Varför är det så svårt?

oktober 25, 2014 kl. 10:55 e m | Publicerat i Funderingar | Lämna en kommentar

Det verkar så enkelt.

I teorin.

Men det är inte bara sorgen i att släppa någon man faktiskt tycker om.

Det är det komplexa i att jämföra alla andra med någon som blir ett ideal kanske just för att jag egentligen vet för lite.

Men vissa saker kan man ju inte påverka.

If he's dumb enough to walk away, be smart enough to let him go.

Inte min sorts humor

oktober 25, 2014 kl. 7:08 f m | Publicerat i Funderingar | Lämna en kommentar

Ibland känns det som om universum faktiskt har en plan för mig.

Alltså en trevlig plan.

Men ibland känns det som om det bara gör sig roligt på min bekostnad.

Lite så här:

Universum: Varsågod Katarina, här är din soulmate.

Jag: Åh tack, jabbadabbadoo, komsi, komsi till tant så ska vi mysa.

Universum: Men förlåt, glömde jag att säga? Du är inte hans soulmate…

Så trött

oktober 24, 2014 kl. 11:13 e m | Publicerat i Funderingar | 4 kommentarer

Åh, vad jag önskar att jag hade barn nu.

Så att jag hade varit tvungen att vara ledig nästa vecka och åka bort någonstans.

För jag är så trött!

Det är säkert så att jag är det varje år vid den här tiden.

Men som tur är lyckas man ju glömma det.

Och i morgon får vi ju en extra timme.

Kanske kommer det att göra susen.

Vi får väl se.

I… Am… Who… I… Am…

oktober 24, 2014 kl. 10:34 f m | Publicerat i Funderingar | 2 kommentarer

I dag hade jag tänkt klä mig excentriskt.

Lite: Jag borde vara konstnär eller någon sorts artist och inte jobba med trista excelfiler.

(Förlåt, Excel, jag menade inte att du är trist, jag älskar dig fortfarande.)

Men när det kom till kritan fegade jag ur.

Istället blev det väldigt mycket ‘casual Friday‘ med jeans och långkofta.

Fast till det har jag ett av mina favorithalsband.

Ett som jag köpte till mig själv för att det har ett budskap jag kände att jag behövde förra gången jag internetdejtade.

Jag hade på mig det på min första dejt med Steven och den gick ju bra så jag ser det som en lyckobringande talisman också.

IMG_7507.JPG

making no effort being anyone else but me...

Ett tecken?

oktober 23, 2014 kl. 7:19 e m | Publicerat i Boende, Funderingar | 4 kommentarer

Ibland undrar jag verkligen.

Precis nu när jag funderar på att ändra mina prioriteringar får jag en liten knuff i en viss riktning.

Jag har ju ganska länge tänkt att jag vill renovera här hemma.

Men har liksom inte kommit mig för att ta mig till banken och skaffa de resurser — läs pengar — som behövs.

Och nu ikväll ringer en kille just från min bank och vill att jag ska komma dit och prata om mina pengar.

Så nu har jag en tid bokad och plötsligt massor att tänka på och planera.

Något som troligen kommer att stimulera hjärnan utan att slita så mycket på hjärtat.

Är ni redo för en renoveringsblogg?

Och är ni redo att komma hit och hjälpa mig packa och röja inför själva arbetet?

För jag kan inte påstå att den biten lockar mig så där himla mycket.

Men att få det renoverat och fint och helt och hållet i min smak; verkligen lockande.

Jag hade fel (igen)

oktober 23, 2014 kl. 6:54 f m | Publicerat i Funderingar | 5 kommentarer

Jag trodde att jag skulle sova gott efter en kväll i trevligt och stärkande sällskap.

Jag hade fel.

Den här hjärnan är alldeles för förtjust i att tänka och analysera och ibland helt omöjlig att stänga av.

I natt tänkte den mycket på att om man skitit i det blå skåpet kanske det inte spelar någon roll hur man gör rent och desinficerar; det kanske aldrig kommer kännas bra att ställa in finporslin där.

Kanske är det så att man inte borde ha något blått skåp? Kanske man inte förtjänar något finporslin? Undrar när Agneta Livijns affär är öppen för jag skulle behöva två nya frukostskålar…

Ja, så där mitt i natten händer det att hjärnan tappar tråden.

Bland annat kom den på att anledningen till att elementet i sovrummet var iskallt var att jag vridit termostaten åt fel håll.

Vilket jag gjort eftersom den som monterat den inte haft sin hjärna fullt aktiverad och satt delen som visar graderingen in mot väggen så att den knappt går att se.

Men min hjärna den är inte så lätt att deaktivera. Inte ens när det blev för varmt i rummet ville den ge upp.

Nu är det iallafall ingen vits med att försöka sova. Nu ska jag stiga upp och åka till jobbet och ta tag i en motsträvig excelfil.

Då kan ni ge er tusan på att hjärnan kommer att bli trött och vilja sova.

I rätt sällskap

oktober 22, 2014 kl. 10:26 e m | Publicerat i Funderingar, Vänner | 5 kommentarer

Ibland kan jag känna mig som värsta ensamvargen.

Att jag både trivs och passar bäst ensam.

Men i vissa sällskap trivs jag så bra att jag saknar dem så fort vi skilts åt.

Som Spader Madame och I will not keep calm…

I kväll fick jag nöjet att äta tapas med dem och prata om allt och ingenting.

Nu känner jag mig mycket mindre som en misslyckad människa och kommer troligen sova riktigt gott i natt.

Newsflash!

oktober 22, 2014 kl. 9:54 f m | Publicerat i Funderingar | 3 kommentarer

Det var kallt i morse!

Jag menar; det var säkert ingen annan som märkte det.

Tur att jag ska värma mig i sällskapet av två av de härligaste kvinnor jag känner i kväll.

Dagens manikyrtips

oktober 21, 2014 kl. 7:08 e m | Publicerat i Funderingar | 2 kommentarer

Dagens manikyrtips:

Ha inte på dig din fluffigaste tröja när du målar naglarna.

Speciellt inte om den släpper ifrån sig små flygiga garnfiber.

Fatalist, javisst!

oktober 21, 2014 kl. 11:21 f m | Publicerat i Funderingar | 2 kommentarer

Det finns saker jag tror på.

Som att man måste ta ansvar för sin egen lycka, inte förvänta sig att någon annan ska göra en lycklig.

Att man inte kan göra någon annan lycklig, på sin höjd kan man föra in kärlek och omtanke i deras liv och hoppas att det kan bidra till någon slags välbefinnande.

Och så tror jag på att man bara kan vara sig själv och att man måste tro på att alla beslut man fattar är de riktiga.

Hur mycket man ifrågasätter eller kanske till och med ångrar vissa beslut så var det beslut man tog det som kändes som det enda riktiga just när man tog det och därför var det rätt beslut.

Eller saker man sagt eller gjort. Om intentionen var god så är allt bra.

Men när det känns som om jag faktiskt gjort någon ledsen då önskar jag ändå att jag gjort på något annat sätt.

Fast jag försöker att trots allt vara lite snäll mot mig själv och och tänker att för att överleva i den här världen måste man förbaske mig vara fatalist.

Que sera, sera – Whatever will be, will be.

Eller hur?

Det var ju bara det där med tålamodet…

Inte min bästa sport; att ha tålamod.

Nästa sida »

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com. | Pool-temat.
Entries och kommentarer feeds.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.