Småkaksbak

december 20, 2014 kl. 10:34 e m | Publicerat i Funderingar, Vänner | Lämna en kommentar

I kväll har jag bakat.

Eller bakat och bakat…

Jag har mycket förtjänstfullt öppnat en styck syltburk, ställt ut 60 stycken formar på plåtar, flyttat färdiggräddade kakor från en varm plåt till ett avsvalningsrack och förslutit en styck förvaringslåda.

Det är ett stort steg framåt för mig i småkaksbaksammanhang.

Dessutom har jag fått umgås med mycket trevliga människor, pratat och skrattat, ätit goda tapas, provsmakat nybakta kakor och julgodis och druckit vin.

Och fått en goodiebag med mig hem.

En mycket fin kväll.

Tydligen finns det någon slags regel att man inte bör blogga om man inte är helt nykter.

Så det är väl bäst att jag inte skriver mer nu.

Är det dags nu då?

december 19, 2014 kl. 7:46 e m | Publicerat i Funderingar | 3 kommentarer

Jag förstod att det var för tidigt att önska trevlig helg i tisdags morse.

Men nu är det väl ändå dags?

Hade pappa inte ringt hade jag säkert fortfarande sovit tungt i soffan.

Såsom traditionen påbjuder en fredagskväll.

Inte konstigt att jag förblir singel.

Jag är troligen världens tristaste människa.

Bara jobba och sitta hemma i soffan.

Men just nu orkar jag inget annat.

Det doftar iallafall jul här hemma.

Alltid något.

Hoppas ni får en fin fredagskväll och en trevlig helg.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/6a5/4414773/files/2014/12/img_8690.jpg

Kan inte sluta, måste sluta

december 18, 2014 kl. 10:14 e m | Publicerat i Funderingar | 6 kommentarer

Det är som om jag inte kan sluta äta just nu.

Jag äter allt.

Mat, godis… Allt som sätts fram äter jag.

Och jag köper hem dumheter själv.

Jag måste sluta.

Jag har kämpat alldeles för hårt för att nå hit och jag vill inte halka tillbaka.

Men jag kan inte sluta äta.

Just nu ligger det två jumbopåsar med pinfärska skumtomtar i köket och ropar mitt namn.

Jag försöker säga till mig själv att det får räcka att jag har tomtar på loftet och att jag inte behöver några i magen också.

Men tomtarna på loftet menar att finns det hjärterum finns det stjärterum.

Det finns en viss logik i det resonemanget.

Och ju fler tomtar jag stoppar i mig desto större blir ju stjärten.

Fast det kanske inte var så de menade.

Plus minus noll fast minus ändå

december 18, 2014 kl. 1:49 e m | Publicerat i Funderingar, Parkering | 2 kommentarer

Vilken konstig morgon.

Efter att ha stigit upp löjligt tidigt — med mina mått mätt naturligtvis — två dagar i rad försov jag mig i morse.

Vilket inte var så farligt eftersom det enda livsviktiga var att jag var i bilen senast nio.

Och det såg jag ut att hinna.

Men precis när jag ska gå ut genom dörren lyckas jag ha ner en lampa så att den går sönder.

Sedan precis när jag ska kliva in i hissen ringde telefon och eftersom mottagningen i hissen är si och så blev jag stående medan samtalet varade.

Så klockan var säker 9:07 när jag äntligen har bilen inom synhåll, ett par hundra meter bort.

Och då står förstås en parkeringsvakt där och fotograferar och skriver och har sig för att ge mig en p-bot.

Jag låser upp bilen på håll så att den blinkar men det verkar han inte bry sig om så jag får spurta och med andfådd stämma annonsera att jag genast ska flytta på bilen.

Jaha, men då fick du rutan rengjord från snö iallafall, sa han och jag slapp böter.

Vilken lättnad!

Så lättad blev jag att jag inte ens blev irriterad över att jag fick leta p-plats i över tjugo minuter där jag skulle vara på möte.

Speciellt inte eftersom jag till slut hittade en laglig plats.

Eller det var vad jag trodde iallafall.

För när jag kom ut från mitt möte hade jag lyckats få parkeringsböter trots allt.

Jag stod tydligen bara sex meter från korsande gångbana och det ska vara tio.

Att den lilla vägsnutt jag stod på var en liten återvändsgränd utan någon annan trafik än de parkerade bilarna där spelade ingen roll.

Först sparade jag pengar och sedan åkte jag på en utgift ändå så på sätt och vis kan man tycka att jag hamnade på plus minus noll.

Men det känns som ganska mycket minus ändå.

1 000 kronor minus närmare bestämt.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/6a5/4414773/files/2014/12/img_8679.jpg

Inte som planerat

december 17, 2014 kl. 6:50 e m | Publicerat i Funderingar | Lämna en kommentar

När jag nu var bokad på ett flyg hem från Köpenhamn redan klockan 15:15 hade jag ju inte förväntat mig att klockan skulle hinna bli 18 innan jag äntligen var hemma.

Jag hade trott att jag skulle hinna göra några ärenden när jag kommit hem.

Men nu är jag alldeles för trött för något annat än soffhäng.

Fast det kunde ha varit värre.

En av kollegorna skulle hem för att fira sin sons födelsedag.

Och sånt är det ju riktigt illa att vara sen till.

Mina ärenden kan jag göra en annan dag, men födelsedag är det minsann bara en dag om året.

För de flesta iallafall.

Trodde ni att jag skämtade?

december 17, 2014 kl. 10:13 f m | Publicerat i Funderingar | 2 kommentarer

Om det nu skulle vara så att ni tror att jag bara skämtade om att jag stod under misteln kommer här bildbevis.

Sedan kan det ju ändå vara så att jag bara stod där tillräckligt länge för att vara med på bild.

Och inte alls pussades med främmande, stiliga danskar.

Men man vet ju inte.

Inte helt säkert.

Allt är ju möjligt.

Sägs det.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/6a5/4414773/files/2014/12/img_8659.jpg

Tivoli och annat kul

december 16, 2014 kl. 11:20 e m | Publicerat i Funderingar, Händelser, Jobb | 6 kommentarer

I dag vaknade jag redan klockan 04:45.

Femton minuter innan väckarklockan skulle ringa och jag borde kliva upp.

Att gå upp redan klockan fem på morgonen tycker jag inte är så kul.

Men jag beter mig ganska roligt när jag gjort det.

Som att jag glatt önskade taxichauffören trevlig helg när han släppt av mig vid kontoret här i Köpenhamn.

Jag kände på mig att det var något galet med den hälsningen men det tog ett tag innan jag kom ihåg att det bara var tisdag och alltså ganska långt kvar till helgen.

Trots detta uppenbara hjärnsläpp hade vi ett mycket produktivt möte.

Kanske delvis tack vare den jumbopåse med juleskum som jag köpte med från Arlanda.

Till kvällen kom så belöningen för den tidiga morgonen och en dags hårt arbete; vi for in till Tivoli.

Jultivoli är så fint! Men kallt!

Vi promenerade runt lite och några av oss åkte något som hette Demonen.

Sedan njöt vi god mat på en varm restaurang, drack champagne för att spara vatten, pratade och skrattade och hade allmänt trevligt.

Innan det var dags att åka tillbaka till hotellet stod jag en stund under en mistel och väntade på att bli kysst.

Men det som händer på Tivoli stannar på Tivoli så jag säger bara att jag redan vill åka tillbaka.

Och nästa gång ska jag åka Demonen.

Om jag börjar med att dricka champagne tror jag att jag törs.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/6a5/4414773/files/2014/12/img_8656.jpg

Vi förtjänar att vara lyckliga

december 15, 2014 kl. 10:56 e m | Publicerat i Bloggar, Funderingar, Vänner | 6 kommentarer

I dag förbättrade jag mitt humör betydligt.

Jag fick nämligen tillbringa kvällen med två kloka, roliga, snälla och omtänksamma bloggkompisar; Spader Madame och I will not keep calm…

Vi dryftade allehanda ämnen och enades om att vi ju faktiskt förtjänar att vara lyckliga.

Och att från och med nu tänker vi se till att påminna oss själva om det så ofta vi kan.

Bloggkompisar är verkligen en synnerligen bra uppfinning och på väggen där vi var fanns en tavla med ett budskap jag skickar till alla mina bloggvänner.

Jag skulle hänga med er allihopa hela tiden om det gick.

Men nu måste jag gå och lägga mig för i morgon måste jag upp tidigt och flyga till Köpenhamn.

Love you!

Borttappat och upphittat

december 13, 2014 kl. 8:53 e m | Publicerat i Funderingar | 5 kommentarer

Borttappat: Sugen och kontrollen.
Upphittat: Lite julkänsla.

IMG_8624.JPG

Men lite fint är det

december 12, 2014 kl. 8:33 e m | Publicerat i Funderingar, Händelser, Jobb | 3 kommentarer

På mitt jobb ordnar de Luciatåg varje år.

Inte så att det är Luciaval bland de anställda eller så.

Nej, det är musikklasser från en skola i närheten som kommer och bjuder på skönsång och julstämning.

Fast det där med skönsången är det ibland lite si och så.

Speciellt bland stjärngossarna som mest verkar mumla lite.

Men i dag var det ändå mest vackert.

De hade bland annat en kvinnlig — ja, inte mer än en flicka faktiskt — solist som sjöng O helga natt så att håren nästan reste sig på kroppen.

Det var faktiskt inte förrän jag började på det här jobbet som jag insåg hur mycket jag saknat Luciafirandet.

Lucia signalerar att julen närmar sig på riktigt och väcker upp helghumöret.

Sedan var jag förstås tvungen att gå och hålla ett telefonmöte innan jag fick åka hem.

Men lite av känslan sitter kvar.

Kanske ska jag lussa för mig själv i morgon bitti.

För det är ju faktiskt i morgon som är den riktiga Luciadagen.

IMG_8591

Nästa sida »

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com. | Pool-temat.
Entries och kommentarer feeds.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.