Stephen King rekommenderar sommarläsning

juli 10, 2009 at 11:10 e m | In Blandat, Böcker | Leave a Comment

Hos EW (Entertainment Weekly) rekommenderar Stephen King följande sju böcker att ta med på sommarsemestern:

  1. Shatter av Michael Robotham
  2. Quicksilver av Neal Stephenson
  3. The Tourist av Olen Steinhauer
  4. Little Dorrit av Charles Dickens
  5. Drood av Dan Simmons
  6. Dog On It av Spencer Quinn
  7. Handle With Care av Jodi Piccault

En väldigt blandad och i några stycken förvånande lista med tanke på vem det är som rekommenderar. Det är roligt att läsa Kings motiveringar och jag måste säga att jag fått en helt annan bild av honom sedan jag börjat läsa artiklar av den här typen som han skrivit.

Jag har läst alla böcker av Michael Robotham och skulle rekommendera vilken som helst av dem. Fast jag tycker nog att man ska börja med den första; The Suspect. Det som bland annat är tilltalande med Robothams böcker är att huvudpersonerna varierar mellan böckerna, de är inte ens olika medlemmar i samma brottsutredande team. Men det finns kopplingar mellan de olika huvudpersonerna och vissa hänger med från bok till bok, om än i mindre roller, vilket ger en slags kontinuitet. Om man inte vill läsa på engelska finns de tre första böckerna redan översatta till svenska från Albert Bonniers Förlag.

För min egen del ska jag se om jag kan hitta de två sista böckerna på Stephen Kings lista.

Skandinavisk brottsvåg

juli 9, 2009 at 9:13 e m | In Blandat, Böcker | Leave a Comment

Nathaniel Rich plöjde igenom nästan 30 skandinaviska deckare under de senaste månaderna. I en artikel i Slate funderar han över hur det kommer sig att världens fredligaste folk skriver de bästa mordhistorierna.

Han har tre olika förklaringar; att kriminallitteratur, framförallt brittisk sådan länge varit enormt populär i Skandinavien. Att skandinavernas pragmatiska läggning skulle vara synnerligen väl lämpad för konstruerandet av invecklade brottsutredningsintriger. Men framförallt tror han det beror på att kriminallitteratur säljer och räknar upp exempel på hur flera av dagens kriminalförfattare bytt inriktning från något som kanske fått bättre kritiskt mottagande men som inte sålt särskilt bra.

If you want your novel to be read abroad, particularly in the English-speaking world, you’d better include a murder. Even if you’ve never heard of a murder actually being committed in your country.

Nöjd med sin egen förklaring till den frågeställningen börjar han sedan fundera kring varför läsarna i så stor utsträckning tagit till sig skandinavisk kriminallitteratur. Det här är i min mening den intressanta delen av artikeln även om han också här försöker tala inte bara för sig själv utan för andra. Trots det tycker jag att han gör intressanta observationer om till exempel Stieg Larssons författande.

Huruvida han har rätt eller inte i sina funderingar törs jag inte uttala mig om, men jag ska iallafall ta med “Flickan som lekte med elden” till stranden och göra ett nytt försök att läsa den. Om jag lyckas ta mig igenom den kanske jag är bättre lämpad att bedöma Nathaniels slutsatser.

Sök det sköna

juli 9, 2009 at 6:42 e m | In Funderingar | 3 Comments

För bara några veckor sedan var det ljuvligt att stiga ut på gården från vårt hus. Precis till vänster om dörren blommade syrener som doftade underbart. Även på resten av gården blommade det i flera olika färger.

Nu när jag kommer ut känns det inte alls lika härligt. Trots att det förstås fortfarande grönskar gör det ihållande regnet och molntäcket att allting känns grått.

Så jag gick på jakt efter något vackert.

Semesterdrömmar

juli 8, 2009 at 11:59 e m | In Funderingar | 3 Comments

Nu har det äntligen börjat kännas som att jag faktiskt har semester och inte kommer att vara tvungen att åka till kontoret när som helst.

Så trots det envist nyckfulla och mestadels gråa och regniga vädret har jag börjat drömma om de ultimata semesterstunderna. Och de ultimata semesterattiraljerna.

Gärna i rosa.

Det får bli en tur på stan imorgon. Bara för att vädret inte vill bete sig som man själv vill behöver man ju inte ge upp på de detaljer man faktiskt kan påverka själv.

semesterdreams

Först grät himlen

juli 7, 2009 at 8:26 e m | In Händelser | Leave a Comment

Och nu sitter jag här i soffan och kan knappt hålla mig för gråt. Redan från början av minnesstunden för Michael Jackson i Staples Center, Los Angeles betonade de som talade att han inte enbart sörjs som en stor artist utan egentligen framförallt som en människa; en son, en far och en vän.

Nästan hela dagen idag har det varit grått och regnigt, och nästan hela dagen minns TV4 Michael Jackson. Jag tycker att det är sorgligt att Michael Jackson har gått ur tiden så ung, även om det första jag tänkte när jag fick veta att han dött var att det kanske var skönt att han fått frid äntligen. För mitt intryck av honom har ändå varit att han var en olycklig människa.

Det går inte att förneka att han hade, som han själv sagt, musiken i sig, och var en exceptionellt talangfull sångare, låtskrivare och dansare. Så det är klart att han förtjänar att bli sörjd och ihågkommen. Och jag är glad att det inte blev någon glaskista som det först sades utan en guldkista precis som för James Brown.

Hittills har det också hållits en hel del gripande tal, men det är något sjukt med en minneshögtid som mest påminner om en show. Där många av artisterna verkar köra med sitt vanliga scenmanér och publikfrieri och publiken jublar och applåderar. Det är som en del av mig bara väntar på att det gyllene kistlocket ska öppnas och Michael Jackson hoppa ut och dansa sin moonwalk.

Och ändå kan jag knappt hålla mig för gråt. För i de rörande talen får jag höra om människan Michael Jackson – om softballturneringar och lek med smällare och Kentucky Fried Chicken-middagar. Och den människan kan jag sörja. Och jag kan känna sorg för hans barn som förlorat sin far så unga och hoppas att de trots allt växer upp till harmoniska och verklighetsförankrade männniskor.

Vila i frid, Michael Jackson.

Water feature

juli 6, 2009 at 9:38 f m | In Funderingar | Leave a Comment

Jag har ju bott ett år i London. Jag skulle önska att jag kunde säga att jag inte alls såg på TV under det året, men trots att jag tycker att jag hann uppleva en hel del “live-London” blev det en hel del TV också.

Britterna är minst lika förtjusta i heminredningsprogram som vi är, men de nöjer sig inte med att fixa till insidan på sina bostäder. Det fanns minst lika många trädgårdsprogram som inredningsprogram.

En del handlade framförallt om växter och plantering, men vissa var riktig trädgårdsarkitektur där det kunde ingå byggnation av till exempel hus som löpte på spår och kunde flyttas från ena delen av trädgården till den andra.

Men det jag framförallt lärde mig var att britter gillar “water features”. Varje trädgård med självaktning ska tydligen ha en dylik. Det behöver inte alltid vara en regelrätt fontän, det kunde lika gärna vara en minidamm, men det tycktes mig ändå som att de gärna ville höra ljudet av strilande eller porlande vatten.

Vatteninstallationer kunde också förekomma inomhus, framförallt i offentliga miljöer. Och hemskt gärna i skönhetssalonger. Eller spas som de tydligen skulle kallas även om den enda vattenanläggningen som fanns var just den lilla vatteninstallationen.

Det ska visst vara väldigt avkopplande med ljudet av vatten. Men igårmorse och nu igen låter det som att jag har min egen vatteninstallation här i vardagsrummet. Det är ett av mina element som verkar gå igenom en identitetskris och jag kan inte påstå, även om det tack och lov inte finns något synligt vatten, att ljudet har någon avstressande effekt på mig.

Tvärtom gör det mig lite nervös. Igår upphörde ljudet innan jag hunnit bli nervös nog att ringa pappa, men idag låter det alltså igen.  Det ska bli skönt när Steven kommer hem – han är ju karl och vet säkert vad det beror på och vad, om något, man måste göra.

Tills dess tror jag att jag ska luta mig tillbaka, sluta ögonen och låtsas att jag sitter i solen vid Fontana di Trevi. Jag har ju semester – det är min skyldighet att slappa och dagdrömma.

Killer Weekend av Ridley Pearson

juli 5, 2009 at 5:11 e m | In Böcker, Författare P, Ridley Pearson | Leave a Comment

killerweekendÄnda sedan 1936 har Sun Valley, Idaho varit en populär skidort. Men Sun Valley har en fantastisk natur och alla fyra årstiderna har sin charm här. Endast 1448 personer är mantalsskrivna där, men många av USAs rika och berömda har ett fritidsboende där.

Den framgångsrika politikern Elizabeth Shaler från New York har sedan länge haft ett litet hus i Sun Valley. För åtta år sedan räddade den nuvarande sheriffen Walt Fleming henne från en knivattack. Den här helgen är han tillsammans med Secret Service, FBI och privatanställda säkerhetsmän ansvarig för hennes säkerhet. Biljonären Patrick Cutter anordnar en stor media- och kommunikationskonferens där hon ska vara huvudtalare och annonsera sin kanditatur för presidentposten.

Redan tidigare har det förekommit hot mot Liz Shaler och nu har man uppsnappat ett som man uppfattar som trovärdigt. Walt Fleming får information som gör att han anser hotet synnerligen allvarligt och han försöker få informera Liz om det som hänt, men motarbetas av de övriga säkerhetstjänsterna vilka gärna vill tillgodose Cutters behov av att Shaler kvarstår som huvudtalare för konferensen.

————————-

Ridley Pearson har tidigare skrivit en serie om nio böcker om polisdetektiven Lou Boldt och polispsykologen Daphne Matthews i Seattle, Washington. Jag har läst alla böckerna och även om de variera något i kvalitet har jag på det hela taget tyckt mycket om dem. Därför blev jag glad när jag såg att det fanns en ny bok ute av Ridley Pearson.

Trots det, eller kanske på grund av mina höga förväntningar kände jag i början nästan ett motstånd mot den här boken; handlingen kändes väldigt amerikansk – en hotbild mot en presidentkandidat, konkurrerande säkerhetsdetaljer som helt säkert skulle sätta krokben för varandra snarare än att hjälpa varandra och superrika människor med småaktiga behov och hämndbegär.

Boken påminner i stilen om böcker av till exempel David Baldacci och använder sig av greppet att låta delar av boken vara i Sheriff Walt Flemings perspektiv men även andra karaktärers perspektiv återges, däribland attentatsmannen. Det är ett grepp som jag kan känna mig tveksam till eftersom man ibland får veta för mycket för att spänningen ska bibehållas och ibland känner sig medvetet vilseledd. Ridley Pearson hanterar det dock väl i den här boken.

Ganska snart är jag fast i boken. Det är en spänningsthriller, och man kan läsa den snabbt för att få veta hur det ska gå. Men den är också uppbyggd så att jag kan samla ledtrådar och själv börja misstänka precis hur infernalisk attentatsmannens plan är samt lösningen på ett flertal andra problem som uppstår i boken.

Jag rekommenderar den här boken som en bra underhållningsbok och själv kommer jag att läsa de följande böckerna i samma serie eftersom jag är nyfiken på att se hur Pearson kommer att utveckla sina huvudkaraktärer. Speciellt eftersom Walt Fleming är namngiven efter den verklige sheriffen i Blaine County, Idaho.

Ridley Pearsons officiella hemsida

Wikipedias sida om Sun Valley

Imse Vimse väder

juli 4, 2009 at 11:48 e m | In Funderingar, Väder | Leave a Comment

För att snabbt komma in i semesterläge har jag tvingat mig själv att vara latare än latast idag. Jag hämtade ut ett av paketen från Amazon igår och idag har jag läst ut min första semesterbok.

Efter att jag läst ut boken tänkte jag nog att jag kanske skulle ge mig ut någonstans men då blev vädret lika nyckfullt som i visan om den stackars spindeln. Först var det soligt och så plötsligt vräkte regnet ner. Och då menar jag verkligen vräkte ner, jag tror inte jag kan få sånt tryck i min dusch som det regnet hade. Åskade och blixtrade gjorde det också.

Jag tände lampor och kurade upp mig soffan och funderade på vad jag ska läsa härnest. Vädret kändes som en bra ursäkt att stanna hemma och mysa. Och lika plötsligt blev det soligt igen. Men då hade jag tappat lusten att ge mig iväg någonstans.

Det låter kanske inte som någon särskilt upphetsande dag, men jag är nöjd med min första semesterdag och ser särskilt fram emot måndag då jag inte ska gå till jobbet utan fortsätta vara lat.

Fast inte helt lat, vi har en del projekt vi ska ta tag i den här veckan när vi är hemma i Stockholm. Men det är projekt som ska framskrida i maklig takt – först och främst ska jag göra allt för att känna mig fri och ledig.

Far Cry av John Harvey

juli 3, 2009 at 11:39 e m | In Böcker, Författare H, John Harvey | Leave a Comment

farcryEfter mycket tjat låter Ruth Pierce sig övertalas att låta sin dotter följa med bästa vännen och hennes familj på campingsemester. Under tiden åker Ruth och hennes man Simon på en romantisk resa till Frankrike. Men så försvinner deras dotter och allting förändras.

Ruth och Simon hanterar sorgen på olika sätt och deras äktenskap håller inte. Ruth bygger långsamt upp sitt liv på nytt, gifter om sig med Andrew och får en andra dotter, Beatrice. Ingen skulle väl kunna tro att livet skulle vara så grymt att historien skulle upprepa sig, men även Beatrice försvinner och Ruth kastas in i samma mardröm ännu en gång.

Polisdetektiv Will Grayson och hans partner Helen Walker leder undersökningen som länge hotar att förbli oavklarad. Will är fixerad vid en nyligen frisläppt pedofil, en man som avtjänat ett flerårigt straff för  bortrövande och övergrepp av en ung flicka. Helen vill hålla ett mer öppet sinne, men störs av det komplicerade förhållande hon inlett med en gift kollega.

———————————–

Det här är den andra boken med Will Grayson och Helen Walker som huvudpersoner. Även om det känns lite fel att kalla dem huvudpersoner, i Harveys böcker är det lika mycket andra karaktärer som är huvudpersoner. I den här boken är det Ruth vi som läsare får följa närmast.

Genom Ruth får vi genomleva en förälders värsta mardröm. Följa hennes kamp att leva ett normalt liv och, ännu svårare, låta sin andra dotter leva ett normalt liv. När även Beatrice försvinner undrar även vi hur Ruth ska klara av det utan att förlora förståndet.

Till skillnad från många andra manliga polisdetektiver i böckernas värld är Will Grayson inte ensamstående med en nedbrytande livsstil. Will är gift och har två små barn. Hans arbete går ut över hans familj både på så sätt att han är borta mycket som genom att hans frustration ges uttryck i dåligt humör som drabbar dem. Men på det hela taget lever han i en lycklig relation.

Mer komplicerat är förhållandet mellan Helen Walker och Will Grayson. Helen är singel och går från förhållande till förhållande, något som Will ogillar. Framförallt är han kritisk till hennes senaste förhållande med en gift kollega. Som kollegor respekterar, kompletterar och utmanar de dock varandra vilket gör dem till ett framgångsrikt team. Men Helen är ambitiös och kanske inte känner sig nöjd att stanna på den position hon nu befinner sig.

Jag tyckte om den här boken. Det är en kompetent och väl skriven polisroman, men samtidigt dyker den lite djupare än många andra. Jag tvingas ta in svåra sorger och ta ställning till problem som saknar uppenbar lösning. Är Will bara fördomsfull i sin fixering vid Mitchell Roberts? Han har ju avtjänat sitt straff för något som inte kunnat bevisas vara något annat än en engångsföreteelse och borde han då inte få leva sitt liv ifred?

Stundtals känns det som att utredningen inte gör några framsteg, men dels känns utredningsarbetet logiskt och dels innehåller boken så mycket mer än själva utredningen att jag ändå aldrig frestas att lägga den ifrån mig. Framförallt måste jag ju få veta hur det ska gå för Beatrice och följdaktligen Ruth.

Jag rekommenderar gärna den här boken. Det är dock inte min favoritbok av John Harvey utan det måste vara In a True Light. Jag tycker också mycket om hans serie om den pensionerade polisen Frank Elder; Flesh and Blood (2004), Ash and Bone (2005) och Darkness and Light (2006).

John Harveys officella hemsida. För närvarande inte så innehållsrik som man skulle kunna önska eftersom de jobbar med en ny design.

John Harveys blogg.

Minotaur ger ut Frank Elder-serien av John Harvey på svenska

Blixtar och dunder

juli 3, 2009 at 10:15 e m | In Funderingar, Väder | 2 Comments

Att det var min sista dag på jobbet innan semestern firades med regn, blixtar och dunder. Men tyvärr inga magiska under utan bara hårt arbete.

Men så fick jag också gjort allt jag föresatt mig att få färdigt innan jag slutade. Det känns skönt.

Och det känns också skönt att det är svalare. Jag tycker till och med att det är mysigt att det regnar även om jag naturligtvis hoppats på bra väder till semestern. Men med fyra veckors semester framför mig kan jag nog hoppas på perioder med bra väder även om det regnar just ikväll.

Nästa sida »

Blogga med WordPress.com. | Theme: Pool by Borja Fernandez.
Entries and comments feeds.