Lucka 2: Theodor Kallifatides
december 2, 2009 at 7:05 f m | In Böcker, Deckarjulkalender 2009 | Leave a Comment
Theodor Kallifatides tre kriminalromaner är inga traditionella sådana trots att han valt ett polisteam som huvudpersoner. Det här är framförallt böcker som utforskar koncept som rätt och fel, kärlek och hat, men de handlar också om brott som ska lösas och är utmärkta kriminalromaner.
Kristina Vendel, 33, är före detta filosofistuderande och nybliven chef för Huddingepolisens rotel 6. Hennes team består av ytterligare en kvinnlig polis, Maria Valetieri, samt två manliga poliser, Thomas Roth och Östen Nilsson. Dessa karaktärer kompletterar varandra på ett umärkt sätt, både i deras yrkesroller och deras privatliv och bakgrundshistorier. De är komplicerade och intressanta och de fortsätter att utvecklas och visa nya sidor genom böckerna.
Huddinge är ett område som omfattar många typer av boendeformer och samhällsklasser. Ett shoppingcentrum, ett universitetssjukhus, och pendeltåg – allt ger miljöer där olika typer av öden kan korsa väg. Intrigerna varierar också mellan de tre olika böckerna. I den första rör vi oss mellan prostituerade som hämtats hit från Öst Europa och medlemmar i överklassen. Den andra inleds med att ett litet propellerplan kraschar. I sökandet efter den minsta gemensamma nämnaren för passagerarna samt identiteten av den sjätte passagerare kommer vi i kontakt med organstöld och Kristina själv hamnar i fara. Den tredje boken handlar om en hyrd mördare och tar oss till så varierande miljöer som Solvalla, Nobelprisutdelningen och Grand Hotel.
Det bästa av allt är att samtliga tre böckerna finns som pocket för under 40 kronor styck hos till exempel Bokus:
Lucka 1: Gryningen kommer aldrig åter av Daniel Woodrell
december 1, 2009 at 6:27 e m | In Böcker, Deckarjulkalender 2009 | 4 Comments
Originaltitel: The Death of Sweet Mister
Det är alltid nervöst att rekommendera en bok jag läst på originalspråk i översättning. En anledning till att jag tyckte så mycket om den här boken var nämligen hur den var skriven. Jag ville läsa den långsamt och ta in varje ord. Samtidigt var handlingen och den verklighet boken beskrev så sorglig och smärtsam att jag ville läsa fort för att slippa leva det livet för länge.
13-årige Shug lever i den amerikanska södern, med sin mor Glenda och hennes pojkvän Red. Glenda är ofelbar i Shugs ögon, den enda som verkligen älskar honom. Men hon är omogen och alkoholiserad och inte mycket till skydd för sin son.
Red är våldsam och försörjer familjen som inbrottstjuv. Han tvingar Shug att hjälpa honom och Shug ser inget annat sätt för sig själv och Glenda att överleva än att göra som Red säger. Tillsammans drömmer Shrug och Glenda om ett bättre liv. När en annan man, med pengar, tjusig bil och snygga kläder fattar tycke för Glenda vet Shrug inte om han ska ge efter för sin svartsjuka eller hjälpa henne uppfylla sin dröm.
Deckarjulkalender 2009
december 1, 2009 at 5:56 e m | In Böcker, Deckarjulkalender 2009 | Leave a CommentSå jag gör ett försök. En Deckarjulkalender. Jag kommer förstås inte kunna hitta deckartips för varje dag som ingen redan läst. Och jag kommer att bli tvungen att rekommendera böcker som inte finns översatta till svenska. Men kanske kommer någon att hitta något nytt att läsa.
Vad vet du om deckare?
november 29, 2009 at 2:35 e m | In Blandat, Böcker | 11 CommentsEventuella läsare som mår illa av eget beröm bör hålla för ögonen nu, men faktum är att jag vet en hel del om deckare.
Jag började läsa kriminallitteratur i ganska tidig ålder, vilket var otäckt länge sedan, och har plöjt igenom hela sortimentet på deckarhyllorna på biblioteken i Örnsköldsvik, Vallentuna och Linköping. Min bekantskap med deckargenren blev därför bred och jag har läst nästan alla som listas som klassiska deckarförfattare.
När jag övergick till att köpa mina böcker själv begränsades mitt läsande något, delvis beroende på vad som fanns att tillgå i bokhandeln och delvis på grund av den smak jag själv utvecklat. Men jag försöker fortfarande vara ganska bred i mitt läsande, både inom och utanför deckargenren.
Så när jag såg rubriken ”Vad vet du om deckare?” i DN tänkte jag att här är ett test som jag borde göra bra ifrån mig på. Och visst – det gick hyfsat bra. Men var det verkligen ett test på kunskaper om deckare? Testet bestod av sju frågor; tre av dessa frågor handlade om filmversionerna av deckare och vem som spelat eller inte spelat en specifik roll. Två av sju frågor handlade om Sjöwall/Wahlöös Beck-serie. Tre frågor handlade om deckare skrivna de senaste fem åren.
Sedan lade Deckarhuset ut en lista på 50 deckare där man skulle pricka av hur många man läst. En skala talade sedan om ifall man surfat in på fel sida, bott utomlands eller blivit godkänd. De var visserligen generösa och gav godkänt om man läst 6 av de 50 listade. Men som ett av ”betygen” antyder bestod listan enbart av svenska deckare. Och inte av femtio olika deckarförfattare utan 16 författare fick med tre titlar vardera.
Jag tror att jag lyckades få ”Väl godkänt” men jag var lite irriterad redan innan jag började räkna eftersom listan började med Stieg Larssons tre böcker och därefter tre av Liza Marklund. Jag hade hoppats att Deckarhuset var en blogg för mig, men listan antydde att jag måste koncentrera mitt läsande till nutida svenska deckarförfattare för det. Det konstiga är att hittills har Deckarhusets innehåll varit mer varierat än så.
Så nu är frågan – Ska jag sätta ihop vad jag anser vara ett verkligt test på deckarkunskaper eller ha en adventskalender med ett deckartips per dag?
The Death of Bunny Munro av Nick Cave
november 28, 2009 at 12:55 f m | In Böcker, Författare C, Nick Cave | Leave a Comment
Bunny Munro har höga tankar om sig själv. Han menar att han kan sälja vad som helst till vem som helst. Att han är stilig och karismatisk nog att få vilken kvinna som helst i säng.
Och han gör verkligen sitt bästa för att leva upp till sin självbild. Han är resande säljare av hudvårdsprodukter och är notoriskt otrogen mot sin fru.
Men när hon tar livet av sig och han plötsligt står ensam med sin nioårige son, Bunny Junior, rasar hans värld och självbild samman.
Han tar sonen med sig och flyr hemmet för en resa på jakt efter sitt gamla jag och liv.
———————————
Jag ville verkligen tycka om den här boken. Men hur mycket jag än försöker går det inte riktigt.
Att läsa den här boken är som att se världen genom ett fisköga eller en flaskbotten. Det går att urskilja vad saker och ting föreställer, men allting är förvrängt, vissa aspekter förstorade, andra förminskade.
Bunny Munro är en riktig mansgris som fantiserar om kvinnors kroppar och könsorgan. Han super, använder droger och röker som en borstbindare. Som han beskrivs, hans kläder och hans pomaderade frisyr, får jag ibland för mig att boken utspelar sig på 50-talet. Men några av de kvinnor som Bunny är fixerad vid är Kylie Minogue och Avril Lavigne.
Språket i boken är i min mening för överdrivet. Till att börja med tycker jag att det är underhållande, men efter ett tag känns det sökt. Uttryck ska skrivas om: i den här boken räcker inte uttrycket ”the shit hit the fan” utan ”the excrement had it’s inevitable assignation with the fan”. Saker och ting, även människor och kroppsdelar ska beskrivas med komplicerade och ibland långsökta liknelser.
Boken har nominerats till ett pris för sämsta sexskildring i bokform. Jag tycker inte boken innehåller några direkta sexskildringar alls, varken bra eller dåliga. Däremot är det ett evigt tjat om kvinnors könsorgan och Bunny drar i och klämmer regelbundet på sitt eget.
Jag kan tillstå att det finns en kärna i boken om förhållandet mellan fäder och söner och om förlust, men det drunknar i allt det andra. Jag är glad att jag läst boken bara för att den är skriven av just Nick Cave, men jag tycker inte att den är tillräckligt bra för att vilja rekommendera den.
Men alla tycker inte som jag:
I bloggen Little Room of Tinyfeist läser jag:
Jag kan inte bestämma mig för om jag tycker att boken är bra, eller om jag bara fascineras av den. Jag tror faktiskt att det är det senare, men jag skulle fortfarande rekommendera den.
The Lovely Bones / Flickan från ovan
november 21, 2009 at 10:51 e m | In Böcker, Film | 7 CommentsJag läste en artikel om Susan Sarandon i SvD och insåg att ytterligare en av mina favoritböcker blivit film.
The Lovely Bones (Flickan från ovan) skrevs redan 2002 av Alice Sebold. Det är en otäck, spännande och alldeles fantastisk bok. 14-åriga Susie Salmon mördas och betraktar sin familj, sina vänner och sin mördare från himlen. Hon förstår mer nu än när hon befann sig på jorden, men inte hur hon ska kunna hjälpa sina kära att gå vidare eller polisen att få fast hennes mördare.
Det kanske är förståeligt med tanke på denna korta beskrivning av boken att den stundtals är spännande som en thriller. Men den är också empatisk, tankeväckande och innehåller en hel del värme och humor. En betydelsefull person i boken är Susies mormor och det är den rollen Susan Sarandon gör i filmen.
Filmen har regisserats av Peter Jackson och ska komma till svenska biografer någon gång i slutet av januari.
Alice Sebold blev själv våldtagen och misshandlad när hon var 18 (en intervju i SvD 2003)
Alice Sebold ges ut på svenska av Brombergs Förlag
Läs INTE Wikipedias sida om The Lovely Bones – den avslöjar hela handlingen!
Speak No Evil av Martyn Waites
november 20, 2009 at 7:53 e m | In Böcker, Författare W, Martyn Waites | Leave a Comment
Joe Donovan har skaffat sig ett nytt hem efter att hans förra förstördes i en brand. Hans företag Albion har ett nytt kontor. Eftersom han och de andra delägarna i företaget ser sig som en familj är alla fast beslutna att inte låta den pojke som de tror är Donovans son försvinna ur sikte igen.
Donovans son försvann för många år sedan när han var bara sex år gammal. Donovans envisa sökande och oförmåga att ge upp hoppet om att hitta honom igen har kostat honom hans liv i London och kontakten med dottern. Han hade mödosamt återskapat ett liv för sig själv i sin barndomsstad Newcastle när han fick upp ett spår till sin son. Ett spår som sånär kostade honom hans nya liv.
För att bekosta Albions fokus på hans privata efterforskning och bevakning återupptar han i viss mån sitt tidigare yrke som undersökande journalist. Även Anne Marie Smeaton har återvänt till sin barndomsstad Newcastle och Donovan intervjuar henne för att skriva boken om hennes liv. För fyrtio år sedan när hon var bara elva år och hade ett helt annat namn begick hon ett fruktansvärt brott.
Nu vill hon få en nystart för sig själv, sin sextonårige son Jack och sin partner Rob. Men hon plågas fortfarande av skuldkänslor och får panikattacker med efterföljande minnesluckor. En morgon vaknar hon upp efter en sådan episod med blodiga händer. När hon får veta att en tonåring mördats i hennes kvarter just den natten växer hennes tvivel att hon någonsin ska kunna få ett normalt liv. För att kunna hjälpa henne måste Donovan få fram sanningen om vad som hänt.
——————————
Martyn Waites skulle stå högst upp på min önskelista om jag var förläggare av kriminallitteratur. Hans ämnesval berör alltid väldigt starkt, men han klarar att väva in sin bitande samhällskritik i upplägget av en hårdkokt kriminalroman värdig Raymond Chandler, James Ellroy eller James Lee Burke.
Hans böcker är inga pusseldeckare men erbjuder trots det ofta en intellektuell utmaning. Förklaringen till det som pågår är inte alltid självklar. Några av de tidigare böckerna har varit ännu tydligare inspirerade av den amerikanska hårdkokta kriminalromanen där Donovan och hans kollegor utövat sina utredningar på ett mer fysiskt sätt. Många skulle säkert tycka att hans böcker är alldeles för våldsamma, men jag tycker aldrig att våldet är inkluderat enbart för effekt utan att det på ett trovärdigt sätt speglar en våldsam verklighet.
Jag tycker om Waites böcker på grund av hans språk, hans karaktärer och det faktum att han ofta skriver om något som klubbar en rakt i maggropen. Något jag fortsätter att tänka på och gör att jag också granskar min egen omvärld och funderar på vart tusan vi är på väg. Och om det finns något jag kan göra för att påverka.
Den här boken handlar om hur dagens samhälle brister i sitt omhändertagande av sina barn, något som han berört även i tidigare böcker.
Ett stycke ur Speak No Evil:
‘There’s been worse things done to children by children since what I did. Much worse. And we never learn. We never make things better. Those two kids who killed that toddler, that…’ And here she pauses, like she can’t bring herself to say the name. Like it’ll make it real. Make her as bad as them. ‘You know. There was a big chance then to actually look at the causes of what made the do what they did. A real big chance. As a society. All of us. Look at families, what they do to kids. How people who are supposed to be looking after children are really abusin’ and hurtin’ them. How we can be compassionate and all accept we’ve got a part to play.’ She’s starting to well up now, tears forming at the sides of her eyes. She tries to blink them away. They fall. ‘But we didn’t. The Home Secretary and media just blamed horror films. Ones the kids hadn’t even seen. And then made the kids out to be monsters.’
Tyvärr finns han inte översatt till svenska, men jag rekommenderar hans böcker till alla som tycker om intelligent, hårdkokt kriminallitteratur. Som är beredda att konfrontera de tuffare aspekterna av dagens samhälle och ställa sig de svåra frågorna.
Pris för dåligt sex
november 19, 2009 at 8:23 e m | In Blandat, Böcker | 7 Comments
En av böckerna jag köpte igår var The Death of Bunny Munro av Nick Cave.
Idag läste jag i DN att han blivit nominerad av Literary Review.
Problemet är bara att priset han blivit nominerad till är The Bad Sex in Fiction Award – Priset för sämsta sexskildring i bokform.
Representanten från Caves förlag, Canongate, är dock nöjd:
Ärligt talat hade vi känt oss förnärmade om han inte blivit nominerad.
Så det är väl sant som de säger, att all publicitet är god publicitet.
Och att sex är bra även när det är dåligt. I bokform kan man få pris för det och i verkligheten finns det människor som är beredda att betala för det.
Jag ser i vilket fall som helst fram emot att läsa boken.
Bad Moon on the Rise av Katy Munger
november 14, 2009 at 12:08 f m | In Böcker, Författare M, Katy Munger | 2 Comments
Officiellt är inte Casey Jones privatdetektiv. Eftersom hon suttit i fängelse kan hon inte få någon licens att verka som privatdetektiv. Så hon arbetar för Bobby D med att spåra de som han garanterat borgen för som sedan inte dykt upp till sina rättegångar.
Det har ibland blivit mer komplicerat än förväntat och eftersom Casey ändå lyckats har hon fått ett rykte som någon att vända sig till för att hitta en försvunnen person. Och nu vill Corndog Sally att hon ska hitta hennes dotterson Trey. I sitt sökande hittar Casey kopplingar mellan Trey och en av hennes käraste vänner.
Nu är fallet personligt och Casey är till och med beredd att tillbringa en tid i fängelse för att försöka lista ut vad som egentligen hände Treys mamma i förhoppningen att det ska leda henne till Trey. Snart vet hon inte längre om den hon förälskat sig i går att lite på och om hon kommer att hitta Trey innan det är för sent.
————————-
Casey Jones är en storvuxen, blekt blondin med dåliga erfarenheter från barndomen och av män. Hon är stark, envis och smart. Hon har några vänner hon litar på men har svårt att släppa någon riktigt nära.
Hon är också något så ovanligt som en kvinnlig huvudperson i en kriminalroman som jag faktiskt kan relatera till. Hon är konsekvent i sitt agerande; hon gör inte plötsligt något onödigt dumdristigt och det är lika ofta hon som räddar situationen som någon av hennes manliga vänner.
Men trots att hon är smart och tuff är hon också kvinnlig. Hon har medkänsla och reagerar på sin omvärld och händelser på ett trovärdigt sätt.
Bad Moon on the Rise är den sjätte boken om Casey Jones. Trots att det är åtta år sedan den förra uppfyller den alla mina förhoppningar om en ny Casey Jones-bok. Casey är sig lik, humorn finns kvar liksom det snabba tempot. Historien är väl genomtänkt och bjuder på insikt i många olika människotyper.
Man bör inte vara pryd om man ska läsa någon av böckerna om Casey Jones, och tyvärr finns de inte översatta till svenska, men jag rekommenderar helhjärtat hela den här serien. Den är som det bästa ur Janet Evanovichs och Sue Graftons böcker kombinerat.
Berättelse om Herr Roos av Håkan Nesser
november 10, 2009 at 11:09 e m | In Böcker, Författare N, Håkan Nesser | 2 Comments
Ante Valdemar Roos trivs inte så bra med sitt liv. Arbetet har blivit slentrian och han känner ingen gemenskap med sin fru och hennes två döttrar. Han tänker ofta på sin far som tog sitt liv och det han sa under en skogspromenad: ”Det blir aldrig bättre än så här”.
Precis som sin far har Valdemar lämnat in en tipskupong varje vecka och när han plötsligt vinner över två miljoner säger han upp sig från sitt jobb och köper ett litet torp i skogen. Inget av det här berättar han för sin familj utan åker hemifrån i vanlig tid varje dag.
På vardagarna lever han ett nytt liv med sig själv, promenerar i skogen, tar en tupplur i stugan och för anteckningsbok över sina tankar. På kvällarna och helgerna åker han hem till sin familj. När han oväntat möter någon som han faktiskt kan kommunicera med förändras hans liv ännu mer drastiskt.
Herr Roos som alla tidigare betraktat som lika intressant som ett glas ljummet vatten blir föremål för polisens intresse och hans bild hamnar i tidningarna.
————————-
På sätt och vis upplevde jag den här boken som två böcker. Största delen av boken handlar om utanförskap och krishantering. Den är skriven med medkänsla och jag upplever den som ganska sorglig och gripande. När Herr Roos äntligen får in någon i sitt liv som han vill dela sitt liv och sina tankar med, någon som också tycks få ut något av att umgås med honom och inte bara klagar på honom, och den samvaron hotas vet han inte hur han ska bete sig. Jag hoppas förstås att berättelsen ska få ett lyckligt slut men känner hela tiden oron att det troligen inte kan bli så.
Så för mig var inslagen om Gunnar Barbarotti välkomna. Jag hade glömt att dialogen mellan honom och hans kollegor, framförallt med Eva Backman var så rapp och rolig. Barbarotti är för mig också beviset på att en lycklig huvudkaraktär kan vara intressant. Han har problem i sitt liv som de flesta andra; ett hus som måste renoveras, barn som stökar och nu en svåger som visserligen är ovärderlig i renoveringsarbetet men med en irriterande förkärlek för att kommentera tillståndet i omvärlden.
Det är problem som jag känner igen, som förekommer runt omkring oss alla. Och de tillåts inte ta över någons liv, och även om Marianne ifrågasätter Barbarottis starka engagemang i fallet Herr Roos tar hans arbete inte på något sätt över hans liv.
Jag är personligen väldigt förtjust i Håkan Nessers sätt att skriva. Han har ett rikt språk med ett stundtals något gammaldags vokabulär. Trots det kan han också ge moderna referenser och spegla samtiden på ett trovärdigt sätt. Jag tycker också om att böckerna genomsyras av empati och människokännedom.
Jag rekommenderar den här boken till alla som vill läsa en bra bok om livets outgrundlighet och mänskliga relationer.
Läser nu
BOOK KEEPING
BOOKS ONLY, IN ENGLISH
Skicka e-post
TILL MIG
TYDLIGEN ÄR JAG
INTE KATARINA UTAN:
ELLER KANSKE:
Blogga med WordPress.com. | Theme: Pool by Borja Fernandez.
Entries and comments feeds.
