Först när givaren är död av Anna Jansson
maj 16, 2010 kl. 11:09 f m | Publicerat i Anna Jansson, Böcker, Författare J | 2 kommentarer
Kriminalinspektör Maria Wren går en akvarellkurs i Roma för att kunna koppla ifrån tankarna på jobbet och annat jobbigt i livet. Men plötsligt befinner sig hennes kursgrupp mitt i centrum för en komplicerad mordutredning.
I Roma kämpar änkan Frida Norrby med att lista ut sin avlidne makes hemligheter som nu delvis avslöjats för henne. Skvallret har redan börjat gå på orten att hon blivit dement när hon setts ge sig ut i natten med en spade.
Så när hennes hus brinner ner tar alla för givet att hon glömt ett ljus tänt eller spisen på. Det är först när distriktsköterskan Ingrid som regelbundet besökt Frida och som varit en av deltagarna på Marias akvarellkurs försvinner som oron att en våldsman härjar i Roma sprider sig.
———————————
Jag tycker mycket bättre om Anna Janssons böcker nu av två anledningar. Dels har Maria Wern blivit mer av en kompetent polis och mindre vacker blondin. Dels har jag för mig att hennes första böcker utspelade sig på onämnd ort och jag föredrar när böckerna är grundade i en verklig miljö, gärna platser jag känner till och kan se framför mig.
Den här boken knyter ihop dåtid och nutid och visar bland annat att den mänskliga naturen förblir densamma. Här har vi också en mycket svensk version av Da Vinci koden, dock utan de många kryptiska ledtrådarna. Det var iallafall en aspekt av boken som fick mig nyfiken på att utforska Sveriges historia igen.
Personerna i boken är många och varierade. Trots att de är många tycker jag att de var fint tecknade så att de både hade djup och bibehållen mystik vilket tillåter mig som läsare att misstänka nära nog samtliga. Jag tyckte också om intrigen i den här boken och blev glatt överraskad över upplösningen.
Jag rekommenderar den här boken som en kompetent deckare med extra intresse på grund av de historiska aspekterna.
Blogga med WordPress.com. | Tema: Pool av Borja Fernandez.
Inlägg och kommentarer feeds.




