de sista passagerarna – eftersom jag ju hade en gångplats och hur kul är det egentligen att gå på ett plan först? – kunde jag inte tro mina ögon när de här två fluffiga personerna inte bara satt på min rad, de hade spritt ut sig så att mannen satt på fönsterplatsen och kvinnan satt sig på min plats, det vill säga gångplatsen.

Jag hade verkligen ingen lust att be henne flytta till mittplatsen, det var en äldre respektingivande dam som inte heller verkade tala svenska, och själv klämma mig ner bredvid dem.

Så jag frågade flygvärdinnan om det fanns en chans att jag kunde få sätta mig någon annanstans. Och det var inga problem, bara för mig att vänta till ”Boarding complete” och välja en ledig plats.

Så jag fick en gångplats bakom den jag skulle haft, med en ledig plats bredvid mig.

Även om jag tycker att vi fluffiga personer ska hålla ihop anser jag inte att det är nödvändigt att vi klämmer oss ned på samma flygplansrad. Man ska inte överdriva.

Köpa vingar för pengarna

Flera spännande premiärer i dag.

Parkera i p-huset vid Arlandas Terminal 2.

Det kanske inte låter så spännande, men trots att jag brukar vara bra på att läsa skyltar lyckades jag köra fel.

Men det var bara att ta ett ärevarv runt tillbaka. Med huvudet högt som om det var så jag tänkt hela tiden.

Att vistas på den mindre spännande Terminal 2 var ingen premiär. Och inte roligare än sist.

Det är det däremot här ombord på planet. Rymligt och gott om plats och premiär för höghöjdssurfning.

Det är inte det att jag inte varit på plan med wifi förut men det här är det första som varit gratis.

Allt som allt börjar jag revidera min uppfattning om Norwegian. Även om det är irriterande att inte kunna checka in online.

Och nog hade jag hoppats att Micke Rickfors skulle vara ombord. Fast det är klart att det är svårt för honom att vara med på alla flygningar.

Mobbad och tillrättavisad

Min norske kollega var på lite konstigt humör den här resan. Det tog sig uttryck i att han mobbade mig hela tiden.

Nu är jag ju så knepig att jag tar det som en komplimang när folk retas med mig. Det flesta är ju så funtade att man gärna vill dölja om man inte gillar någon och då är överdrivet vänlig.

Men på Kastrup i dag ställdes jag inför en fullständig främling som inte drog sig för att tillrättavisa mig tills jag kände mig en halvmeter hög.

Även om jag inte flyger så ofta har jag ett bonuskort hos SAS. Ett tag för några år sedan, när jag arbetade i Basel, flög jag så pass ofta och så pass dyra flygningar att jag uppgraderades till så kallad Silvermedlem. Jag fick då ett silverfärgat kort.

Sedan dess har jag nedgraderats till Basmedlem och skulle egentligen ha fått ett nytt kort. Men det kom aldrig något nytt kort. Och det gamla kortet fortsatte att fungera. I incheckningsautomater och så vidare.

Alltså har jag inte lagt ner någon energi på att jaga ett nytt kort. Det är alltså enbart av bekvämlighet eller om ni så vill lathet som jag fortfarande hade ett silverkort. Jag har inte försökt utnyttja det till att påstå att jag har Silverstatus för att få komma in i någon lounge eller bli uppgraderad.

Inför resan i dag hade jag loggat in via min Blackberry och tydligen tryckt på något jag inte borde ha tryckt på i den processen. För när jag i dag trots det gick till incheckningsautomaten, för att både få bagageremsa till min väska och ett boardingkort ville den inte ge mig något boardingkort eftersom jag ”redan skrivit ut boardingkort”.

En SAS-person vid automaten sa att jag kunde använda mitt SAS-kort som boardingkort. När jag så skulle lämna in väskan ville kvinnan där se mitt boardingkort och jag gav henne mitt SAS-kort. Varpå hon blev mycket upprörd.

- Varför försökte jag använda ett kort som gått ut för länge sedan?

För att det fortfarande fungerar och jag inte fått något nytt kort.

- Vad hade jag egentligen för status, var jag verkligen silvermedlem?

Nej, jag trodde nog att jag bara var basmedlem nu för tiden. Men jag har ju inte fått något nytt kort. Och det här fungerar fortfarande.

- Det spelade ingen roll, det här kortet gick ut för länge sedan och folk flyttar och byter adress och det var minsann mitt ansvar att se till att jag hade ett aktuellt kort.

Allt detta och lite till i en mycket aggressiv ton.Till slut klippte hon av ett hörn på kortet och sa att hon minsann borde ha tagit kortet i beslag eftersom det gått ut, men eftersom det var det enda boardingkort jag hade fick jag tillbaka det.

När jag frågade om det var säkert att jag inte skulle få problem i de kommande kontrollerna i och med att kortet hade ett bortklippt hörn skrev hon till slut ut ett boardingkort åt mig. Det som jag försökt få automaten att göra.

Jag kände mig som om jag var kriminell och bara med nöd och näppe klarat mig från en dödsdom och på nåder tillåtits åka hem med den flygbiljett mitt företag betalat för. Inte för att jag vet vilket brott jag begått. Det där Silverkortet är minsann inte till någon annan nytta än att man kan använda det i incheckningsautomaten och att jag får poäng på de få resor jag gör. Precis samma funktioner som ett Baskort har.

Det var först senare, när jag hämtat mig lite som jag tyckte att det var hon som betett sig illa. Hon kunde ha upplyst mig om att mitt kort gått ut, gett mig ett boardingkort och behållit kortet om hon velat och sagt till mig att kontakta SAS för att få ett aktuellt kort.

Det fanns ingen anledning att prata till mig som hon gjorde och så här efteråt ångrar jag att jag inte sa:

Jag är så ledsen att jag betett mig så illa och att jag valt att flyga med SAS. Om jag är till sånt besvär för ert flygbolag ska jag naturligtvis välja att flyga Norwegian istället i fortsättningen.

Dessa fantastiska män i sina flygande maskiner

Jag gillar att flyga.

Det är allting runt omkring som jag är mindre förtjust i.

I dag blev det som vanligt stormning mot utgången så fort personalen meddelade att det var dags att borda.

Tyvärr kan jag inte hävda att det bara är män som gör på det sättet längre.

Det verkar vara något med det här med att vara frekvent flygande som gör att framförhållning, logiskt tänkande och hänsyn tar en paus när man är i närheten av flygplan.

Bland annat är det ju alltid de typerna som först när flygpersonalen meddelar att man måste stänga av sin mobiltelefon kommer på att de inte gjort det och att mobilen ligger i kavajen eller väskan som de lagt i hyllan ovanför sätet.

Det är dessutom löjligt trångt på SAS-plan nu för tiden. Jag kan fick knappt plats att ha benen rakt fram och jag är ju inte extremt lång. Och även om den framför hade haft stolsryggen i uppfälld position var det dåligt med plats att hålla upp en bok för att läsa. Gissa vilka som ändå insisterar på att ha sin stolsrygg så långt nedfälld som det bara går?

Men jag är inte bitter. Jag är glad att jag är hemma och ser fram emot en god natts sömn i min egen säng, med min egen kudde.

Utan återvändo

Det är väldigt praktiskt och lite magiskt det här med check-in via internet.

Men lite otäckt också.

Det är som om man försätter sig i en situation utan återvändo redan 24 timmar innan detta tillstånd egentligen borde uppstå.

Nu är det väl bara att bita ihop och verkligen åka i väg till Island. Hur jag än mår och känner det i morgon.

Bättre efter än före

När jag äntligen kom hem efter flera timmar på resande fot möttes jag av en nystädad lägenhet och flera godsaker att äta. Steven hade inte bara ordnat det utan tänt ljus också, vilket gjorde att det var så mysigt här hemma att jag snabbt glömde resandets vedermödor och det dåliga vädret.

Nu tittar jag på tv för att varva ner lite innan jag går och lägger mig. Jag tittar på ett program om flygplansolyckor. Det är fascinerande. Men det kanske är tur att jag inte såg det i går kväll. För det är skrämmande hur lite som krävs för att det ska gå käpprakt åt pipan.