Kate Reader Diversifierad

Jag har haft en bra dag och mycket trevlig kväll, men ett tag trodde jag att jag skulle bli tvungen att sova i bilen.

Ikväll har jag varit på Grill tillsammans med en gäst från vårt huvudkontor, min chef och en annan kollega. Jag har bara varit där och ätit lunch tidigare, och inte sedan det brann. Vilket ställe; bra service, fantastisk mat och en helt osannolik inredning. Jag citerar från deras hemsida:

När vi öppnade Grill 2003 ville vi skapa en ny mötesplats och en ny typ av restaurang som kombinerade bra mat, möten och en avslappnad stämning. En restaurang där man lika gärna kunde hänga i baren över en drink som att slinka in på en kaffe eller äta en tre- rätters middag.

Grill blev som vi hoppats – varje kväll samlas här alla slags människor för att äta, dricka och umgås. Baren har blivit större och roligare. Här är det sommar året runt – temat är South Beach, Miami och våra bartendrar är proffs på att skaka svalkande cocktails i takt till musiken från vår dj.
Den personliga inredningen har blivit ännu mer lekfull. Nu är matsalen indelad i nio avdelningar, alla med en särskild stil.

Lekfull var ordet. Har man inget annat att prata om kan man hitta hundra inredningsdetaljer att gemensamt häpna över.

När vi kom ut från Grill regnade det, men jag hade klarat mig från parkeringsböter och åkte hemåt vid mycket gott mod. Väl hemma i mina kvarter sjönk humöret sakta men säkert. Efter att åkt runt i nästan 45 minuter, tagit en tur ut på bron över till Solna och insett att det inte ens fanns några olagliga platser kvar började jag verkligen misströsta.

När jag stannat utanför min port i väntan på att Steven skulle komma ner med en jacka till mig ifall jag skulle behöva gå långt i regnet ser jag en större bil försöka ta sig in på en av de tvärplatser som finns på min gata. Jag kommenterar min otur, att ligga en bil försent så att säga, men inser att den andra bilen verkar ha det väldigt trassligt samt att han ger upp. Vi åker upp och ser att det är en mycket trång plats; bilen ovanför står rimligt placerad inom markeringarna men bilen nedanför står väldigt snett.

Steven hoppar ur och jag gör mitt bästa för att komma in och få bilen i en sådan position att jag kan ta mig ur min bil och den som har bilen ovanför fortfarande ska kunna komma in i sin. Jag ber Steven försäkra mig om att det senare faktiskt ska gå, han menar att det ska det. Men så enas vi om att om det nu mot förmodan inte går att öppna grannbilens dörr tillräckligt så är det ju ändå en cab så de kan väl klättra in…

Hur vi hade tänkt oss att de skulle få ner cabben vet jag inte, men jämfört med att hitta parkeringsplats i Vasastan verkar det vara ett lättlöst problem.