Ålder « Kate Reader Diversifierad

För långt hår

mars 20, 2012 kl. 6:28 e m | Publicerat i Ålder, Funderingar, Hår | 9 kommentarer

I boken som jag läser nu beskriver den kvinnliga författaren en av de kvinnliga personerna i boken som ”en kvinna med för långt hår för sin ålder”.

Författaren är säkert tio år yngre än jag och har en snygg pagefrisyr som slutar i nacken. Personen hon beskriver i boken är i min ålder och har inte på långa vägar lika långt hår som jag har.

Så jag tar åt mig förstås. Tänker att så tänker väl alla omkring mig. Att jag har för långt hår för min ålder.

Men så tänker jag att det struntar jag i. För håret är ju inte det enda med mig som är ”för”.

Jag är för tjock också. Och mina kläder är säkert för ungdomliga. Jag läser för många deckare.

Fast i övrigt är jag perfekt. För min ålder alltså. Det vet man ju hur gamla kärringar är.

De fattar inte hur gamla de blivit och tycker att de som menar att ålder är något annat än en siffra är unga och dumma.

Eller bara dumma.

Mogen schmogen

oktober 25, 2011 kl. 5:58 e m | Publicerat i Ålder, Funderingar | 4 kommentarer

När jag var yngre trodde jag att man skulle mogna med åldern. Finna ett inre lugn och få ett mer balanserat humör.

Nu är jag… i en sån ålder då jag trodde att jag skulle vara mogen.

Men det är jag inte. Iallafall inte varje dag.

Ibland är jag hundra år gammal. Desillusionerad, trött och resignerad.

Ibland känner jag mig barnslig på ett bra sätt. Nyfiken, öppen och lekfull.

Men andra dagar, som i dag känner jag mig barnslig på ett mindre bra sätt.

Jag känner mest för att skrika, slåss och bitas. Lägga mig ner på golvet, fäkta med armarna och låta tårarna spruta tills jag får som jag vill.

Varför får man inte alltid som man vill? Stort misstag i den universiella planeringen där, att inte alla får som de vill.

Hårt bröd och prickig korv

september 25, 2011 kl. 10:08 f m | Publicerat i Ålder, Funderingar | 2 kommentarer

Vissa söndagar vaknar man och känner sig full av livslust.

Man gör en riktig söndagsfrukost, snudd på brunch med äggröra och bacon, eller kanske pannkakor med färsk frukt och lönnsirap.

Sedan känner man sig fylld av energi och vill ge sig ut och göra någonting söndagsaktigt.

Andra söndagar vaknar man och känner sig trött.

Antagligen eftersom några yngre människor som festade i natt fick för sig att klättra upp på och ha sönder saker på vår gård.

Det hördes att de hade väldigt roligt. Det hördes väldigt bra att de hade roligt och jag får väl erkänna att jag blivit grinig gammal tant och inte alls tyckte att det var så roligt.

I vilket fall som helst var jag inte på humör att göra riktig söndagsfrukost.

Steven sov för övrigt fortfarande.

Så jag åt smörgåsar av hårt bröd och prickig korv.

Och nu vill jag helst bara gå och lägga mig igen.

Happy Birthday to me

augusti 21, 2011 kl. 9:52 e m | Publicerat i Ålder, Familj, Funderingar, Händelser, Mat, Vänner | 14 kommentarer

Om sanningen ska fram var det kan hända så att en anledning till att vi var på restaurang i går var att jag fyller år i dag.

Därför trodde jag inte det skulle bli särskilt mycket firande i dag. Men först fick jag frukost på sängen av Steven.

Sedan ringde Malin för att gratulera och vi bestämde att vi skulle ses, hela Nykvarnsfamiljen, Steven och jag på Fridays och äta middag tillsammans.

Lite senare på dagen ringde min bror för att gratulera och när han hörde att vi skulle till Fridays bestämde sig han och hans familj också för att följa med.

Så Steven ringde och bokade ett bord för elva personer. Och sa då också att det fanns ett födelsedagsbarn i sällskapet. Följdaktligen var vårt bord dekorerat med röda ballonger prydda med budskapet Happy Birthday to You.

Eftersom det var min födelsedag unnade jag mig en riktig drink, jalapeno poppers och en chicken fingers BLT sandwich. Jag orkade inte äta allting själv men det jag åt njöt jag av.

Efter att alla ätit, druckit, pratat och haft trevligt kommer personalen plötsligt till vårt bord med en Grattis-ballong förtöjd vid en efterrätt. Så sjöng alla Ja, må hon leva och jag kände mig ganska fånig, men det gick ju inte att låta bli att skratta.

Så nu när jag firats i dagarna två känns det helt ok att ha tvättid och att det är dags att gå till jobbet i morgon igen. Fina presenter har jag fått också. Presenter som kommer att få mig att minnas årets födelsedag länge än. Bland annat fick jag växter till balkongen, fina små skålar för flingsalt och peppar, en läcker necessär, snyggt nagellacksset och ett vackert halsband.

Den där städmanualen tänker jag ta som ett skämt. Eller ge till Steven. Jag vet minsann hur man städar. Så sällan som möjligt. Eller genom att ordna korsdrag.

Min helg i sammanfattning

augusti 23, 2010 kl. 6:57 e m | Publicerat i Ålder, Familj, Funderingar, Vänner | 4 kommentarer

Sammanfattning:

Miljöombyte
Trevligt sällskap
God mat
Fina presenter
17 myggbett
En blå tå
550 kronor i parkeringsböter

Lång version:

I nöden prövas vännen sägs det. När det visade sig att det inte skulle gå att fira min födelsedag hemma hos mig erbjöd både min bror och mina kära vänner Malin och Ronnie mig att ha bjudning hemma hos dem. Av olika skäl blev det till Malin och Ronnie i Nykvarn som vi åkte.

Steven och jag handlade med oss allting vi behövde på ICA Maxi utanför Södertälje. Jag som oftast handlar i ICA-butiken här i kvarteren blir löjligt glad över det enorma utbud som finns på ICA Maxi. Men det blir ett visst springande fram och tillbaka innan jag hittat allt jag behöver eftersom jag är där så sällan och inte vet var allting finns.

Eftersom jag viktväktar och min systerson är glutenintolerant hade vi ingen födelsedagstårta. Istället dukade vi fram ingridienser till marängswiss plus färska hallon och jordgubbar. Det var maränger, glass, vispgrädde, bananer och hemmagjord chokladsås. Det såg festligt ut och smakade gott, men jag glömde förstås att fotografera.

Innan vi började ordna med middagen fick jag fina presenter. Därefter grillade vi. Vi satt utomhus och det var då myggen började dyka upp. Det intressanta är att min syster berättade på söndag förmiddag att hon fått en del myggbett medan jag ända till söndag eftermiddag hävdade att jag tydligen klarat mig.

Men sedan började det plötsligt klia på mig med. Jag hade glömt hur otroligt irriterande det är med myggbett. De flesta av mina sitter runt fotlederna och det går liksom inte att klia där utan mer eller mindre avancerade gymnastiska övningar.

När vi kom hem mitt i natten fick vi leta ett tag innan vi hittade en parkeringsplats. När vi väl gjorde det kontrollerade jag endast att det inte var en lastzon eller av annan anledning parkering förbjuden. Sedan i går, söndag, tänkte jag inte så mycket på var bilen stod. Vilket var dumt, för i morse hade jag fått en parkeringsbot eftersom det var städgata måndag 0-6 där.

Den blå tån fick jag i går kväll. Igen var det resväskan som la sig i vägen för min framfart. Resväskan är faktiskt uppackad nu, men låg framme eftersom det är dags att packa för konferensen den här veckan. Jag fattar inte att en ganska liten resväska mestadels i textil kan åstadkomma sån skada men jag överdriver inte när jag säger att tån är blåslagen.

Fast trots vattenskada, myggbett, blåslagen tå och parkeringsböter har jag haft en härlig helg. Att jag blivit ett helt år äldre har jag nästan helt lyckats förtränga.

Tecken

mars 17, 2009 kl. 8:31 e m | Publicerat i Ålder, Funderingar, Mat | 5 kommentarer

Jag undrar om jag börjar uppvisa tecken på att jag:

Börjar bli gammal och senil
Har sovit dåligt och är trött
Arbetar för mycket och har för mycket i huvudet
Alla ovanstående alternativ

Jag uppvisar nämligen regelbundet nedanstående beteenden:

Jag reser mig från soffan och går ut i köket, säkert tio steg bort, och när jag väl är i köket har jag ingen aning om varför jag gick dit.
Jag känner att jag nog vill in i lägenheten så fort som möjligt och tar fram nyckeln redan när jag går in genom porten men när jag väl är framme vid lägenhetsdörren inser jag att bilnyckeln inte passar i det låset.
Jag vill ha någons uppmärksamhet och går igenom alla släktingars och vänners namn innan jag äntligen säger rätt namn (fast jag håller mig iallafall till rätt kön än så länge).

Eller så är det tecken på chokladbrist? Jag har ju inte ätit choklad på två hela dagar nu. Livet känns tomt och innehållslöst och jag önskar att jag kunde glömma hur ljuvligt gott det är med choklad istället för ovanstående.

Nejdå, det är inte så farligt, jag saknar nog bröd mer än choklad faktiskt. Och det är inte heller så jobbigt ännu – men det har ju bara gått två dagar som sagt.

Vägra bli gammal

februari 20, 2009 kl. 6:19 e m | Publicerat i Ålder, Funderingar | 4 kommentarer

Även jag har varit yngre och tyckt att äldre människor är pinsamma. Speciellt pinsamma var mamma och pappa när de skulle dansa till pop med mig och mina kompisar.

Men det här med ålder är konstigt. Man tror alltid att man ska känna sig annorlunda, mognare och… ja, äldre… om säg 10 år. Men det gör man aldrig. Man känner sig likadan.

Visst kan kroppen erbjuda mer motstånd och sätta hinder i vägen när man blir äldre. Men i huvudet känner man sig likadan.

Jag hoppas att jag alltid ska våga göra det jag tycker är, eller verkar roligt. Klä mig i kläder jag tycker om och själv tycker passar mig. Och aldrig fundera på eller bry mig om ifall yngre människor då tycker att jag är en pinsam gammal kärring som inte förstår att veta min plats.

Det går inte att undvika att bli äldre, man jag tänker försöka vägra bli gammal.

Upp och ner

augusti 27, 2008 kl. 9:19 e m | Publicerat i Ålder, Funderingar | Lämna en kommentar

Igår eftermiddag var vi några som stod och pratade på jobbet. Vi kom in på åldrar och ålderskillnader varpå jag glatt slänger ur mig att min kille är nio år yngre. Diskussionen var kvick och innan jag hann reflektera pratade vi om något annat.

Nu har jag en konstig hjärna som tycks bearbeta föregående dags händelser medan jag sover. Det är inte alls ovanligt att jag vaknar med en lösning på ett arbetsproblem jag gått bet på dagen innan. Imorse vaknade jag med insikten att min kille inte alls är nio år yngre än jag utan sex år yngre.

Det förvånar mig egentligen inte att jag skulle fått för mig att ålderskillnaden nedåt var större än den är; tillfällena när jag upplever honom som en förvuxen tonåring är oräkneliga. Men det är ändå otäckt att inse att jag sagt något med orubblig övertygelse som jag borde veta inte är sant. Kanske är det min kille som borde hävda att ålderskillnaden nog är större eftersom jag redan börjar bli senil.

Fast å andra sidan; 9 är ju faktiskt samma sak som 6. Bara upp och ner.