Kate Reader Diversifierad

Bad Moon on the Rise av Katy Munger

november 14, 2009 at 12:08 f m | In Böcker, Författare M, Katy Munger | 1 Comment

Officiellt är inte Casey Jones privatdetektiv. Eftersom hon suttit i fängelse kan hon inte få någon licens att verka som privatdetektiv. Så hon arbetar för Bobby D med att spåra de som han garanterat borgen för som sedan inte dykt upp till sina rättegångar.

Det har ibland blivit mer komplicerat än förväntat och eftersom Casey ändå lyckats har hon fått ett rykte som någon att vända sig till för att hitta en försvunnen person. Och nu vill Corndog Sally att hon ska hitta hennes dotterson Trey. I sitt sökande hittar Casey kopplingar mellan Trey och en av hennes käraste vänner.

Nu är fallet personligt och Casey är till och med beredd att tillbringa en tid i fängelse för att försöka lista ut vad som egentligen hände Treys mamma i förhoppningen att det ska leda henne till Trey. Snart vet hon inte längre om den hon förälskat sig i går att lite på och om hon kommer att hitta Trey innan det är för sent.

————————-

Casey Jones är en storvuxen, blekt blondin med dåliga erfarenheter från barndomen och av män. Hon är stark, envis och smart. Hon har några vänner hon litar på men har svårt att släppa någon riktigt nära.

Hon är också något så ovanligt som en kvinnlig huvudperson i en kriminalroman som jag faktiskt kan relatera till. Hon är konsekvent i sitt agerande; hon gör inte plötsligt något onödigt dumdristigt och det är lika ofta hon som räddar situationen som någon av hennes manliga vänner.

Men trots att hon är smart och tuff är hon också kvinnlig. Hon har medkänsla och reagerar på sin omvärld och händelser på ett trovärdigt sätt.

Bad Moon on the Rise är den sjätte boken om Casey Jones. Trots att det är åtta år sedan den förra uppfyller den alla mina förhoppningar om en ny Casey Jones-bok. Casey är sig lik, humorn finns kvar liksom det snabba tempot. Historien är väl genomtänkt och bjuder på insikt i många olika människotyper.

Man bör inte vara pryd om man ska läsa någon av böckerna om Casey Jones, och tyvärr finns de inte översatta till svenska, men jag rekommenderar helhjärtat hela den här serien. Den är som det bästa ur Janet Evanovichs och Sue Graftons böcker kombinerat.

Katy Mungers officiella hemsida

Mer än två gånger i minuten

november 13, 2009 at 9:29 e m | In Funderingar, Hälsa | 5 Comments

snarkanalysnatt Något jag längtade efter under alla de år jag var singel var att få somna och vakna med någon. Så när det visade sig att Steven snarkade så mycket att det var omöjligt blev jag förstås besviken.

Steven lovade väldigt tidigt att han skulle gå till doktorn för att se om det gick att göra något åt snarkningen. Förra nyår när vi varit tillsammans 1 1/2 år och han fortfarande inte kommit iväg gav jag honom en morot och ett ultimatum.

Om han kom iväg till doktorn innan påsk skulle han få en motorcykelkörkortsutbildning av mig. Hade han inte bokat en läkartid innan midsommar fick han skaffa någon annanstans att bo.

Han klarade den senare tidsgränsen med nöd och näppe och hade sitt första läkarbesök i slutet av juli. Den remiss han fick till Öron-Näsa-Hals-kliniken ledde slutligen till ett läkarbesök där igår.

Så igårkväll innan han skulle gå och lägga sig kopplade han ihop sig med någon slags sömnanalysdator. Sedan var det tillbaka till läkaren i morse för att få veta resultatet.

I genomsnitt hade han haft, och då tyckte han att han sovit gott inatt, 160 andningsuppehåll per timme. Det är mer än 2 andningsuppehåll per minut.

Det gav honom en syresättning av blodet på 68 %. Normalt ska man ha 95 – 100 %. Läkaren sa att det var tur att han hade ett så starkt hjärta som orkade kompensera med en högre hjärtfrekvens.

Lösningen på detta kommer inte att bli som jag trodde någon operation. Istället kommer jag att få sova med den maskerade mannen. Tydligen kommer han att vara så tyst då att jag kommer att väcka honom för att kontrollera att han inte är död. Sa doktorn alltså.

Så nu ser jag fram emot kvälls- och morgonmys. Och hoppas att han inte blir så tyst och utvilad att han börjar tycka att jag snarkar så att han inte kan sova och skickar iväg mig på snarkutredning.

Fredagen den 13:e i förskott

november 12, 2009 at 5:21 e m | In Funderingar, Händelser, Jobb, Parkering | 5 Comments

Jag var tvungen att vara lite tidigare än vanligt på jobbet idag för ett möte. Egentligen inte särskilt tidigt, men jag var trött och det var fortfarande dunkelt ute när jag klev ut på gatan.

Det krävdes lite eftertanke innan jag mindes var jag parkerat bilen igår. Vi har både ”på tvären”- och ”längs med”-platser på min gata. Jag hade ställt mig på den ”på tvären”-plats som var först i en sektion av sådana.

Trött och stressad som jag var registrerade jag visserligen att en rejält smutsig vit bil hade parkerat längs med gatan nedanför min bil. Den bilens bakdel stod ganska när min förardörr, men jag tänkte inte mer på det utan hoppade in i bilen och for iväg till kontoret.

På lunchen skulle jag och några kollegor åka till Täby Centrum. Vi skulle ta min bil, om två av tre i sällskapet har tjänstebil tar man förstås den tredjes bil. Och där i solljuset var det plågsamt uppenbart att jag fått en ful buckla på förardörren.

Det ser ut som om någon med dragkrok backat in i min bil i full fart. Bucklan är djupast och mest markant längst ned, men hela höjden av dörren är påverkad. Jag är ledsen och arg.

Och som vanligt undrar jag varför jag blir förvånad över att någon kan orsaka en sådan skada på någon annans bil och inte lämna en lapp med kontaktuppgifter. Jag måste lära mig att alltför många människor verkar sakna samvete.

Sedan är det förstås så att om man redan är lite ledsen och arg måste saker fortsätta gå på tok. Saker som man normalt skulle ta med en axelryckning men som blir i det närmaste outhärdliga i det läget.

Jag hade ju installerat Office 2007 på morgonen och börjat arbeta i det. Nog är det annorlunda än tidigare, och en sådan enkel sak som att göra några diagram i Excel och få dem att se ut som jag ville tog kanske tre gånger längre tid än normalt.

Men det var roligt, och uppenbart att när jag väl lärt mig alla möjligheter kommer jag både kunna göra rapporter snabbare och få dem snyggare än förut.

Åtminstone var det roligt ända tills först PowerPoint kraschade och sedan Excel. Efter det hade jag plötsligt både det gamla Officepaketet och det nya. Det gamla saknade flera funktioner som det tidigare haft, och det nya saknade våra företagsmallar och betedde sig konstigt.

Naturligtvis gick det inte att få tag i någon på IT-support heller. Så jag åkte hem. Det gick iallafall utan missöden. Men jag är inte riktigt säker på om jag ska våga mig utanför dörren imorgon när det är fredagen den 13:e på riktigt.

Testpilot

november 11, 2009 at 11:18 e m | In Funderingar, Jobb | 5 Comments

Det finns tydligen inga gränser för hur spännande mitt liv kan bli. Nyligen fick jag en förfrågan om jag ville bli testpilot.

För ett ögonblick tillät jag mig att sväva ut i dagdrömmar om snygga unga män i vita uniformer, ett spännande jobb högt upp i det blå, och våghalsiga övningar i överljudsfart.

Men i själva verket handlade det bara om att vi äntligen ska få Microsoft Office 2007 på jobbet. Innan man släpper det till samtliga vill man ha några som testar att gå över eftersom gränssnittet tydligen ändras ganska radikalt.

Jag antar att idén är att vi ska rapportera vari svårigheterna ligger så att de kan anpassa information och eventuell utbildning inför den stora massans övergång.

Fast jag undrar om det verkligen kommer att fungera. Vi som är utvalda som testpiloter är sådana användare som har lätt för att ta till oss nya programvaror. Som till stor del byggt upp våra it-färdigheter på egen hand genom att söka tips på Google och olika användarfora. Det vi kommer uppleva som problematiskt är antagligen inte samma saker som kommer att störa den typ av användare som vill att allt bara ska fungera.

Men det är ju inte mitt problem. Mitt problem är att under en av de mest stressiga perioderna på jobbet ska jag börja arbeta utan mina specialanpassade verktygsfält och istället ha något som visst kallas The Ribbon. Jag har inte tagit steget och installerat ännu, men jag har tjuvkikat på en och annan demo på internet.

Och faktum är att det inte känns som något problem faktiskt. Det ska bli roligt och spännande. Kanske inte lika spännande som att försöka bli stridspilot. Men jag tänker ge allt för att bli företagets Excel 2007 Top Gun. Jag kanske till och med kommer att sjunga ”You’ve lost that loving feeling” för IT-supporten. Det fungerade ju för Tom Cruise.

Berättelse om Herr Roos av Håkan Nesser

november 10, 2009 at 11:09 e m | In Böcker, Författare N, Håkan Nesser | 2 Comments

Ante Valdemar Roos trivs inte så bra med sitt liv. Arbetet har blivit slentrian och han känner ingen gemenskap med sin fru och hennes två döttrar. Han tänker ofta på sin far som tog sitt liv och det han sa under en skogspromenad: ”Det blir aldrig bättre än så här”.

Precis som sin far har Valdemar lämnat in en tipskupong varje vecka och när han plötsligt vinner över två miljoner säger han upp sig från sitt jobb och köper ett litet torp i skogen. Inget av det här berättar han för sin familj utan åker hemifrån i vanlig tid varje dag.

På vardagarna lever han ett nytt liv med sig själv, promenerar i skogen, tar en tupplur i stugan och för anteckningsbok över sina tankar. På kvällarna och helgerna åker han hem till sin familj. När han oväntat möter någon som han faktiskt kan kommunicera med förändras hans liv ännu mer drastiskt.

Herr Roos som alla tidigare betraktat som lika intressant som ett glas ljummet vatten blir föremål för polisens intresse och hans bild hamnar i tidningarna.

————————-

På sätt och vis upplevde jag den här boken som två böcker. Största delen av boken handlar om utanförskap och krishantering. Den är skriven med medkänsla och jag upplever den som ganska sorglig och gripande. När Herr Roos äntligen får in någon i sitt liv som han vill dela sitt liv och sina tankar med, någon som också tycks få ut något av att umgås med honom och inte bara klagar på honom, och den samvaron hotas vet han inte hur han ska bete sig. Jag hoppas förstås att berättelsen ska få ett lyckligt slut men känner hela tiden oron att det troligen inte kan bli så.

Så för mig var inslagen om Gunnar Barbarotti välkomna. Jag hade glömt att dialogen mellan honom och hans kollegor, framförallt med Eva Backman var så rapp och rolig. Barbarotti är för mig också beviset på att en lycklig huvudkaraktär kan vara intressant. Han har problem i sitt liv som de flesta andra; ett hus som måste renoveras, barn som stökar och nu en svåger som visserligen är ovärderlig i renoveringsarbetet men med en irriterande förkärlek för att kommentera tillståndet i omvärlden.

Det är problem som jag känner igen, som förekommer runt omkring oss alla. Och de tillåts inte ta över någons liv, och även om Marianne ifrågasätter Barbarottis starka engagemang i fallet Herr Roos tar hans arbete inte på något sätt över hans liv.

Jag är personligen väldigt förtjust i Håkan Nessers sätt att skriva. Han har ett rikt språk med ett stundtals något gammaldags vokabulär. Trots det kan han också ge moderna referenser och spegla samtiden på ett trovärdigt sätt. Jag tycker också om att böckerna genomsyras av empati och människokännedom.

Jag rekommenderar den här boken till alla som vill läsa en bra bok om livets outgrundlighet och mänskliga relationer.

Håkan Nessers hemsida

Udda mänskliga beteenden

november 9, 2009 at 9:58 e m | In Funderingar | 7 Comments

Det är kanske inte så extremt udda. Jag har sett det lite då och då.

Framförallt är det män som gör det. De sitter med tån i golvet och låter sitt ben liksom guppa upp och ner.

Jag blir alltid distraherad och rastlös när någon gör så.

Oftast tycker jag att det brukar vara yngre män som gör det.

Men idag när jag satt i ett heldagsmöte var det en man i 50-årsåldern som lät inte bara ett utan båda sina ben guppa på det sättet. Hela tiden.

Inget stillsamt upp och ned heller utan i en takt så snabb att jag inte ens kan komma på någon låt som går i så snabb takt. Och då har jag funderat igenom en massa punklåtar.

Som grädde på moset höll han då och då handen innanför byxlinningen.

Jag hoppas verkligen det var skönt för honom. För jag blev bara ofokuserad och irriterad.

Blinka lilla stjärna

november 9, 2009 at 8:06 e m | In Funderingar | 2 Comments

Jag minns inte riktigt vad vi pratade om, men jag sa väl något om att jag numera tvättar händerna så ofta jag kan.

star1 En kollega som arbetat som sjuksköterska frågade om jag sjöng ”Blinka lilla stjärna” också.

Det gjorde jag inte.

- Ska man det? undrade jag.

- De säger det, svarade hon.

Så nu sjunger jag ”Blinka lilla stjärna” varje gång jag tvättar händerna.

Och mitt problem är inte att jag sjunger när jag tvättar händerna. För om sanningen ska fram sjunger jag inte högt, utan bara inne i huvudet.

Nej, mitt problem är att jag börjar bli less på ”Blinka lilla stjärna”. Jag drar igenom den snabbare och snabbare på grund av det och tror att själva poängen med att jag skulle sjunga den gått förlorad.

Jag behöver en ny tvätta händerna-låt i lämplig längd helt enkelt.

Så blir släkten tjock

november 8, 2009 at 10:48 e m | In Familj, Funderingar | 5 Comments

Två kvällar i rad har jag blivit bortskämd med utsökta middagar tillagade av min mamma.

I lördags kväll var vi hos min morbror. Han har nu kommit i ordning i sin nya lägenhet och ville tacka de som hjälpt honom med flytten med en middag.

Hela dagen hade ju varit genomgrå så det var härligt att komma in från den mörka kvällen till en brasa i den öppna spisen och levande ljus överallt.

Trevligt sällskap och god mat på det gjorde det hela till en perfekt kväll. Och en perfekt kväll hade räckt alldeles utmärkt för en helg.

Men idag var det ju Fars Dag så hela familjen samlades hemma hos pappa och mamma. De har ingen öppen spis, men det fanns rikligt med levande ljus.

Mamma hade som vanligt dukat vackert och bjöd på mycket god mat. Jag tycker verkligen att det är härligt att umgås med min familj, men det är ändå tur att det inte händer varje kväll, varje helg. Då skulle jag bli ännu tjockare än jag redan är.

Jag försökte kompensera matintaget med upprepade lyft av liten pojke. Han tyckte det var roligt, och jag med. Men jag orkade nog inte tillräckligt många lyft för att verkligen få någon effekt.

Mersmak får jag däremot alltid av att umgås med familjen. Framförallt skulle jag vilja umgås mycket mer med syskonbarnen. Men först måste jag vila mig lite. Jag har känt mig helt utmattad hela helgen och nu längtar jag efter sängen.

Goda grannar

november 7, 2009 at 9:55 f m | In Funderingar | 2 Comments

I torsdagskväll hade vi möte med bostadsrättsföreningens styrelse. Mötet i sig är inget att berätta om. Vi var inte så många så det blev ett riktigt effektivt möte som inte ens tog två timmar.

Men det fick mig att fundera på det här med grannar. En av de andra medlemmarna i styrelsen är nämligen han som bor i lägenheten precis under min. Och han berättade att de fått sin baby. För sju veckor sedan.

Jag såg inte hans fru en enda gång medan hon var gravid så att det syntes. Och jag har inte sett henne sedan bebisen kom.

Och en annan granne i min trappuppgång som har bott här sedan precis innan sommaren hade lämnat in ett ärende för styrelsen att bedöma. Jag insåg att jag inte har en aning om hur hon ser ut.

Det är inte det att jag skulle vilja att mitt liv var som i Svenska Hjärtan eller det australiensiska Neighbours (även om det fanns en tid när jag tyckte att Jason Donovan var en riktig läckerbit).

Men det skulle ändå vara trevligt att åtminstone veta hur alla i min trappuppgång ser ut. Kanske till och med kunna deras namn.

Och som vanligt undrar jag om det är jag som inte bjuder till ordentligt. Jag tror att mina föräldrar bjöd hem sina nya grannar när de flyttade till lägenhet.

Problemet är att i vår fastighet flyttar folk ut och in hela tiden. Jag skulle vara tvungen att ha grannbjudningar titt som tätt.

Jag tror jag ska ge upp den idén och istället ta mig i kragen och bjuda hem mina vänner lite oftare. Jag får nöja mig med att prata med grannarna allteftersom jag stöter på dem i tvättstugan.

Här lånar man ändå inte socker av grannarna. Det finns ett dygnet-runt-öppet 7-11 bara några minuter bort.