Kate Reader Diversifierad

Ett rum med utsikt

Receptionisten annonserade stolt att jag fått ett rum med utsikt över Rådhusplatsen.

Det ska bli en tunnelbanestation. 2018 kommer det vara färdigt.

All nödvändig utrustning

På ett riktigt hotell finns all nödvändig utrustning.

Schampo, balsam, duschgel, badskum och badanka.

Ett riktigt hotell

Nu har norska kollegan och jag tagit oss till Zurich.

Här ska vi bo på ett riktigt hotell. Ett med trådlöst internet, bar och mjuka kuddar.

Vi har varit i gamla delen av staden och ätit en mycket sen lunch.

Nu sitter jag i den nämnda baren och njuter allehanda drycker medan kollegan springer på stan på jakt efter en cykeltröja.

Min kropp vill inte röra sig mycket alls just nu, det värker lite överallt efter konferenssittning i för många dagar.

Förhoppningsvis är den lite piggare i morgon då vi hoppas göra lite sightseeing innan det är dags för hemresa.

En bild kan ljuga mer än tusen ord

Det blev inte Paris i dag heller. Men väl Åkersberga och Österskär. Målet var en husvisning men vi hann även handla lite böcker och umgås med min syster och hennes familj.

Det var ganska kallt i dag, men strålande solsken. Det kändes som en fin dag att se sitt drömhus för första gången.

Tyvärr visade det sig att det inte var något vidare hus i verkligheten.

På sätt och vis hade det säkert potential men i så fall skulle man behöva göra om precis allting inomhus.

Inklusive montera ner och återställa efter den hiss som gick från källaren upp till andra våningen och var mycket, mycket större än man kunde ana på mäklarens bilder och ritningar.

Den var faktiskt så stor att vi började fundera på om man skulle kunna ha den som badrum. Det vore ju väldigt praktiskt att kunna göra sina toalettbestyr och samtidigt förflytta sig upp till sovrummet eller ner till hallen beroende på vad som står på tur.

Men även om jag skulle kunna uppskatta en möjlighet att sätta min egen prägel på ett hus så var det här ett alldeles för stort projekt.

Det är inte första gången jag drabbas av insikten att de vackra bilderna på Hemnet inte är helt sanningsenliga. Trots det lär jag fortsätta titta på möjliga projekt och inledas i frestelse.

Den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få

från En kärleksvisa av Gustaf Fröding

Och det blev ju en fin dag ändå. Miljöombyte, vackra vyer och trevligt sällskap är en bra avslutning på helgen.

Nyförälskad. Igen.

Jaha. Nu har jag förälskat mig i ett kråkslott. Igen.

Ett kråkslott som de vill ha löjligt lite, relativt sett alltså, pengar för.

Visserligen är det bara 90 kvadratmeter stort men jag intalar mig att det är väl planerade kvadratmetrar.

Stora renoveringsbehov står det också.

Det intalar jag mig är hur bra som helst eftersom det betyder att jag har möjlighet att skapa ett hem som är precis som jag vill ha det.

Visningen är inte förrän nästnästa helg. Ni kan ju börja vadslagningen om huruvida jag kommer att tycka att huset är alldeles för litet, renoveringsbehovet för stort eller båda delarna.

Troligen kommer det att bli så. Men tills dess kommer jag att ägna mig åt drömrenovering. I fantasin.

Det kommer att bli så fint.

Jobbigt

Jobbigt är när jag vaknar och är så kissnödig att det känns som om jag skulle spricka vilken sekund som helst.

Och jag hör hur Steven sitter på toaletten och vänder blad i en tidning i lugn och ro.

Men jag kniper för jag borde egentligen inte vara vaken eftersom klockan knappt är sex på morgonen och även jag kan uppsaktta att få en lugn stund på hemlighuset.

När han äntligen spolar breder hoppet ut sina vingar och lyfter triumferande i tanken att snart, snart är det min tur och inte ens ljudet av vattnet som spolar i handfatet får mig att misströsta.

För i den situationen är ljudet av rinnande vatten egentligen det sista jag vill höra.

Så när det jag hör istället för det efterlängtade ljudet av dörren till badrummet som öppnas är hur Steven kliver i badkaret och vattnet från duschen börjar strila gör hoppet en störtdykning rakt ner på min stackars blåsa och jag börjar undra om en urinblåsa faktiskt kan spricka och vad som egentligen skulle ta längst tid: För Steven att bli färdig i badrummet eller för mig att klä på mig och ta mig till någon offentlig toalett.

För Steven tycks aldrig bli färdig i badrummet. Först duschar han i en hel evighet och sedan vet det tusan vad han gör för det tar lika lång tid till innan han äntligen kommer ut ur badrummet.

Fast när jag slänger ett öga på klockan samtidigt som jag hoppar ur sängen för att sprinta ut till badrummet ser jag att det inte ens gått tio minuter sedan jag först vaknade. Jag brukar ju ockupera badrummet betydligt längre än så.

Även om blåsan inte sprack den här gången tror jag iallafall att jag ska kika lite på Hemnet och se om det möjligen finns någon bostad vi kan ha råd med som har minst två badrum.

Inte fågelsång direkt

God morgon, god morgon

Hör grannar hamra hårt

God morgon, god morgon

bang, bang

Det är ju inte som att vakna till fågelsång direkt. Men jag ville ju ha dagsljus så det var väl lika bra att stiga upp nu.

Fast lite avundsjuk är jag på Steven som inte låter sig störas utan snusar vidare.

Med lavan fortfarande brinnande inombords

Ja, vad kan jag säga? Jag behärskade mig, vulkanutbrottet ägde aldrig rum, men så gick jag så fort mötet avslutats också och sitter nu här i soffan med hettande kinder.

På det hela taget har styrelsen gjort ett fantastiskt jobb. Ingen förstår ju det bättre än jag som själv suttit i styrelsen i flera år.

Men på inbjudan stod det att det skulle bjudas på vin och enklare tilltugg. Visst förstod jag att det antagligen inte skulle bli så fin buffet som vi bjöd på när jag satt i styrelsen. Men en påse chips?

Och jag tycker att det var bra av ordföranden att belöna sina medarbetare i styrelsen med varsin flaska vin. Men jag tycker faktiskt inte att han skulle ha delat ut dem i det här sammanhanget.

Sedan var det väl en del saker som inte kändes helt rätt för mig och andra som sades på ett sånt sätt att jag nästan upplevde det som kritik mot mig och min styrelse.

Fast jag var förstås argsint redan innan och vid det laget hade jag insett att de där enkla tilltuggen antagligen inte fanns alls och var vrålhungrig.

Så jag stannade inte och socialiserade med rödvin och lökchips utan kom hem på jakt efter något som kan dämpa hungermonstret i magen och släcka lavaglöden.